Pyrande rasism

I förra veckan skrev jag denna krönik som återfinns att läsa i tidningen Västerbottningen. Jag tycker, om du orkar, att även du som inte har den tidningen kan läsa och fundera.

Den pyrande rasismen har varit samtalsämnen som i och med EU-valet inte kunnat undgå någon. När partier med allt från nazistiska förtecken till partier med mer anpassad ”undertonsrasism” nu tagit plats i EU-parlamentet påverkar det oss alla på ett eller annat sätt. Det är mycket känslor involverade och logiska argument biter sällan på känsloargument. Om rädslan får ta överhand stänger vi alla ned logik och förnuft. Vilka agerar klokt i en nödsituation? Jo, de som kan styra och kontrollera sina känslor. De som inte låter rädslan ta överhand. Förändringarna som alltid pågått i världen, som pågår idag och som kommer att fortsätta i morgon skrämmer en del. Det som gällde för bara 10-20 år sedan gäller inte idag. Förändringshastigheten är också högre idag än den var för 50 år sedan. Globaliseringen suddar ut gränserna mellan länder och människor.

En del tycker det går fort andra alldeles för fort. Alla dessa förändringar som sker skapar även motkrafter. En del sunda men många utifrån känslan av att man tappat kontrollen. Kontrollen om vad som möter en i morgon eller övermorgon. Rädslan för förändring och rädslan för det nya har därmed tagit över. Andra ser möjligheter, ser nya vägar öppna sig och nya saker att lära sig. Vi kan dock välja hur vi vill möta framtiden och hur vi vill lösa de frågeställningar som oundvikligen alltid kommer oavsett vår syn på framtiden.

Men gå inte på de snabba svaren och de enkla lösningarna på komplexa frågor för de är oftast felaktiga. Hur kan lösningen på all världens olika utmaningar och frågeställningar vara att stoppa invandringen och återuppbygga nationsmurarna? Hur kan den lösningen också vara svaret för alla länder i Europa samtidigt? När alla vet att allt fler människor behövs för att klara de demografiska utmaningarna i Europas länder. Förutom den rent mänskliga aspekten att vi samtidigt hjälper människor från krig, förtryck och fattigdom. Det senare borde ensamt räcka som argument. Men rent logiskt kommer vi inte klara vår välfärd utan hjälp av människor från andra länder utanför Europa. Varför då stänga våra gränser och göra oss själva en björntjänst?

När även personer som jag tycker borde veta bättre trillar dit och bejakar de enkla svaren blir jag förundrad och förvånad. Personer som är vana att analysera, vana att ta in information och argument innan de bestämmer sig. Den förmågan är plötsligt som bortblåst när invandringen kommer på tal. Det enda förklaringen jag har är denna rädsla. Rädslan för det okända och det föränderliga som till skillnad från de stora och små vardagsfrågorna handlar om människovärdet. Rasismen hålls vid liv av att rädslan hos människor underblåses. Rasismen hålls vid liv av att myter sprids. Rasismen lever på att en viss hudfärg kollektiviseras och en annan individualiseras.

När vi ställer grupper av människor mot varandra skapar vi större problem än de vi tror oss lösa. Ett samhälle där människor stämplar och sätter etiketter på varandra blir ett kallt samhälle. Ett samhälle utan människovärdet i högsätet tar död på sig självt förr eller senare. När vi alla ser det lika och unika värdet i varje människa försvinner hudfärg och nationshärkomst. Då försvinner religionstillhörighet, klasstillhörighet och kön. Då väcks den bästa av alla positiva mänskliga förmågor till liv. Hur kan jag bidra till att hjälpa min nästa till ett bättre liv?