Etikett: kanada

Vad är peak oil?

Av , , 2 kommentarer 1

Då jag hörde en student i energiteknik idag säga att hon inte trodde på peak oil, då blev jag upprörd. Därför tänkte jag nu, kanske ännu en gång, försöka förklara peak oil så att det är solklart för vem som helst, även energiteknikstudenter.

Kort sagt så handlar peak oil om storleken på "kranen", och inte så mycket om storleken på "tanken".

För att börja från början:

Vi kan anta att det finns mycket olja (Hur mycket kommer jag inte skriva om nu). Om vi lyfter blicken från vår lilla planet, till planeten Saturnus och dess måne Titan, så ser vi där att det finns stora sjöar av flytande metan, alltså naturgas. Om vi då gör antagandet att det finns planeter/månar som har sjöar av olja istället, och att universum är oändligt stort, med oändligt antal planeter, så kommer vi fram till att det finns oändligt med olja.

Hur mycket olja det finns spelar dock ingen roll.

Hur mycket olja det finns i universum, på Titan, under arktis isar, i Kanadas tjärsand, i plastavfall, eller i Sveriges skogar, spelar ingen roll, om vi ändå inte kan utvinna den nog snabbt (och gärna så billigt som möjligt). Och det är det peak oil handlar om, utvinningstakt.

Peak oil är alltså när oljeutvinningstakten når sitt max.

Detta är ju såklart en förenklad bild.. Viss korrelation finns ju mellan mängden oljefält och takten man kan plocka upp oljan, men det är alltså i slutändan alltid oljeutvinningstakten som räknas.

Sen om vi ska gå in lite på varför det blir en topp, en peak, så är det för att oljeutvinning i regel ser ut så.

Oljeutvinningstakten i ett fält/område/region följer nästan alltid en "klockformad kurva", likt bilden nedan visar. För en enskillt fält/ett enskilt borrhål så går produktionen ofta upp kraftigt i början, för att sedan plana ut och sedan minska . Då alla borrhåll inte görs på en gång, utan majoriteten sker en tid efter fältet börjat utvinnas, så får man denna form på kurvan. Mycket likt normalfördelningskurvan, som ju ofta finns i många olika sammanhang. Borrar man fler hål snabbare så blir bara kurvan brantare, både i framkant och bak-kant, och man får en högre takt men under en kortare tid.

 

(Nä sen om vi i ett framtida spacesammhälle kanske utvinner olja i takt snabbare än vi kommer göra nu, det återstår väl att se 😉

Den ovanliga oljan

Av , , Bli först att kommentera 0

I en tid då den vanliga oljan, conventional crude oil, minskar,  så kommer vi bli allt mer beroende av olja från andra källor. Till dessa källor räknas bland annat oljesand, djuphavsolja och oljeskiffer. Dessa är ofta väldigt dyra och innebär stora påfrestningar på miljön.

  • Oljesand – Även kallat tjärsand. Det är precis som det låter, sand med lite olja i sig. Denna typ av "olja" är väldigt svårarbetad. Den rinner inte direkt, utan tas upp med stora grävmaskiner i dagbrottliknande anläggningar. Sen så använder man naturgas för att koka denna gegga, för att på så sätt utvinna olja, en olja som är tjock och svårraffinerad. Detta kräver förutom stora mängder naturgas, även stora landområden och väldigt mycket vatten. Kanada har stora reserver av denna olja.
     
  • Djuphavsolja – Då oljefälten i de mer grunda haven, så som i Nordsjön och Cantarellfältet i Mexikanska golfen, har gått över sin peak och är på nergående sen flera år tillbaka, så måste man nu borra allt djupare efter olja. Nu är man ute på 2-3000 meters djup och borrar. Där nere är trycket väldigt högt, och vattnet väldigt kallt, samtidigt som man har kokande olja som man ska försöka pumpa upp. Detta kräver mycket avancerad och dyr utrustning och är inte riskfritt. Ta exemplet med Deep Water Horizon 2010.
     
  • Oljeskiffer – USA har stora fyndigheter av oljeskiffer. Oljeskiffer är kan man säga en sorts sten som man med olika tekniker kan utvinna olja ur. En av metoderna är att helt enkelt bryta detta skiffer som man gör med vanlig malm. Ett annat är att använda sig av så kallad frac’ing. Detta går till så att  man pumpar ner vatten blandat med olika ämnden, t.ex. sand eller salt ner i marken, där det under högt tryck och hög temperatur gör så att man ta tillvara på oljan och gasen i skiffret. Dessuom sker utvinningen inte alltid utan att frac-vätskan spiller ut i närmiljlön
     

Alla dessa metoder har en sak gemensamt, dom är väldigt dyra. Men just nu så är oljepriset högt, och då är det också lönsamt med sådan här dyr oljeutvinning.

Men – Sist oljepriset var så här högt, 2008 så slog det undan benen på vår ekonomi som sedan föll, och drog med sig oljepriset ner till en fjärdedel av toppnoteringen. Att då under sommaren 2008 ha klubbat nya dyra oljeutvinningssatsningar, för att ett halvår senare se 40$ fatet istället för 140$ fatet man sett under sommaren kan inte ha varit kul.

Oljepriset är nu uppe kring 120$ fatet igen, och risken är att vi får en upprepning av 2008 med en kraftig minskning av oljepriserna igen. Stackars de ekonomer som ska försöka beräkna om de nya oljeproduktionsanläggningarna kommer vara lönsamma.

Får vi en till nedgång i oljepriset igen är risken stor att dyra nya investeringar aldrig kommer att hända! Dyra anläggningar kräver ett stabilt pris, något som knappast kan sägas om dagens oljpris som går upp och ner med faktor 4 var och varannat år.

Detta skulle vara förödande för energisäkerheten, särskilt för ett importland som Sverige!