Efter några dagar i Almedalen börjar det blonda bli besvärande. Jag ser nästan ingen med utomeuropeiskt ursprung. Här är alla lika, alla infödda svenskar, nästan som om någon stått vid färjeläget och på Gotlands flygplats och valt bland de inkommande utifrån etnisk bakgrund.

Faktum är att när jag springer in på Coop Forum i Umeå för att handla några liter mjölk möter jag långt många fler som har en annan bakgrund. På universitetet, på lokalbussarna, på Vasaplan och sjukhuset, där finns ett annat Sverige än det jag ser här i Almedalen.

Det är ett stort problem och viktigt att vara medveten om för de partier, organisationer och företag som kommer hit för att bygga nätverk och mingla. Den miljon utlandsfödda som lever och bor i Sverige saknas här. Deras röster hörs inte i Almedalen. Det är hål i nätverken och minglet haltar.

Svartmålar jag? Nej, jag har verkligen letat. Men någon form av rensning har skett bland deltagarna. Fast några andra finner jag väl? Jo, några unga flickor med tröjor på vilka det står Salaams vänner ser jag i myllret. Och bland de som bär tröjor från KRIS, Kriminellas Revansch I Samhället. Där finns också några med tydligt annat ursprung än majoritetssvenskarna.

I övrigt? Blont. Svenskt. Rensat.