…
Min bekantskapskrets är ganska bred och djup. Det är roligt och ibland väldigt praktiskt.
En och annan av mina vänner delar drag och läggning med Mulle Meck. En är en blandning av sagde Mulle och Pettson. En Findus har han också, utan svans.
Natten har delvis spenderats i hans verkstad och garage. Hans uppfinningsrikedom har än en gång löst problem och underlättat mitt liv.
…
Igår läste jag en artikel i The Economist som var rätt omtumlande. Den handlade om vad den tekniska och digitala utvecklingen fört med sig och kommer att föra med sig för arbetsmarknad och samhälle.
Många av dagens yrken fanns inte för ett antal år sen. En del kommer att bli mer sällsynta framöver. Några försvinner, som alltid har skett. Utvecklingen är varken smärtfri, möjlig att stoppa eller ensidigt negativ. Den kommer enligt artikeln och sunda förnuftet att ställa stora krav på politiken. Mer om det en annan gång.
Ett område där det gäller att vara lyhörd och snabbrörlig är utbildningsområdet. Idag har vi arbetskraftsbrist på vissa traditionella områden som definitivt behövs imorgon också. Det fattas kompetent folk p.g.a. att fler pensioneras än utbildas. Men det saknas än fler inom IT-sektorn. Det fattas gärna utbildat och kunnigt folk när en stad som Umeå på rätt kort tid fått 80 nya företag och ett knappt tusental nya arbetstillfällen inom ett område.
Som sagt, det är inte enkelt när saker förändras, men utvecklingen kan inte stoppas och samhällssektorer inte konserveras. Vi får arbeta på att kunna erbjuda utbildning till unga och även till äldre karriärväxlare för det vi ser behövs och växer fram. Än nödvändigare blir det också att vända trenden med ”dropouts” i grundskola och gymnasium. Det blir inte mindre viktigt med utbildning (jobbrealistisk och verklighetsförankrad) framöver. Oavsett vilket område man siktar på. Vi måste också bli mångdubbelt bättre på att nyttja inflyttande kompetens.
Den engelska artikeln som väckte de här tankarna kan vara skakande. Jag länkar inte dit, den blir nog översatt helt eller delvis och reflektionerna går vidare. Men politiker, arbetsförmedlare, SYV:are, utbildare och allmänt intresserade kan leta reda på den.
Idag var det SYV-dag på Liljaskolan i Vännäs. Studie- och yrkesvägledare från olika gymnasie- och grundskolor träffades för information och utbyte.
Bland annat hann man med att få en duvning av meklärarna på Fordonsprogrammet. Johan, Håkan och Jan-Axel slog ett slag för säkra jobb och berättade om hur mekanikeryrket ser ut idag. Hur väldigt stor efterfrågan på de utbildade är, vilka utvecklings- och karriärmöjligheter mekaniker har – inte bara inom fordonsbranschen – och hur arbetsmiljön ser ut i de moderna verkstäderna. SYV:arna hann också få en lektion i elektronisk felsökning och fick byta lampor och däck.
Verkstäderna fick sig en liten känga av våra gäster. De flesta tar inte emot praoelever och då är det svårt att i tid stimulera till intresse för jobbet. Den stora verkstad som ofta gör det har sett flera praoelever söka utbildningen. Och komma tillbaka som arbetskraft.
Företagen som repar bussar, lastbilar och personbilar måste nog anstränga sig betydligt mer i kampen om arbetskraften.
En gäst från en annan stor gymnasieskola berättade hur skev fördelningen var mellan teoretiska och praktiska utbildningar där. Hon var verkligen oroad över utvecklingen, både för elever och samhälle.
Det är inte alltid rätt val att söka ett studieförberedande program, ”för säkerhets skull”. För många blir det inte optimalt. Flera av de säkraste jobben finns också på den praktiska sidan och utvecklingsmöjligheterna och lönen efter några år är i regel bättre än föräldrar och andra vuxna tror.
Jan
Senaste kommentarerna