Umeå kommuns hyresbidrag till stadens gitarrmuseum debatteras flitigt i VK just nu. Guitars har nämligen beviljats ett hyresbidrag på 2,4 miljoner av kommunen och det verkar ha skett i stort sett utan debatt. Museet har tidigare beviljats kommunala bidrag på totalt 8,6 miljoner. Guitars ses nämligen som en viktig del av besöksnäringen i staden och därför har man ansett det vara behjärtansvärt att ge ett företagsstöd. För ett företag är det, trots att en förening driver bolaget och i det dimhöljda beslutet har säkert föreningsaspekten haft en avgörande betydelse. Museet är dessutom inte det enda företag som far väl av bidraget, även en restaurang och en musikaffär finns i lokalerna. Men Nordmaling då? frågar sig en vän av ordning. Här ville Häggströms ha en kommunal borgen på 2 miljoner för att utveckla sin verksamhet. Detta beslut har överklagats och vad jag vet fick kommunen på näbben av domstolen så någon borgen blev det inte. Bakgrunden till dessa bidrags- och borgensbeslut liknar varandra på en punkt. Besöksnäringen i kommunerna anses vara viktig för samhällenas välmående och därför vill man stödja företag som drar folk till bygden. I Guitars fall är betydelsen mindre totalt sett än för Häggströms, vilket borde betyda att den borgen som kommunen beviljade skulle ha haft mycket större betydelse för Nordmaling än för Umeå.
Nu är det förstås principen jag är ute efter, inte de båda företagens förmåga att själva bekosta sin utveckling. Häggströms klarar sig säkert utan ett kommunalt borgensåtagande medan det verkar vara en livsnödvändighet för gitarrmuseet och de andra korsägda företagen i Umeå-huset.
Gomorron!
Mardröm 2018
Följer man nyhetsflödet och är lite konspiratorisk kan man ibland få problem med nattsömnen. I USA går Mr Trump som tåget i opinionsundersökningarna och här hemma har vi en likaledes mardrömslik filur som tr(u)ampar på i ullstrumporna. Var är världen på väg egentligen?
Minus 28°C
Inte lätt att vistas utomhus dygnet runt i dessa tider…
Äntligen!
Nu har den omtalade pensionshöjningen äntligen visat sig på kontot (även om man fick titta efter). Tack för det Staten! Tack vare denna slant tycker jag mig nu ha råd att fortsätta med utfodringen av traktens rådjur utanför vårt köksfönster. Själv anser jag mig nämligen inte vara värd sådana ohemula extravaganser från det allmänna så därför använder jag denna oväntat stora dusör till att bland annat köpa renfoder till det vilda.
Hatet mot kvinnor med makt
Just nu rasar kampen mot två av Sveriges mäktigaste kvinnor. Hela den svenska högerpressen (inklusive och kanske framför allt Schibstedts Aftonbladet) går för högtryck och försöker tillfoga de två kvinnorna största möjliga skada under den korta tid de har på sig innan intresset dalar. Hela cirkusen är naturligtvis iscensatt för att så småningom trigga bort den sittande regeringen. Visst har det begåtts misstag av de två kvinnorna, men inte av det slaget att de ska behöva hudflängas in på bara hyperdermis (underhuden). Det är tragiskt att det fortfarande år 2016 ställs så orimligt höga krav på hur kvinnor i maktställning ska bete sig. Annat var det när tidigare manligt dominerade maktstrukturer hade monopol på taburetterna, då var toleransen betydligt högre.
Jag tror allt detta beror på den bristande jämställdheten i samhället vilket i sin tur medför att den borgerliga sensationspressen kan utnyttja dessa kvinnors (eventuella) misstag till att smutskasta regering och fack. Och anledningen till det bristande försvaret för de utsatta kvinnorna är naturligtvis ren feghet från den manligt dominerade makten, ingen törs utsätta sig för de kompakt negativa medieströmmarna från etablerade media och framför allt från nättrollen och dras med i fallet.
P.S. Här finns ett mer välformulerat inlägg i debatten.
Gomorron!
Saknar kampen…
Det känns så påtagligt att det är något i vardagen som saknas när det är så här kallt ute. Kanske är det ”kampen mot elementen” som det så dramatiskt uttrycks. Det här är andra vintern som vi har haft tillgång till markvärme men jag som eldat med ved i årtionden har fortfarande svårt att anpassa mig till det nya. Den kyla som tidigare haft en mening: att det arbete jag tidigare under året lagt ned på hemforsling, kapning, klyvning, stapling och till sista inbärning av ved är borta. Och när något försvinner – oavsett vad – blir det automatiskt saknat. Någon kanske tänker att ”det är väl bara för gubben att elda då om det känns så jävligt”, men det skulle jag uppleva som meningslös terapi. Eftersom jag tidigare i livet ägnat största delen av såna här dagar till att pyssla med utomhusarbete så har jag försummat det jag kunde ha ägnat mig mer åt , t.ex. underhållet av mina digitala kunskaper. Sedan jag tog pension för drygt två år sedan har tiden vid datorn minskat dramatiskt vilket medfört att den digitala världen rusat ikapp och förbi mig. Idéer till exempelvis animationer saknas dock inte, men programvaran är avancerad och jag är som sagt inte uppdaterad på den. Men skam den som ger sig, jag har lovat mig själv att få julbocken där ute att hoppa upp och ställa sig på stenen framför. Det kommer att ta tid, men tid har jag ju mycket av…
Gomorron!
Årets första nymåne!
Det är få naturfenomen som fascinerar mig mer än månens olika faser. Barhänt i den 17-gradiga kylans snålblåst kunde jag inte låta bli att föreviga nymånen i morse. Jag tror det är en mycket ursprunglig känsla hos oss människor att bli förundrade över varför månen samtidigt som den ändrar sin bana över himlavalvet även förändras utseendemässigt. Och trots att vi idag vet exakt varför detta sker blir vi lika fascinerade varje gång månen är synlig på himlen. Det faktum att det nya året börjar med nymåne kanske är ett tecken i skyn på att något nytt ska ske även här nere på Jorden, jag hoppas iallafall på det.
Gomorron!
Ljuset!
Det ljuusnar! Ja, så känns det iallafall idag när jag tittar ut genom fönstret. Det har nu gått 14 dagar sedan ljuset vände, så skyarna kan knappast vara så mycket ljusare, men det känns ändå som om ljuset har återvänt. Förkylningen har inte släppt och inget annat positivt har heller förändrats här hemma så vad är det som får mig att så intensivt känna det nya ljuset? Situationen ute i världen får heller inte sinnena att lätta, så vad är det?
Kanske är det ändå så att livet präglats av nyårets förhoppningar om att tillvaron ska bli en aning ljusare än den varit under det år som förflutit. För mig som är skrockfull in i märgen innebär ett nytt år även att ett blankt papper ska börja fyllas med innehåll. Jag planerar nämligen aldrig för en morgondag som jag inte är säker på att få uppleva. Att till exempel köpa en resa ett halvår i förväg är för mig otänkbart. Så har mitt liv varit under nästan 50 års yrkesliv och det har ju gått någotsånär.
Nu är jag dock pensionär och då gläds man över att varje morgon vakna upp, ta en titt ut genom fönstret och låta väder och vind bestämma hur den kommande dagen ska se ut. Varje morgondag har nya förutsättningar och det är nog mitt livselixir.
Gomorron!
Brattsbacka-kalendern 2016
Här kommer den nya Brattsbacka-kalendern i digitaliserad form. De flesta bilder är tagna på den egna marken här i Brattsbacka, vilket för övrigt gäller även tidigare års kalendrar.
För övrigt
tycker jag nog att samernas negativa inställning till hjälmtvång är märklig. Hörsel- och huvudskydd kan naturligtvis upplevas som hindrande i arbetet, men ingen ifrågasätter varför t.ex. byggnadsarbetare använder huvudskydd. Om hjälmtvång för skoter införs måste väl personer som yrkesmässigt använder snöskoter vara de som är mest betjänta av det. Eller hur?
Senaste kommentarerna