”Politikerna måste ta sitt ansvar och begränsa fackföreningarnas möjligheter att använda stridsåtgärder för att driva igenom kollektivavtalens minimilöner, eller åtminstone med hot om lagstiftning förmå facken att släppa fram låglönejobb.”
Så avslutar doktoranden Jacob Lundberg sin ledarkrönika i dagens VK. I stycket före denna slutkläm nämner han i förbifarten att Sverige inte längre kan anses ha ett bra utbildningssystem. Den sorglustiga slutsatsen av hans enlägg blir enligt min mening att han själv bär syn för sägen. Han har tydligen inte fått sig till livs hur Sverige förvandlades till ett av världens rikaste länder. Det var nämligen i stora stycken en stark svensk arbetarrörelse som tack vare en väl utvecklad demokrati och pragmatism vilande på en stark framtidstro som låg bakom framgångarna för landet. De ”välutbildade” liberala doktorander som förordar en låglönesektor där arbetsgivare kan strunta i kollektivavtal och göra lite som de vill bär tydliga tecken på att det är utbildningssektorn och då främst att bibringa studenterna kunskaper om 1900-talshistorien som borde tas på ett större ansvar av politikerna.
Gomorron!
Man vänder blad
Det är trots allt dags att vända blad även för mig. Eftersom jag bemödar mig om att varje år (sedan 2007) trycka en ny almanacka när jag fortfarande hopp om att få vara med ytterligare ett år med allt vad det innebär. Konstigt ändå att just jag börjat med traditionen att göra en almanacka eftersom jag är en mycket skrockfull person. Det skulle till exempel aldrig falla mig in att lägga nycklar på bordet eller vända ett kalenderblad före klockslaget tjugofyra den sista i månaden.
Känner nu att skrivkrampen släppt en aning, men stillheten här i den glesnande byn och den tilltagande saknaden av social input gör att skrivandet känns en aning krampaktigt så här i början.
Något nytt har inträtt
Gott nytt år med allt vad det innebär. Avslutningen på den hälsningen manar till eftertanke. Med tanke på allt elände som rapporterats i media under det senaste året känns det nästan övermaga att inbilla sig ett gott 2016. De traditionella tidningarna har tagit steget (åtminstone nätversionerna) från att ha varit redaktionellt styrda till att vara enbart rapporterande. Detta har under det senaste året inneburit ett uppsving för de grumligt bruna miljöer som har kontrollen över internet. ”Nyhetens behag” har blivit ett solkat uttryck på grund av tidningarnas oreflekterade publicerande av dåligt underbyggda och politiskt styrda opinionsundersökningar. Denna urholkning av enskilda tidningars publicistiska idé har fått ledaren av landets mest tvivelaktiga politiska figur att framstå som ett alternativ till landets valda statsminister! Det luktar tidigt 1930-tal lång väg! Även Hitler var nämligen nyskapande när det gällde att vinna politisk kraft ur grumliga föreställningar.
Rubriken på inlägget syftar på mitt uppvaknande i morse. På årets första dag kände jag för första gången på mycket länge en klar ovilja emot att stiga upp ur sängen (förutom förstås när jag varit alltför bakfull för att tänka på den väntande dagen). Det var sedan jag öppnat paddan och upptäckt Aftonbladets publicering av en ny ”undersökning” där tidningen tillsammans med något som kallar sig Inizio frågat folk om politisk tillhörighet och det visat sig att mörksens krafter tar sig allt större utrymme. Fy f-n!
Gomorron!
Rätta mig om jag har fel!
Idag vid lunchtid – när jag på uppmaning av media plockade fram en dammig burk med gamla mynt för att eventuellt växla in dem innan det är för sent – dök en oroväckande tanke upp i mitt huvud. En del av mynten hade blivit så missfärgade att det var med stor svårighet det gick att se vilken valör och vilket årtal som var präglat på dem. Jag provade först med diskmedel för att få bort beläggningen men det gick inte. Sedan gjorde jag som jag alltid gör när jag har ett problem och vill veta mer, jag Googlade ”rengöra mynt” varvid jag hamnade i en tråd där myntproffsen håll låda. Det vanligaste rådet var ”Rengör ALDRIG gamla mynt innan en expert tittat på dem!”. Så därför är mina mynt fortfarande svarta (och i mina ögon värdelösa). Upplysningen var naturligtvis mycket värdefull för oss oinvigda men det är inte upplysningar av det slaget som är problemet.
Problemet är detta: Vad kommer att hända med samhällsutvecklingen om man hela tiden utför det mesta enligt gamla beprövade metoder? Är det inte ur misstag och oväntade forskningsresultat utvecklingen tar de verkliga sprången? Egentligen utgör all denna samlade och lättillgängliga nätkunskap en hämsko på den framtida utvecklingen. Där man tidigare på sin höjd hade handböcker att gå till för att skapa lite mer komplicerade produkter – liksom även sysslor i det vardagliga livet – behöver man bara gå till datorn och få allt serverat. Borta är de intressanta misstagen som kan göra att projektens slutresultatet får nya och bättre egenskaper än det var tänkt från början. Använder man den stora handboken Google blir ju allt som produceras enbart exakta kopior av produkter som finns sedan tidigare.
Jag tror tyvärr att den generation jag tillhör blir den sista som tillåts göra de misstag som måste till för att driva utvecklingen framåt. Våra barn och barnbarn blir redan från koltåldern styrda av nätets konsensus och eftersom det kommer att krävas mycket mer av kreativitet och uppfinningsförmåga bland befolkningen för att vara nyskapande i det framtida samhället kommer därför utvecklingen sakta men säkert att stagnera.
Eller är det tvärtom?
Närhet
De flesta anser nog att ordet närhet betyder den närhet man har till allt det timliga som omger oss, dvs närheten till affär, skola, arbete, vårdcentral osv. Det finns dock en annan sorts närhet och det är den känsla man kan få en sommarkväll när det sista starka ljuset precis ska försvinna bakom skogsbrynet. Bilderna nedan får illustrera vad jag menar.
Dikesrabatt…
Dagens clou har varit en tur längs kommunens östra gräns där många fiktiva bilder har flimrat förbi i ögonvrån. Vissa bilder sitter omedelbart medan andra kräver ”baklängesregi”, dvs man tvingas använda kamerans läge, linsinställningar och zoom för att få till ett fotografi. De här två bilderna tillhör den förra kategorin, det var nämligen bara att öppna bilrutan och trycka på knappen.
Jättebussarna
Om man befinner sig vid Bjurholms busstation vid tvåhalvtretiden på eftermiddagarna står oftast ett antal bussar och väntar på avgång. Visste man inte bättre kunde man tro att passagerartrafiken till och från orten är enorm. Varje buss rymmer nämligen cirka 50 passagerare och det är väl ungefär så många som frekventerar alla dessa bussar under loppet av en månad (rätta mig om jag har fel). Vad jag kan förstå är detta i första hand skolbussar eftersom de kör mot skolan när de avgått från stationen. Jag vet förstås inte exakt hur många elever som åker i varje buss, men särskilt många är det inte som ska fördelas i jättefordonen som är skyltade med Bredträsk, Örträsk, Agnäs, Bastuträsk och Ström. Man kan verkligen fråga sig om det inte skulle fungera med betydligt mindre fordon för att klara dessa transporter.
P.S. Förhållandena påminner om situationen vid skolan i Nordmaling. När jag hämtar Britta från fredagsbadet intill Artediskolan i Nordmaling radar ett antal skolbussar upp sig för att plocka upp några byaelever som ska fraktas hem i liknande jättebussar.
Ja, man kan verkeligen funder’ vem som ha’ bestämt detta…
Är VK-bloggen på väg ut i kylan?
I samband med att VK-TV presenterades i länkbalken på tidningens förstasida försvann bloggens ingång. Samtidigt har politikerbloggarnas nunor förpassats allt längre ned på sidan. Jag har frågat chefredaktören om detta är första steget mot att lägga ned bloggforumet men inte fått något svar. Är det någon där ute som vet mer om detta?
Infrastrukturprojekt i Nordmaling
Det är glädjande att se hur Nordmalings norra kommundel nu fått ta del av infrastrukturpengar från Trafikverket. Idag när vi åkte genvägen till Umeå över Hörnsjö och Gräsmyr fick vi plötsligt uppleva att Svevia precis avslutat det största projektet i kommunen sedan bygget av Botniabanan – vid södra infarten till Hörnsjö. Äntligen har statsmakterna vaknat! Halleluja!
Efter regn kommer…
…sol!
Senaste kommentarerna