En av den ekonomiska lärans viktigaste teori handlar om relativa fördelar. Vad är då relativa fördelar? Såhär står det i boken som jag håller på att kritiskt granska; Klas eklunds Vår ekonomi:
"Relativa fördelar
Ekonomi handlar således om val: mellan produktion av olika varor och tjänster, mellan olika produktionsteknik, om hur vi som människor ska använda vår tid. Begreppet alternativkostnad är till stor hjälp för att kunna göra de val som ger den högsta effektiviteten. Högsta möjliga produktion givet de resurser som står till buds uppnås nämligen om producenterna fördelar arbetet mellan sig så att den totala alternativkostnaden minimeras. Egentligen är detta ganska självklart. Människor och företag har olika kompetens och olika resurser. Ett lantbruk med vida gräsbevuxna ägor har andra förutsättningar än ett med mindre men bördigare mark. Det ena har antagligen lägre kostnader för att producera säd, medan det andra har lägre kostnad för att producera kött. I stället för att båda blir självförsörjande med både säd och kött, kan den totala alternativkostnaden minskas om det ena lantbruket koncentrerar sig på säd och det andra på kött, och de därefter byter överskot ten sinsernellan. Det ger högre total produktion — och därmed en högre konsumtion och ökad materiell standard — för ekonomin som helhet. Detta gäller även om det ena lantbruket skulle vara effektivare i både kött och sädesproduktionen. Så länge alternativkostnaderna skiljer sig åt kan den totala produktionen ökas genom specialisering och handel. Den viktiga poängen här — och en av de viktigaste insikterna över huvud taget i ekonornisk teori — är att det inte är den absoluta fördelen som avgör hur företagen ska specialisera sig utan den relativa fördelen."
Relativa fördelar handlar alltså om att göra det man är relativt bäst på. Detta gäller både för enskilda personer, och mellan länder. Boken har ett exempel med Zlatan och gräsklippning. Zlatan klipper gräset mycket snabbare än grannpojken, men efterssom zlatan är så mycket bättre på fotboll än gräsklippning än vad grannpojken är, så blir då bäst om zlatan spelar fotboll och grannpojken klipper gräset. Alltså trots att Zlatan har en absolut fördel i att klippa gräset så har grannpojken en relativ fördel att klippa gräset. Ska man vara teknisk så är alternativkostnaden för grannpojken att klippa gräset lägre än om zlatan skulle göra det.
Tittar vi på fallet i handel mellan länder så kan vi ta ett exempel från Herman Dalys Ecological economics. Antag att vi har två länder, A och B, som producerar kol, C, och vete W. Kostnader för A mäts i a-enheter, och kostnader för B mäts i b-enheter. Förhållandet mellan a och b är okänt, och vi kan då inte jämföra kostnaderna mellan länderna. Men vi kan titta på kostnaderna inom landet. Vi jämför alltså de interna skillnaderna, alltså den relativa fördelen, och inte den absoluta fördelen. De olika länderna behöver både kol och vete, och producerar dessa enligt olika förutsättnigar, givet i tabellen nedan.
Kostnader: |
Land A |
Land B |
Total produktion |
Kol |
1a |
2b |
2C |
Vete |
1a |
8b |
2W |
Totala resurser |
2a |
10b |
|
Utan handel så är kostnaden för produktionen 2a och 10b för 2 kol och 2 vete.
Med handel, och om varje land specialliserar sig på det dom är relativt bäst på, så kan vi öka produktionen:
Kostnader: |
Land A |
Land B |
Total produktion |
Kol |
1a |
2b |
5C |
Vete |
1a |
8b |
2W |
Totala resurser |
2a |
10b |
<- oförändrat |
Då genom att båda länderna bara producerar det de är relativt bäst på, och sedan byter med varandra, så kan vi få en ökad total produktion utan ökade resursinsatser.
Jaha, det låter väl bra, att få ut mer, bara genom att omfördela produktionen, alltså utan att stoppa in mer. Så vad är problemet?
Först och främst så har det ekologiska perspektivet, de biogeofysiska processerna är helt ignorerade. Att få ut mer genom att bara omfördela redan befintliga resurser innebär att det måste till något. Man kan inte skapa något med inget. I exemplet med kol och vete kan det kan handla om miljöförstöring i kolproduktionen (t.ex. mountaintop removal som används i USA.) Eller de utsläpp av CO2 som blir en följd, eller någon annan kostnad som inte syns i balansräkningen.
Exemplet i vår ekonomi med kor och spannmål bygger på en total okunskap om jordbruk. Spannmålsodling görs ofta med växelbruk, dvs att man växelvis odlar olika grödor för att minska jordutarmning och skadedjur. Ofta odlar man klöver och andra vallväxter växelvis med sitt spannmål. Vallväxter är ett utmärkt foder för t.ex. kor. Kor producerar förutom kött och mjölk även gödsel – utmärkt att använda som jordförbättrare. Man skulle alltså kunna utnyttja synergieffekter, och producera kött och spannmål på ett bättre och mer effektivt sätt ur ett ekologiskt perspektiv genom att, tvärt emot vad ekonomerna säger, inte speciallisera sig. (Idag så har man dock övergett dessa tekniker på grund av den rika tillgången på konstgödsel och bekämpningsmedel, vilket gett ekonomerna vatten på sin kvarn)
Sen så har man uteslutit transportkostnaderna. Skulle det t.ex. kosta mer kol att transportera kolet och vetet mellan länderna så blir allt detta ganska lönlöst.
Det tredje antagandet är att omställningen i de olika länderna att ställa om produktionen är försumbar. Innevånarna i de olika länderna får dessutom mindre karriärvalsmöjligheter, de blir mer eller mindre tvugna att jobba inom den bransch som respektive land är bra på. Minskad valfrihet innebär ofta för ekonomer ofta en förlust i välfärd.
Till sist, det kanske viktigaste antagandet för att teorin om relativa fördelar ska fungera, är antagandet att kapitalet inte är rörligt – dvs man kan inte flytta fabriker och maskiner mellan länder. I exemplet ovan med kol och vete så är det ju bara kolet och vetet som rör sig över gränsen. I fallet med Zlatan och gräsklippning så är dock kapitalet orörligt – Zlatan kan ju inte äta upp grannpojken och sedan dela sig, utan de förblir separerade.
Men inom den verkliga internationella handeln är det en annan femma. Med immobilt kapital så är man så illa tvungen att speciallisera sig på det man kan relativt bäst – medans man med mobilt kapital så är det den absoluta fördelen som gäller. Det spelar ingen roll om ett annat land kan producera varan relativt billigare inom det egna landet, då företagen enkelt kan smälla upp en fabrik i landet där det är billigast – i absoluta mått. Detta innebär att länder som är relativt bra på något, men inte bra på något i absoluta mått, kommer helt ignoreras av investerare.
Relativa fördelar, ett av ekonomernas flaggskepp, är alltså ytterligare en hittepågrej som endast fungerar under vissa, aldrig uppfyllda förutsättningar. Grunden för frihandeln och globaliseringen – det som enligt Vår ekonomi ska ge "högre total produktion – och därmed utrymme för konsumption och materiellt välstånd – för alla de inblandade länderna." – visar sig alltså vara byggt på felaktiga grunder. Det visar sig alltså, att i en värld med globalisering och frihandel, att företag kan söka sig till ett land med absoluta fördelar och utnyttja detta utan att ge något tillbaka – altså utan den i boken utlovade ökningen av det materiella välståndet i båda länderna.
Min fråga blir då: varför väljer man i detta avsnittet i denna hyllade lärobok i ekonomi, Vår ekonomi, att inte nämna ett sådant viktigt antagande? Om det är för att man är medveten om antagandet (som ju falsifierar hela konceptet med relativa fördelar), varför väljer man att skriva om relativa fördelar över huvud taget, då det så uppenbarligen aldrig kan stämma?
Att ekonomer gör så här är inte så konstigt, de är ofta helt okunnig om energi och massaflöden, om de biogeokemiska cykler som vår värld består av, så har man ingen annan möjlighet att titta på de siffror som produceras av systemet.
Vore det inte bättre att titta på flödena av energi och materia (varor) genom samhället, och på så vis försöka förstå hur systemet fungerar? Att angripa problemet från ett mer fysikaliskt perspektiv hellre än ett ekonomiskt? Att åtminstone ge en kurs i dessa ämnen i ekonomutbildningarna?
Jag tror att det är en mycket svårt, då många av de nuvarande teorierna inte tål att synas i sömmarna ordentligt, något som blir tydligt om man läser Ecological Economics av Herman Daily, till exempel.
Nä skärpning! Att man försöker förstå konjunkturen utifrån mjölkpriset är ett skämt, och att man står ut med denna okunskap är för mig obegripligt!"