Etikett: Brattsbacka

Ljuset!

Av , , Bli först att kommentera 5

ljusare_P1010435

Det ljuusnar! Ja, så känns det iallafall idag när jag tittar ut genom fönstret. Det har nu gått 14 dagar sedan ljuset vände, så skyarna kan knappast vara så mycket ljusare, men det känns ändå som om ljuset har återvänt. Förkylningen har inte släppt och inget annat positivt har heller förändrats här hemma så vad är det som får mig att så intensivt känna det nya ljuset? Situationen ute i världen får heller inte sinnena att lätta, så vad är det?
Kanske är det ändå så att livet präglats av nyårets förhoppningar om att tillvaron ska bli en aning ljusare än den varit under det år som förflutit. För mig som är skrockfull in i märgen innebär ett nytt år även att ett blankt papper ska börja fyllas med innehåll. Jag planerar nämligen aldrig för en morgondag som jag inte är säker på att få uppleva. Att till exempel köpa en resa ett halvår i förväg är för mig otänkbart. Så har mitt liv varit under nästan 50 års yrkesliv och det har ju gått någotsånär.
Nu är jag dock pensionär och då gläds man över att varje morgon vakna upp, ta en titt ut genom fönstret och låta väder och vind bestämma hur den kommande dagen ska se ut. Varje morgondag har nya förutsättningar och det är nog mitt livselixir.
Gomorron!

För övrigt

Av , , Bli först att kommentera 11

tycker jag nog att samernas negativa inställning till hjälmtvång är märklig. Hörsel- och huvudskydd kan naturligtvis upplevas som hindrande i arbetet, men ingen ifrågasätter varför t.ex. byggnadsarbetare använder huvudskydd. Om hjälmtvång för skoter införs måste väl personer som yrkesmässigt använder snöskoter vara de som är mest betjänta av det. Eller hur?

Man vänder blad

Av , , Bli först att kommentera 4

JANUARI_2016
Det är trots allt dags att vända blad även för mig. Eftersom jag bemödar mig om att varje år (sedan 2007) trycka en ny almanacka när jag fortfarande hopp om att få vara med ytterligare ett år med allt vad det innebär. Konstigt ändå att just jag börjat med traditionen att göra en almanacka eftersom jag är en mycket skrockfull person. Det skulle till exempel aldrig falla mig in att lägga nycklar på bordet eller vända ett kalenderblad före klockslaget tjugofyra den sista i månaden.
Känner nu att skrivkrampen släppt en aning, men stillheten här i den glesnande byn och den tilltagande saknaden av social input gör att skrivandet känns en aning krampaktigt så här i början.

Något nytt har inträtt

Av , , Bli först att kommentera 3

Gott nytt år med allt vad det innebär. Avslutningen på den hälsningen manar till eftertanke. Med tanke på allt elände som rapporterats i media under det senaste året känns det nästan övermaga att inbilla sig ett gott 2016. De traditionella tidningarna har tagit steget (åtminstone nätversionerna) från att ha varit redaktionellt styrda till att vara enbart rapporterande. Detta har under det senaste året inneburit ett uppsving för de grumligt bruna miljöer som har kontrollen över internet. ”Nyhetens behag” har blivit ett solkat uttryck på grund av tidningarnas oreflekterade publicerande av dåligt underbyggda och politiskt styrda opinionsundersökningar. Denna urholkning av enskilda tidningars publicistiska idé har fått ledaren av landets mest tvivelaktiga politiska figur att framstå som ett alternativ till landets valda statsminister! Det luktar tidigt 1930-tal lång väg! Även Hitler var nämligen nyskapande när det gällde att vinna politisk kraft ur grumliga föreställningar.
Rubriken på inlägget syftar på mitt uppvaknande i morse. På årets första dag kände jag för första gången på mycket länge en klar ovilja emot att stiga upp ur sängen (förutom förstås när jag varit alltför bakfull för att tänka på den väntande dagen). Det var sedan jag öppnat paddan och upptäckt Aftonbladets publicering av en ny ”undersökning” där tidningen tillsammans med något som kallar sig Inizio frågat folk om politisk tillhörighet och det visat sig att mörksens krafter tar sig allt större utrymme. Fy f-n!
Gomorron!

Rätta mig om jag har fel!

Av , , Bli först att kommentera 3

Idag vid lunchtid – när jag på uppmaning av media plockade fram en dammig burk med gamla mynt för att eventuellt växla in dem innan det är för sent – dök en oroväckande tanke upp i mitt huvud. En del av mynten hade blivit så missfärgade att det var med stor svårighet det gick att se vilken valör och vilket årtal som var präglat på dem. Jag provade först med diskmedel för att få bort beläggningen men det gick inte. Sedan gjorde jag som jag alltid gör när jag har ett problem och vill veta mer, jag Googlade ”rengöra mynt” varvid jag hamnade i en tråd där myntproffsen håll låda. Det vanligaste rådet var ”Rengör ALDRIG gamla mynt innan en expert tittat på dem!”. Så därför är mina mynt fortfarande svarta (och i mina ögon värdelösa). Upplysningen var naturligtvis mycket värdefull för oss oinvigda men det är inte upplysningar av det slaget som är problemet.
Problemet är detta: Vad kommer att hända med samhällsutvecklingen om man hela tiden utför det mesta enligt gamla beprövade metoder? Är det inte ur misstag och oväntade forskningsresultat utvecklingen tar de verkliga sprången? Egentligen utgör all denna samlade och lättillgängliga nätkunskap en hämsko på den framtida utvecklingen. Där man tidigare på sin höjd hade handböcker att gå till för att skapa lite mer komplicerade produkter – liksom även sysslor i det vardagliga livet – behöver man bara gå till datorn och få allt serverat. Borta är de intressanta misstagen som kan göra att projektens slutresultatet får nya och bättre egenskaper än det var tänkt från början. Använder man den stora handboken Google blir ju allt som produceras enbart exakta kopior av produkter som finns sedan tidigare.
Jag tror tyvärr att den generation jag tillhör blir den sista som tillåts göra de misstag som måste till för att driva utvecklingen framåt. Våra barn och barnbarn blir redan från koltåldern styrda av nätets konsensus och eftersom det kommer att krävas mycket mer av kreativitet och uppfinningsförmåga bland befolkningen för att vara nyskapande i det framtida samhället kommer därför utvecklingen sakta men säkert att stagnera.
Eller är det tvärtom?

Dikesrabatt…

Av , , Bli först att kommentera 10

Dagens clou har varit en tur längs kommunens östra gräns där många fiktiva bilder har flimrat förbi i ögonvrån. Vissa bilder sitter omedelbart medan andra kräver ”baklängesregi”, dvs man tvingas använda kamerans läge, linsinställningar och zoom för att få till ett fotografi. De här två bilderna tillhör den förra kategorin, det var nämligen bara att öppna bilrutan och trycka på knappen.

dikesrabatt_IMG_8707

prästkragar_P1080602

Infrastrukturprojekt i Nordmaling

Av , , Bli först att kommentera 5

Det är glädjande att se hur Nordmalings norra kommundel nu fått ta del av infrastrukturpengar från Trafikverket. Idag när vi åkte genvägen till Umeå över Hörnsjö och Gräsmyr fick vi plötsligt uppleva att Svevia precis avslutat det största projektet i kommunen sedan bygget av Botniabanan – vid södra infarten till Hörnsjö. Äntligen har statsmakterna vaknat! Halleluja!

infrastruktur_P1080236

A Perfect Day…

Av , , Bli först att kommentera 3

sippa_P1070894

Jag insåg redan i ottan att den här dagen skulle innehålla något extra. Det började med att morgonspaningen efter vårprimörer belönades med upptäckten av ett antal blygt nigande blåsippor baki Marghitas källarkulle. Feel good-känslan från den upplevelsen kom sedan att ligga kvar som varm bomull under resten av dagen. Denna första maj skulle nämligen tillbringas i stan tillsammans med två av barnen och samtliga barnbarn (6) och avslutas med middag hos sonen på Röbäck. Men före det skulle det shoppas och då dessa timmar råkade sammanfalla med förstamajtalen på Rådhustorget stannade jag där medan de andra försvann in i stadens gallerior.
Sossarnas talare höll sig till den URgamla och likaledes URtrista (S)-manualen, därför passade jag på att ta en sväng upp på Clas Olssons för att komma undan eländet. På vägen dit hörde jag dock av en bekant att det skulle komma ytterligare ett demonstrationståg. Väl tillbaka på Gågatan hörde jag skrik och skrän från Rådhusesplanaden och när jag kom fram till Gammsaedéns klev de första fanbärarna in på torget.
Vad som sedan följde utvecklades till en surrealistisk, varm och samtidigt nostalgisk upplevelse. Nu stod jag bland arga unga vänsteraktivister och fick insupa tal med ekon från mitt eget 1970-tal. Men till skillnad från de förstnämnda partikoryfeerna framfördes nu aktuella budskap. Budskap som skar tvärs igenom insupandet av den vardagliga samhällsdebatten, den som mest handlar om SD, rasism och de lede Putin. Somliga slagord – speciellt när det gällde omvärldsanalysen – var lite väl tillspetsade för min nuvarande smak, men i det stora hela andades talen den framtidstilltro som jag under lång tid trott varit stendöd. Under mitt korta besök på torget kände jag rent fysisk hur min själ fylldes med hopp inför framtiden och idag känns det också som de sociala medier jag dagligen penetrerar reducerats till en bildskärm som skulle kunna användas till något bättre än att servera obskyra tankar och åsikter från enskilda författare, var och en med sin dagsform.
Som sagt kom denna dag som startade i blåaste blått och avslutades i rödaste rött att innehålla det där lilla extra som jag inledde min uppdatering med och att sedan allt detta avslutades med en superb grillmiddag på Röbäck satte verkligen pricken över det berömda i-et.
Gomorron!