Jag har ju blivit lite förälskad i Patrik Oksanens granskning av parterna ståndpunkter inför EP-Valet.

Idag så är det Moderaternas tur att bli granskade, och vill man läsa hela Patriks inlägg så finns det här på hans EU-blogg.

Om Moderaterna skriver han:

Moderaterna i Sverige vill liksom Socialdemokraterna tala tyst om kopplingen som gjorts mellan parlamentsvalet och vem som blir EU-kommissionens ordförande. Fredrik Reinfeldt håller sig med armslängs avstånd från den officiella EPP-kandidaten (M & KD) Jean-Claude Juncker och det finns väl ingen moderat valarbetare som i mötena med väljare säger till exempel att en röst på Gunnar Hökmark också är en indirekt röst på Jean-Claude Juncker som kommissionens ordförande.

Juncker är en EU-veteran från Luxemburg som i 18 år var premiärminister (och under stor del av den tiden var han samtidigt finansminister) men fick lämna sin post i en spionskandal, som du också kan läsa om här.

Moderaterna valstuga i Uppsala. Foto Patrik Oksanen

Han skriver vidare:

För Moderaterna i Sverige är Alliansen viktig som ett tydligt och trovärdigt regeringsalternativ, däremot talas det väldigt tyst om så här valtider att någon Allians inte finns i Europapolitiken. Här är var och en sig närmast och näst närmast sin egen partigrupp.

Det är möjligt att det finns något hemligt strategimemo som gör att konflikter mellan de fyra partierna ska hållas på så låg nivå som möjligt just nu – men vi behöver inte gräva särskilt djup för att hitta rallarsvingar mot Moderaterna på miljöområdet eller den här råsopan från ”Allianskompisar”.

Min kommentar till dagens blogg från Patrik är att jag håller med honom i att jag tycker att det är osnyggt att partierna inte är tydliga med att vi indirekt också väljer vem som skall bli ordförande i EU-kommissionen.
Sedan så är det ju så att vi i alliansparterna tillhör två olika partigrupper, det kanske inte märks så mycket nu till vardags, men det är klart att sånt diskuteras internt.