Peak oil?

Av , , Bli först att kommentera 0

I ett inslag i australienska ABC om olja och peak oil, så kommer dom fram till att oljan har peakat och det är på väg utför. Sen ställer dom sig frågan: Hur kommer det sig att ingen märkt det eller gör något åt det?

Jag skulle vilja säga att svaret är enkelt: Det är de okunniga ekonomernas fel, som med sina felaktiga modeller vaggar in oss i en naiv falsk säkerhet. Enligt dessa kommer marknaden i all sin perfekthet automagiskt lösa problemet så att vi kan fortsätta konsumera i all oändlighet.

Mer argument för detta resonemang har och kommer att publiceras fortlöpande på denna bloggen

Australienska inslaget: http://www.abc.net.au/catalyst/stories/3201781.htm

Budgetbalans

Av , , Bli först att kommentera 1

Innan jag börjar diskuterar ekonomi tänkte jag säga några ord om logik. Logik är ett sätt att resonera med givna inputs, så kallade premisser. Ett exempel:
Solen går upp alla mornar.
När solen går upp
Då är det morgon.

Fullständigt logiskt. Dessutom stämmer det överens med verkligheten. Detta behöver dock inte vara fallet för att det ska vara logiskt. Ett annat exempel:

Alla rosa elefanter är telefonstolpar.
Arne är en rosa elefant.
Alltså är Arne en telefonstolpe.

Logiskt korrekt förvisso, men inte vettigt överhuvudtaget. Logik och vett har inget egentligen med varandra att göra; vettigheten i logiken ligger i premisserna. För att citera mig själv:

Logikens största brist ligger i premisserna

Detsamma gäller för budgetar, som man kan se som en sorts logisk uppställning av olika inkomst och utgiftsposter. En budget kan vara i balans, och den kan vara "vettig". Ofta idag så skryter (ofta moderata politiker) med att dom har en budget i balans, men i min värld så säger det ingenting. För att visa med ett par exempel:

Inkomster Utgifter
Skatteintäkter 100 miljarder Vård  33 miljarder
  Skola 33 miljarder
  Omsorg 34 miljarder
Summa: 100 Summa: 100

 

En budget i balans! En annan budget:
 

Inkomster Utgifter
Skatteintäkter 100 miljarder Lyxbilar till dom rika 33 miljarder
  Godis till folket 33 miljarder
  Pruttkuddar 34 miljarder
Summa: 100 Summa: 100

 

Den här budgeten är också i balans, men den är inte vettig för det. På samma sätt som i logiken ovan, har vettighet och balans lite med varandra att göra. Har man inget bättre att säga om sin budget än att den är i balans, då kan man ju fråga sig vad för slags innehåll budgeten har. Jag tycker att det bör vara innehållet som är viktigt, inte bara att den är korrekt uppställd på balansräkningen. För att citera en tidigare socialdemokratisk partiledare:

"Ansvar är mer än att agera kamrer och balansera en budget"

Effektiv vård?

Av , , Bli först att kommentera 0

Hur gör ett företag något mer effektivt? Låt oss säga att det finns i huvudsak två sätt att göra något mer effektivt: Med teknikförbättringar – och genom att externalisera kostnader. Att använda teknikförbättringar innebär att använda (nya) tekniker som använder tillgängliga resurser och energi mer effektivt, och därmed sänker kostnaderna för produktionen. Inom vården kan detta vara en ny digital röntgen istället för en analog, som ger digitala bilder direkt istället för analoga bilder på film. Inom skolan kan det vara att använda powerpoint istället för overhead, som går mycket enklare och snabbare att ändra, och kräver mindre oh-papper.

Sedan har vi externaliseringar av kostnader. Detta innebär att man flyttar kostnader från de egna räkenskaperna och budgetarna till saker som inte står med i dessa papper. Det handlar ofta om mjuka värden, så som personalens utbildningsnivå, personalens säkerhet, patienternas välmående osv. Inom sjukvården kan det handla om att anställa lägre utbildad personal, att dra in på kafferaster/kisspauser, färre blöjbyten osv. Inom skolan kan även där vara att dra in på personalens utbildning, dra in på skolbibliotek, mer lärare per  klasser, kvaliteten på lektionerna, låta eleverna ha mer hemläxor osv osv. Ofta då man jobbar med människor så finns det gott om "mjuka värden" som är lätta att externalisera.

Nu då till diskussionen om privat vård, skola och omsorg. Vad är skillnaderna mellan privat och allmän vård?

Vi gör ett explicit (uttryckligt) antagande att tekniken är densamma i privat och allmän vård, skola och omsorg (detta antagandet diskuteras nedan), och givet att det bara finns de två sätten att effektivisera beskrivna ovan. Detta ger vid handen att de som driver privat vård, och plockar ut vinst ur verksamheten, gör det genom att externalisera kostnader, det gör det alltså på bekostnad av de "mjuka värden" beskrivna ovan, alltså personalens kompetens, skolbibliotek – ja vårdens och skolans kvalité i allmänhet!

Hur stämmer då antagandet ovan? I regel så har privat vård och skola investerare bakom sig, ofta med mycket pengar. Detta innebär att de har ekonomiska muskler för att investera i ny teknik, så som digitala whiteboards, bärbara datorer till alla elever osv. Dock i skolan så sker ofta detta med en baktanke, att göra investeringar och bygga upp värdet på skolan, för att sedan sälja av den för att tjäna pengar. Sen så "investerar" dessa företag sällan i "dyra utbildningar" så som fordonsprogrammet, utan håller sig ofta till billigare program. Detta ger en orättvis fördelning av kapitalet, där vissa program får mycket kapital, och andra mindre.

Om diskussionen ovan mest är inriktad på skolan, så har vi en annan diskussion i vården. Där har vi bland annat stora och dyra investeringar, så som magnetröntgen osv. Dessa är ofta dyra, och därför så ser vi mest privat vård där kostnaderna är låga och möjligheterna till externaliseringar är stora, dvs äldrevården. Där finns det god möjlighet att spara in på "mjuka värden", så som blöjbyten, personalens kompetens, nattbemannning, osv. Ofta upphandlas dessa tjänster, och i upphandlingen specifiseras vilken vård som avses, och man får ofta "förluster" i upphandlingen, dvs brister i specifikationen hur vården skall utföras, som företag sedan kan utnyttja. Resultatet blir att vinster tas ut på bekostnad av dom svaga och ofta hamnar i skatteparadis.

Är det rätt att blindt lita på markanden och att det alltid gör saker mer effektivt, eller börj man tänka till lite innan man säljer ut välfärden?

Har du någon erfarenhet av vård eller skola, privat eller allmän? Mina uppgifter ovan bygger mest på bevakningen i nyheter och media, och en liten del på historier från anställda och anhöriga i vården, men det skulle vara intressant att höra era synpunkter och upplevelser av privat eller kommunal vård.

Kapitel 2: Mänskliga behov och knappa resurser

Av , , 1 kommentar 0

På sidan 25 i boken "Vår ekonomi" står att läsa:

"Ekonomi handlar om människor som samverkar". Detta är ett mycket människocentrerat synsätt. Ett annat som jag hellre skulle vilja använda är att det handlar om hushållning av resurser. Saxat från wikipedia: "Ekonomi (från gr. oikos, "hus" och nomos, "lag") är läran om hushållande med resurser i ett tillstånd av knapphet." Visserligen tar boken upp detta lite senare, men fokus ligger inte på detta, utan på människor och deras vilja. Dessutom verkar miljöperspektivet helt uteslutits i detta kapitlet (läs mer om detta i ett tidigare inlägg på denna blogg, om det ekonomiska kretsloppet och hur det gör råvaror till avfall)

Vidare här så skulle jag visa på hur den ekonomiska läran missar målet då det gäller mål och medel. I boken "Ecological economics" av Daly så finns ett mål-medel-spektrum, illustrerat nedan. Som det visar, och som även framgår av detta kapitlet i vår ekonomi, så missar man helt de slutgiltiga målen, samtidigt som man inte alls har koll på det slutgiltiga medlen.

 

 

I denna bok står också att läsa

"I denna vida mening är våra behov omättliga. De är elastiska och föränderliga. Om vi har tillräckligt med mat och kläder för att slippa hungra och frysa, strävar vi att tillfredställa andra behov. Det är svårt att förverkliga den utopiska visionen av landet som flyter av mjölk och honung, där alla behov är tillfredställda, där alla människor är helt nöjda och ingen vill ha mer av något".

Om behoven är omättliga, varför försöka mätta dessa behov med fler prylar? Det bästa i livet är gratis sägs det, och jag antar att dom syftar på kärlek, gemenskap och andra liknande mjuka värden. Varför inte satsa på det, istället för att utarma vår stackars planet bara för att producera mer prylar som inte ens gör oss lyckligare? Kan det vara så att mer prylar, ökat "välstånd", får oss att må sämre? För att citera Oxfordprofessorn Avner Offer: "Affluence breeds impatiance, and impatiance undermines well-being", ungefärlig översatt till "välstånd göder otålighet, och otålighet underminerar välmående". Vi är knappast mer lyckliga nu än på 1960-talet, trots en mångdubbling av den materiella standarden. I många länder så slutar välmåendet öka efter en viss nivå av BNP. Ändå tycker ekonomerna att vi ska öka tillväxten och fortsätta mata konsumpionsmonstret som förstör vår planet och slutligen också vårt välmående. Jag skulle vilja säga att ekonomer missar målet, både i varför vi konsumerar, och vad vi konsumerar och vilka konsekvenser detta får, något som också illustreras i bilden ovan.

 

Sedan ger boken en liten historisk tillbakablick. "För en generation sedan fick en åldring som klagade över dålig syn en vit käpp, och sen var det inget mer med det. I dag är samma åldring en pigg och vital pensionär, som är ilsken över att bara ha fått en starroperation på det ena ögat, och nu tvingas vänta fyra månader på det andra. Kraven stegras. Ribban högs." Detta talar precis om det jag menar ovan. Förr var åldringen nöjd och tacksam för en bra vård och en vit käpp, idag är åldringen otacksam,  och mindre nöjd, trots bättre vård.

Att författaren skriver "kraven stegras. Ribban höjs", är totalt strunt och ett bevis på en stor okunskap. Menar han att om man bara hade högre krav för hundra år sedan så hade vi haft det materiellt bättre, att bara om det hade haft viljan så hade standarden automatiskt höjts? Liknande uttalanden hittas också, bl.a. "Också vad gäller social omsorg, utbildning och vård stiger ambitionerna. Vi sätter in ökade resurser i sjukvård för att bota krämpor och sjukdommar och krämpor…". Precis som att bara vi vill så går det. Tala om att ta naturresurser för givet. Vill man så går det, som visserligen är väldigt sant, men den begränsade faktorn är inte viljan, utan tillgänglig energi och naturresurser (naturresurser som också i huvudsak är begränsade av tillgänglig energi). Detta verkar helt ignoreras. För att citera nobelpristagaren Frederick Soddy: "no phosphorus no thought" – inget fosfor ingen tanke. Alltså utan fosfor skulle vi inte kunna leva, hur mycket vi än vill. Och den befolkningsexplotion vi sett de sista 200 åren beror på att fossila bränslen möjliggjort brytning av fosfor och andra konstgödselprodukter, vilket har lagt grunden för tillväxten. Vi växer för att vi kan, inte för att vi vill  – så som denna boken vill mena på. Jag skulle hellre ta viljan att växa för givet än att ta möjligheten att växa för givet. Början av kapitel 2 tycker jag kan summeras i ett ord: okunskap.

Boken tar också upp ett avsnitt om utbytet. Jag skulle vilja visuallisera utbytet med två motriktade flöden. Ett flöde av varor och tjänster åt ena hållet, och ett motriktat flöde av pengar. Då dessa två flöden är motsvarande, eller lika om man vill, så har ekonomer helt fokuserat på det ekonomiska, och är ofta okunniga om det andra flödet. Men mer om detta i ett senare inlägg.

Perspektiv på perspektiv

Av , , 1 kommentar 0

Detta inlägg kommer att handla om känslor, närmare bestämt hur människor känner för eller upplever en viss företeelse, sak, person eller motsvarande. Som jag varit inne på i ett tidigare inlägg  så är upplevelser relativa. Relativa mot vadå? Jo mot ens egna tidigare upplevelser. Jag tänkte illustrera detta med en bild. Axeln visar "perspektivbredden" för en viss upplevelse, där ändpunkterna är de värsta respektive bästa upplevelserna man har haft för en viss "aktivitet". Saker närmare vänstersidan gör man mer gärna, och saker närmare högersidan mindre gärna.

För att förklara lite mer så visar denna bilden lilla olles upplevelse av att promenera. Då han inte promenerar så ofta så är ena ändpunkten att sitta i soffan framför tvn, och den andra är att promenera 15 minuter till skolan då hans cyckel är trasig och hans mamma inte kan skjutsa. Det är alltså det värsta han vet då det gäller promenader.

Ett annat exempel, för att vidga perspektivet i denna frågan är militären 92:an karlssons upplevelse av att promenera. Där är den "värsta" upplevelsen att gå 16 mil på 4 dagar. Observera dock att "perspektivbredden" – längden på linjen (ser det olika ut så beror det på att jag har ett dåligt bildprogram), är densamma, det värsta och bästa ligger lika långt ifrån varandra.

Sätter man då in Olles värsta upplevelse i 92:an karlsons "värld", så verkar den ganska enkel och inte alls en varken svår eller jobbig upplevelse.


 

Gör man däremot tvärt om, och låter lilla olle gå 16 mil på 4 dagar så skulle han få det mycket tufft mentalt. Dock en intressant grej som då skulle hända är att olles perspektiv skulle breddas. Hans 15 minuter promenad per dag skulle inte alls verka särskilt jobbig, tvärt om – olle skulle snarare bli glad över att inte behöva gå 16 mil. Det som förut var olles värsta upplevelse har alltså förvandlats till något positivt, och han är numera "nöjd" med att bara behöva gå 15 minuter, och behöver numera varken cyckel eller skjuts av sin mamma.

Så den absoluta upplevelsen är inte kopplat till en viss händelse eller sak, vilket bland annat många ekonomer verkar tro, utan det viktiga för upplevelsen är hur den ligger till jämfört med tidigare upplevelser. T.ex om du får en 20-tums platt-tv då du redan har en 52-tums 3D-tv så skulle du inte bli särskilt nöjd, medans om en familj på 1970-talet hade blivit grymt nöjda med en 20-tums platt-tv, likaså en familj idag i t.ex. Afrika. Eller om du tycker din säng är hård och dålig, och sedan åker på fjällvandring i 2 veckor och sover på  enbart ett liggunderlag, så upplevs din säng mycket bättre när du kommer hem. Du har alltså breddat perspektivet och fått ut en bättre upplevelse av vardagen med samma säng.

I en fortsatt diskussion så gäller detta även mellan "grannar", så länge man har en större/relativt bättre bil än grannen så är man nöjd. Vidare så försvagas också upplevelser över tid, de glöms bort. 16 mila-marschen från värnplikten hanske 92an karlsson har glömt efter 20 år, och hans perspektiv har flyttat "neråt".

Detta tänk går att applicera på en stor mängd upplevelser, och man skulle kunna tänka sig att man genom att öka "perspektivbredden", kunde göra fler människor nöjdare, utan att hela tiden öka den materiella standarden. Detta skulle kunna ske systematiskt och storskaligt genom utbildning, i t.ex. historia, eller med studiebesök och resor, eller mer handgripligen via t.ex. värnplikten.

 

Det ekonomiska ”kretsloppet”

Av , , Bli först att kommentera 0

Enligt ekonomer så ser ekonomin ut som ett kretslopp, ett hjul där varor och tjänster snurrar fram och tillbaka i en evigt snurrande maskin. Hushållen förser företagen med arbetskraft, och får lön i utbyte, en lön som de ger till företagen, och får varor och tjänster tillbaka.

 

I detta kretsloppet är det människan som är drivkraften och motorn. Människans konsumptionsvilja är oändligt, och hjulet kan med  olika ekonomiska styrmedel fås att snurra allt snabbare, och skapa mer tillväxt i en oändligt ökande takt. 
Detta skrivs också som en formel:

Q=F(a,b,c,…)

Där Q är ekonomisk output i form av varor och tjänster, vilket är en funktion av olika produktionsfaktorer a,b,c,…. dvs arbete och kapital.

Sedan finns det en annan världsbild, en som kräver grundläggande kunskaper i naturvetenskap, något som ekonomer helt saknar. I formelform ser den ut ungefär såhär:

q + w = F(N, K, L; r, e)

Där är q ett flöde av varor, och w är ett flöde av avfall, N är ekosystemtjänster, K är kapital, L är arbete (labor), r är naturresurser, och e är flöden av energi. I bildform så kan den liknas såhär:

 

Denna är i princip ett rakt flöde istället för ett cirkulärt, där vi tar högvärdiga naturresurser och trycker igenom dom genom det ekonomiska systemet, och ut på andra sidan kommer lågvärdigt och utspritt avfall (enligt termodynamikens andra huvudsats). Skillnaden mot det ovanstående "kretsloppet", är att ökad tillväxt kräver ökade flöden av naturresurser genom systemet, och på en begränsad planet så är det inte möjligt med oändligt tillväxt. Dessutom så är motorn i denna modell inte människor, utan energi. Ökad tillgänglig energi innebär ökade möjligheter för matproduktion och annan produktion, vilket ger ett ökande antal människor med högre materiell standard. Utan denna ökning i energi så kan dock inte hjulen fortsätta snurra allt snabbare. Jämför man kurvorna för oljeproduktionen i världen med tillväxten i ekonomin och jordens innevånarantal, så ser dom överaskande lika ut, förvånande? En minskning i energitillgången kommer också minska den ekonomiska aktiviteten, och jämför man med peak-oil som skedde för några år sedan, och den ekonomiska krisen så sammanfaller även dessa. Är även detta förvånande? För att citera artikeln nedan: "Sedan dess [2006] har [olje] användningen i OECD-länderna minskat med 15 procent". Och hur har ekonomin utvecklats sedan dess i dessa länder?

Mer läsning:

http://www.nyteknik.se/asikter/debatt/article3498574.ece

Boken "Ecological economics" av herman daly (varifrån jag fått formlerna, rekomenderas starkt)

Kapitel 1: Politik och ideologi

Av , , Bli först att kommentera 0

Här fortsätter analysen av boken "Vår ekonomi". Hoppar över avsnittet "Teorier och modeller" och sparar det tills jag läst mer om modellering och vetenskapsteori. Tar mig istället an avsnittet "Politik och ideologi"

Normal
0

21

false
false
false

SV
X-NONE
X-NONE

/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:”Table Normal”;
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-style-parent:””;
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin-top:0cm;
mso-para-margin-right:0cm;
mso-para-margin-bottom:10.0pt;
mso-para-margin-left:0cm;
line-height:115%;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:11.0pt;
font-family:”Calibri”,”sans-serif”;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:”Times New Roman”;
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}

I boken Vår ekonomi av Klas eklund står att läsa på sidan 16-17 (min färgmarkering):

"Politik och ideologi

Den ekonomiska diskussionen äger inte bara rum i modellernas värld eller i skolsalarna. Tvärt- om vet vi alla hur den intimt hänger ihop med den politiska debatten och hur den också förs i dagstidningar och etermedia. Uppenbarligen är gränsen flytande mellan ekonomi och politik. Detta är inte förvånande med tanke på att de ämnen som samhällsekonomin studerar ofta har direkta politiska konsekvenser. Ekonomiska frågeställningar som hur välståndet produceras och fördelas berör grundläggande förhållanden i människornas liv, och frågorna och svaren värderas olika av olika människor och sociala grupper. Politiker och politiska rörelser har dessutom många gånger intresse av att söka ge sin politik en ekonomisk förklaring och klä den med en vetenskaplig argumentation. Tidigare erkändes ekonomiämnets politiska konsekvenser av ekonomerna själva; ja, själva ämnet nationalekonomi kallades från början politisk ekonomi. Numera hävdar emellertid många ekonomer att man bör försöka skilja den ekonomiska vetenskapen från politiken. Nationalekonomin ska vara en värderingsfri vetenskap, menar man — och åtskilliga ekonomer menar också att huvudfåran i den nationalekonomiska forskningen faktiskt utgör någon form av objektiv vetenskap. Andra menar att detta är en fåfäng för- hoppning. I själva verket kommer sociala och politiska värderingar ständigt in i forskningen: . För det första väljer olika ekonomer olika forskningsområden, helt enkelt för att de har olika intresseinriktning och olika utgångspunkter. . För det andra väljer de, då de bygger sina respektive modeller, att koncentrera sig på olika sidor av problemen; de gor olika typer av förenklande antaganden, beroende på vad de tycker är viktigt. Några utgår då från värderingen att arbetslösheten är det överskuggande problemet, som måste bekämpas, andra kanske har andra utgångspunkter. För det tredje, slutligen, kommer de olika värderingarna inte bara att påverka ämnesval och teoriutformning utan också att påverka de olika ekonomernas tolkningar av forsk ningsresultaten på olika sätt. Den svenske ekonomen Gunnar Myrdal (som 1974 fick nobelpriset i ekonomi bland annat just för sin vetenskapsteoretiska forskning) menade att dessa olika faktorer gör att det i praktiken är omöjligt att göra samhällsekonomin till en “värderingsfri” vetenskap. Några forskare menar därför att det inte är önskvärt att ens försöka göra nationalekonomin till en i dennamening “objektiv” vetenskap; det skulle ju innebara att man rekommenderade forskarna att vara fullständigt likgiltiga inför de samhällsproblem de ska studera. Gunnar Myrdal kallade ekonomin en “mjuk” vetenskap — till skillnad från de “hårda” naturvetenskaperna, dar man lättare kan göra kontrollerade experiment och där det således är lättare att tolka forskningsresultaten. Ibland hävdas att det är denna nationalekonomins “mjukhet”, som gör att ekonomerna så ofta är i luven pa varandra. Säkert ar detta en av förklaringarna — men inte den enda. En del kontrollerade experiment är omöjliga att utföra även inom de hårda naturvetenskaperna. Och vi vet ju att forskarna också inom dessa vetenskaper kan vara högeligen oeniga aven om de mest grundläggande frågor — för att inte tala om de motsättningar som kommer fram när frågan som diskuteras är politiskt kontroversiell. Tank bara på debatten om hur vi ska kunna komma till rätta med den globala uppvärmningen, eller pa fysikernas skilda uppfattningar om karnkraftens säkerhet — eller på geologernas olika syn på huruvida det svenska urberget är tillrackligt säkert för slutförvaring av utbränt kärnbränsle. I själva verket är det nog så att alla vetenskaper, i högre eller lägre grad, har sina interna strider. Men i ett så politiskt viktigt ämne som nationalekonomin syns de tydligare — inte minst som en följd av journalisters och massmedias stora intresse för den ekonomiska diskussionen och deras tendens att ständigt blåsa upp kontroverser i syfte att skapa nyheter. Mot bakgrund av det som här sagts är det uppenbart att medborgaren, när han eller hon tar del av vad ekonomerna sager, bör forsöka hålla isär vad som är analys och vad som är rekommendationer. En analys som försöker beskriva verkligheten rätt upp och ned — vad som är — betecknas som en positiv utsaga. Med normativ utsaga menas en som innehaller en rekommendation om vad som bör göras. I praktiken kan det vara svårt att skilja dem åt. Och givetvis hänger de ihop. Ekonomernas recept baseras rimligen på deras diagnos. Men det finns likväl skillnader. En positiv analys ska — åtminstone i teorin — kunna bevisas eller motbevisas. Men en normativ utsaga baseras på känslor och värderingar lika väl som fakta. Många ekonomer arbetar i dag i intresseorganisationer (fackföingar, branschorganisatiner) eller myndigheter och har som mer eller mindre uttalad uppgift att komma med normativ analys — att ge rekommendationer om vilken politik som bör bedrivas. Men den som tar del av deras rekommendationer bör hålla i minnet att deras normativa utsagor inte nödvändigtvis eller uteslutande baseras på positiv analys

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(Se nedan)

Varför slutade man? För att verka vetenskapligare än man är, för att på så sätt smyga sig in i maktens korridorer?  Givetvis spekulation från min sida, men hur mycket sanning ligger det i det?

 

 Det är bland annat detta jag ska försöka motbevisa med analysen av denna boken. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Några exempel på detta är att det är helt omöjligt att på ett exakt sätt förutspå händelser långt in i framtiden på grund av det otroligt komplexa och ickelinjära händelseförloppet. Detta gäller för alla vetenskaper. Inom kaosteorin pratas t.ex om den s.k. fjärilseffekten – dvs att en fjärils vingslag i ett land långt bort kan skapa en orkan flera veckor senare. Varför läser inte ekonomer kaosteori förresten? De håller ju på mycket med ickelinjära system

Ett högst normativt ämne i min mening – det handlar ju om vad vi bör göra, och då är det inte så konstigt att åsikterna går isär.

Säkerhet och riskanalys är i min mening en blandning av hårda och mjuka företeelser, och då är det inte konstigt att det finns utrymme för debatt, tvivel och osäkerhet

Vad är det som sägs här?(även i texten ovan och under men kunde inte färlägga den orange)? Att ekonomi är tvetydigt och en "mjuk" vetenskap, men så är även naturvetenskapen, och att därför är ekonomi lika normativt och "mjukt" som naturvetenskapen?

Återigen skyller man ifrån sig på media – bortförklaringar istället för självrannsakan.

Är det verkligen rimligt att överlåta till icke-experten att tolka det experten säger? 

 

 

 

 

 

Att "ställa diagnos" är väl att säga vad man bör göra, alltså normativt, alltså sysslar ekonomer med normativa utspel

 

 

För att citera det som står ovan, jobbar inte ekonomer här med att  ge sina (normativa) åsikter och analyser "en ekonomisk förklaring och klä den med en vetenskaplig argumentation" ?

 

Återigen överlåts till icke-experten att tolka expertens analyser och uttalanden

 

Kapitel 1 Varför är ekonomerna så oeniga?

Av , , 2 kommentarer 0

I detta och några kommande inlägg kommer jag gå igenom boken Vår Ekonomi, en bok  som används flitigt i undervisning på våra universitet och högskolor och som rekomederas varmt av ledande ekonomer. Observera att kritiken i hög grad kommer vara värdeladdad och normativ, och sett ur ett mer naturvetenskapligt perspektiv.

I det första kapitlet av boken Vår ekonomi, 12e upplagan skriver författaren Klas Eklund: (min färgmarkering)

"Läsarens första undran är antagligen om man verkligen kan lita på vad som står i den här boken; ekonomerna — framför allt de som företräder olika intressegrupper — brukar ju alltid gräla med varandra i tv och tidningar. Den ene vill ha en stramare budget, medan den andre vill tvärtom; den ene vill sänka skatterna, den andre höja dem; den ene anser att man måste minska statsskulden, medan den andre inte anser att detär något att bekymra sig om. En vill att Sverige ska gå från krona till euro, en annan säger blankt nej till den tanken. Och så vidare.I och för sig överdrivs ofta ekonomernas förmenta oenighet. Ekonomer är vanligen rätt så eniga i flera grundläggande frågor. Men den enigheten tycker massmedia för det mesta är långt mindre intressant att skildra än kontroverserna. Icke desto mindre är det sant att den ekonomiska debatten ofta upplevs som obegriplig. En orsak till detta kan vara att ekonomerna i sina resonemang ofta utgår ifrån teorier och abstrakta modeller av verkligheten, vilka de sedan tolkar på olika sätt. Detta kan vara svårgripbart, särskilt då ekonomerna själva inte alltid vinnlägger sig om att framstalla sina resonemang pa ett alldeles lättbegripligt sätt. Ett annat skäl kan vara att journalister i olika media inte är särskilt intresserade av att gå till botten med sakanalysen utan hellre ägnar sig åt underhållande och snärtiga kommentarer. Risken är då uppenbar att media skummar på ytan medan de professionella ekonomerna är för svåra att förstå. Syftet med den här boken är att söka överbrygga den klyftan" (Eklund 2010, Vår ekonomi, s 13-14)

(Texten är inskannad med OCR så vissa fel kan förekomma)

 

 

 

 

 

 

 

 

   

 

 

 

 

Är det inte så att de som ägnar sig åt vetenskap i olika former bör vara prestigelösa och ödmjuka, och inte förnekande och bortförklarande? I detta fallet så skyller man ifrån sig på media; Förnekelse och (bort)förklarande är bland de första stegen i F-trappan, och i min mening inte ett tecken på bra vetenskap. God vetenskap bör klara granskning och genomlysning, även av media. 
 

Varför gör man detta då? Enlig mig så använder ekonomer ofta avancerat språksom ett maktmedel, kanske för att dölja sina svagheter?

 

  

 

 

 

 

 

 (Denna bloggens interface och redigeringsmöjligheter är inte de bästa och lämnar mycket att önska, men jag hoppas min poäng framgår)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ny kategori!

Av , , 3 kommentarer 0

Hejhopp! Än är bloggen inte död! Jag tänkte nu i ett gäng inlägg kommentera och kritiskt analysera boken "Vår ekonomi" av Klas Eklund. Enligt flera höga ekonomer ska denna boken vara riktigt bra och används som inkörsport för många nya ekonomer.

"För mig är det ett nöje att rekommendera Vår ekonomi … Vår ekonomi är en pedagogisk klassiker."
Finansminister Anders Borg

"Vår ekonomi är en utmärkt, välskriven och pedagogisk inkörsport till nationalekonomin."
Riksbankschef Stefan Ingves

Jag tänker nu ge mig på denna förmodade hög med skit, och förklara varför den är just skit. Följ gärna med på jakten efter okunniga dumheter!

Verklighetsuppfattningen?

Av , , Bli först att kommentera 0

De senaste veckorna har det varit stor uppståndelse kring sveriges vapenexport. Jag tror att detta beror till allt för stor del på okunskap, på samma sätt som när det blev stor uppståndelse kring FRA-lagen.

När det gäller just FRA-lagen så tror jag att det var så att de flesta svenskar trodde internet var säkert, och att det man såg på dataskärmen när man surfade bara var synligt för en själv. Det är ett faktum att många länder, inte minst USA där många stora hemsidor ligger, övervakar intenernet ganska friskt. Dessutom har det under lång tid varit så i Sverige att etern är fri, dvs i praktien all information som någon gång sänds via radiosändar, dvs mobiltelefon, radiolänk, trådlöst nätverk, är fri för alla att lyssna av. Dock tror jag att folk i allmänhet var ganska okunniga om dessa faktum, och när sedan FRA-lagen kom så blev det en väckarklocka och ett uppvaknande för många att internet inte är den säkra platsen som de trodde. Detta tror jag ledde till att FRA-lagen fick orimligt mycket kritik.

På samma sätt är det nu med vapenexporten. Jag tror att många i Sverige har en naiv bild om att vi i Sverige bara sysslar med fredliga saker, vi har ju faktiskt haft fred i över 200 år, och det här med krigande och vapen är något som bara andra länder håller på med. Denna bild har nu också fått sig en törn när det nu i media framgår att vi exporterar vapen till mer eller mindre skumma stater. Faktum är ju att Sverige är en stor vapenexportör, kanske till och med den största i världen räknat per kapita, och detta krockar med den naiva bilden som jag tror många svenskar har av sverige, och jag tror att det är en del av anledningen till denna uppståndelse i frågan.

Man kan ju fråga sig om vi ska ändra vår självbild eller vår vapenexport, men den frågan lämnar jag öppen så länge…