Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: SYV

Ska pensionärerna rädda oss?

Av , , Bli först att kommentera 8


Jag har haft nöjet att anställa energiska pensionärer ett antal gånger de senaste åren. Kanske främst beroende på att det saknas lärare av olika slag, men också för att några verkligen velat göra samhällsinsatsen det handlat om. Jag har till och med ”lurat” några pensionärer att börja studera ett efterfrågat ämne efter sin pensionering, personer som fortfarande arbetar på sin väg mot de 70.
Ett par av dem jag anställt på senare tid har passerat den milstolpen. (Ska sägas att jag fått se även flera unga välja studier till viktiga läraruppgifter)

Det är inte bara lärare som fattas. Åtskilliga företagare jag haft att göra med på senare tid är gott och väl pensionärer. De får inga som tar över sina ofta verkligt lönsamma verksamheter.
I offentlig sektor får man damma av både läkare, sjuk- och tandsköterskor för att få verksamheterna att fungera. Senast ikväll fick jag glädja mig åt en välbekant röst när jag skulle boka om en tid. En som pensionerades för några år sedan.

Jag klagar inte och räknar själv med att jobba länge om jag får, men jag blir orolig för framtiden. Hur länge räcker pensionärerna i legitimationsyrken och annat?
Handlar det mest bara om att ungdomskullarna inte räckt till att ersätta dem som slutar? Är det för lite lockande med yrkena som oundvikligen behövs? Vad beror det på att så många verksamheter inte klarar sig utan dem som inte bara valt att jobba till 67, utan faktiskt hunnit lämna arbetslivet på riktigt?

När någon får behövas

Av , , Bli först att kommentera 6


Idag har det varit en lite speciell och mycket rolig arbetsdag.

Jag har fått prata med både arbetssökande, AF-personal och arbetsmarknadsministern – ”jobbministern” Elisabeth Svantesson. Henne träffade jag utom arbetstid, mer om det mötet i annan och senare text.

Det roligaste som finns i mitt omväxlande arbete är när människor går ut i jobb. Att få uppleva att någon som haft det motigt lyfter blicken, ser – och vågar se – sina egna möjligheter i det som passerar och får chansen att utveckla dem. När man äntligen får behövas igen.

Det är nog inte bara min subjektiva uppfattning att de blir fler. En tjänsteman jag talade med på AF ikväll bekräftade bilden. Ganska många har fått jobb på slutet.

Det är en stor fördel att få ha tillgång till god SYV-kompetens när man är leverantör till AF och servar arbetssökande. Att även om det ”inte ingår i avtalet” kunna ordna så att en ung människa får möta en engagerad studie- och yrkesvägledare. I ett skede då man kanske vet så mycket mer om vad man vill än man kunde veta i nian. Och ibland mår så mycket bättre än då och orkar det man vill.

För många är studier det allra bästa. Vägen till jobbet som passar, där man kommer till sin rätt och behövs.

Vägledning

Av , , 1 kommentar 5


I Finland har man 100 timmar studie- och yrkesvägledning genom grundskolan. 100 timmar.

Om man låter en timme per år i 9 ämnen ha ett studie- och yrkesvägledande syfte, då kommer man upp i 90 timmar.

Kunde vi uppnå en tidigare och bättre vägledning skulle det kunna bidra till betydligt bättre underbygda val. Kanske även dra ner kostnaderna för ”extra år” på gymnasiet. Alla kan och ska inte passera på tre år, men kostnaden för ett och två extra gymnasieår uppgår nu till över 2 miljarder per år.

Men största vinnarna på bra information vore förstås eleverna.

Nya jobb och gamla

Av , , 6 kommentarer 8


Igår läste jag en artikel i The Economist som var rätt omtumlande. Den handlade om vad den tekniska och digitala utvecklingen fört med sig och kommer att föra med sig för arbetsmarknad och samhälle.

Många av dagens yrken fanns inte för ett antal år sen. En del kommer att bli mer sällsynta framöver. Några försvinner, som alltid har skett. Utvecklingen är varken smärtfri, möjlig att stoppa eller ensidigt negativ. Den kommer enligt artikeln och sunda förnuftet att ställa stora krav på politiken. Mer om det en annan gång.

Ett område där det gäller att vara lyhörd och snabbrörlig är utbildningsområdet. Idag har vi arbetskraftsbrist på vissa traditionella områden som definitivt behövs imorgon också. Det fattas kompetent folk p.g.a. att fler pensioneras än utbildas. Men det saknas än fler inom IT-sektorn. Det fattas gärna utbildat och kunnigt folk när en stad som Umeå på rätt kort tid fått 80 nya företag och ett knappt tusental nya arbetstillfällen inom ett område.

Som sagt, det är inte enkelt när saker förändras, men utvecklingen kan inte stoppas och samhällssektorer inte konserveras. Vi får arbeta på att kunna erbjuda utbildning till unga och även till äldre karriärväxlare för det vi ser behövs och växer fram. Än nödvändigare blir det också att vända trenden med ”dropouts” i grundskola och gymnasium. Det blir inte mindre viktigt med utbildning (jobbrealistisk och verklighetsförankrad) framöver. Oavsett vilket område man siktar på. Vi måste också bli mångdubbelt bättre på att nyttja inflyttande kompetens.

Den engelska artikeln som väckte de här tankarna kan vara skakande. Jag länkar inte dit, den blir nog översatt helt eller delvis och reflektionerna går vidare. Men politiker, arbetsförmedlare, SYV:are, utbildare och allmänt intresserade kan leta reda på den.

Närhet, relationer och industri

Av , , 1 kommentar 6

Strax efter midnatt kom det ut en intressant artikel på vk.se om våra framtida industriförutsättningar här i Västerbotten. Den handlar just om det som står i rubriken, fast det kanske är svårt att se några sammanhang i orden.

I Umeåregionen står industrin för 8000 jobb i dagens läge, enligt skribenterna Thor Persson och Jan Bergmark från Västerbottens handelskammare. Betydelsen för individer, samhälle och välfärd är mycket stor. Den stora tillväxten finns i tjänstesektorn, men även stora delar av den är ofta nära knuten till industrin.

Artikeln tar upp att det finns tecken till återindustrialisering på vissa håll i Sverige. Vissa företag som utlokaliserat verksamheten tar hem den igen. Man tar också upp betydelsen av lokala ägare. Vi har sett välmående företag flytta eller lägga ner av orsaker som inte hade lett till nedläggning om huvudkontor och ägare funnits i Västerbotten. Vi behöver många nya lokalt förankrade företag som kan börja utvecklas och växa.

Vi behöver också unga som utbildar sig inom områdena. I vår äger Yrkes-SM för gymnasieelever rum i Umeå. Jag hoppas att det både innan och under det evenemanget blir mycket ljus på de tekniska och praktiska yrkena som vi till så stor del lever på som samhälle. Yrkesutbildning för den alltmer högteknologiska industrin erbjuder bättre jobbmöjligheter än många andra vägar och relativt sett bättre arbetsvillkor, utvecklingsmöjligheter och lön än förr. Det är viktigt att anhöriga, lärare och SYV:ar inte glömmer tekniska och praktiska utbildningar och yrken när man talar framtid med sina unga.

Det är också viktigt att företagen själva fattar att det gäller att hålla sig framme och visa upp sig om man har tänkt ha bra arbetskraft i morgon. I Sverige har man av hävd varit van att arbetskraften kommer farande rätt färdigutbildad. I länder som Tyskland (med hög status för hantverks- och industriarbetare) står företagen för den stora utbildningsinsatsen när det gäller de flesta tekniska och praktiska yrken. Här blir det kanske inte riktigt så, men förmodligen kommer vi att få se mer av yrkeshögskoleutbildningar för vuxna där företagen är med och formar och styr högaktuella och jobbsäkra utbildningar.

Men nu kom jag in på en annan sak. Läs artikeln!

 

Färska och viktiga siffror

Av , , Bli först att kommentera 8

Bevistade under en del av onsdagen en kick-off för Yrkes-SM, en gymnasietävling som arrangeras vartannat år och som 2014 går av stapeln i Umeå. Region Västerbotten är värd och höll även i dagens arrangemang.

Skolverket släppte härom dagen en rapport som visar att andelen yrkeselever i gymnasiets årskurs ett gått ner från 35 till 29 % i riket från år 2010 till 2012.

Det blev idag fråga om hur siffrorna såg ut för länet och Skolverket bistod vänligt med siffrorna. Man ska lägga märke till att antalet gymnasieelever i sig minskat mycket kraftigt från 2008 till 2012, från 4 341 till 3 500. Det är omkring 20 %.

(Lägg märke till siffrorna för andelen elever i individuellt program/introduktionsprogram)

Så här ser Skolverkets siffror ut för Västerbotten:

 2008

2010

 2012

 Antal elever totalt

 4 241

3968

 3500

 Varav andel (%) på:

 Yrkesförberedande/yrkesprogram

 43,3

 41,3

 33,6

 Yrkesförberedande exklusive medieprogrammet

 39.4

 38,1

 Studieförberedande/högskoleförberedande

 34,1

 39,5

 46,4

 Specialutformat program utan tydlig anknytning

 10,0

 4,6

 Individuellt program/Introduktionsprogram

 12,6

 14,6

20

Kommentar: Före gymnasiereformen GY 11 ingick medieutbildning i programkategorin yrkesförberedande, medan medieutbildning efterreformens införande främst erbjuds om inriktningar på högskoleförberedande program. Av denna anledning särredovisas också andel elever på yrkesförberedande program 2008 och 2012 exkl. medieprogrammet.

 

För de flesta som sökt studieförberedande utbildningar är valet säkert alldeles rätt, men risken är fler idag söker dessa program på tveksamma grunder. För de yrkes- och yrkesförberedande program som redan innan 2008 tappat söktryck och för många branscher som riskerar svår arbetskraftsbrist är utvecklingen allvarlig. Vissa viktiga utbildningar har lagts ner på flera orter och har få sökande på andra.

Allvarligast är det nog för många unga som skulle trivas och passa på yrkesutbildningarna och i yrkena och som i många fall skulle tjäna på det ekonomiskt. Både i månadslön och i ett antal årslöner extra man skulle få vid tidigare jobbdebut.

Frågan är också hur det påverkar den totala arbetslösheten om näringslivet till viss del måste kompensera brist på utbildade med arbetskraftsinvandring. Illa vore de om fler företag hindras i utvecklingen, måste söka sig utomlands eller tvingas lägga ner på grund av arbetskraftsbrist.

Återkommer nog till det här och andra besläktade frågor en annan dag.