Hanssons spaning

IT, digitalt liv och nya medier

Hoten mot VK och VF

Av , , Bli först att kommentera 1

Västerbottens-Kuriren och Västerbottens Folkblad har i veckan flyttat ihop i samma redaktionslokaler. Även om det nu sker ett ökat samarbete kring redigering, foto, sport och vissa mindre nyheter hävdar tidningsledningarna att de fortfarande kommer att konkurrera med varandra.

Men en ny form av konkurrens håller också på torna upp sig. När chefredaktör Daniel Nordström får frågan hur det nu blir med konkurrensen mellan tidningarna svarar han:
– Konkurrens kommer vi fortfarande att ha, men den finns inte i det här huset utan utanför.

Den nya konkurrens som tidningarna gemensamt tvingas möta växer starkt och är en stor utmaning. Den kommer starkt med de nya digitala medierna och de nya vanor som vi läsare får genom smarta mobiler, bärbara datorer och surfplattor. Här är några exempel på utmaningar för den gamla papperstidningen.

I skolorna får alla elever var sin dator. Det innebär att tidigare övningar som Tidningen i skolan, när dagstidningar tryckta på papper bars in i klassrummet för att studeras, inte längre blir lika angeläget eftersom eleverna kan studera nyhetsflödet via sina datorer. Förenklat för lärare som inte behöver beställa tidningarna.

När viktiga beslut tas i länets kommunfullmäktigesamlingar skyndar sig många politiker att blogga direkt från mötet om vad man avhandlat. För papperstidningen är det svårt att vara först med det nya.

Idrottsklubbarna bygger ut sin egen nyhetsbevakning där exempelvis fotbollsklubben Umeå FC jobbar mycket med egna videointervjuer och Umeå IK låter sina spelare blogga inför och efter matcherna.

I katastrofsituationer eller större olyckor skickas meddelanden snabbt runt på sociala medier om vad som hänt. När exempelvis en jordbävning ruskade om Skellefteå för något år sedan var det på Facebook som många först fick läsa om nyheten genom tips från vänner.

Allt fler köper smarta mobiltelefoner som ger ökade möjligheter att följa flera olika nyhetskällor.

En surfplatta eller bärbar dator på frukostbordet gör att morgontidningen inte blir lika nödvändig för att få veta vad som har hänt.

Gratis stadsnät, som i Skellefteå, gör det möjligt för alla att surfa gratis. I Umeå finns liknande öppna nät på bussar, caféer, Umeå universitet och andra platser. Det innebär att det blir lättare att koppla upp sig och därmed enklare att kolla nyheterna via bärbara datorer och telefoner.

Möjligheten till interaktivitet ökar med nya medier vilket lockar fler. Det är både intressant att ta del av andras åsikter och att få skriva sina egna. Omöjligt i papperstidningen.

Igår skrev jag på denna blogg om en enkel tjänst som gör det möjligt att själv ställa samman nyheter till en egen nättidning.

Allt fler röster höjs för att papperstidningen är ett hot mot miljön och skogen. Här i norr har vi träd i massor, förvisso, men det finns kritiker som hävdar att det är bättre att skicka nyheterna digitalt eftersom man då inte behöver avverka skog och transportera timmer för att producera papperet.

Den digitala tekniken kommer hela tiden med nya funktioner och tjänster som utmanar papperstidningen men också den tidigare journalistrollen. Det är i detta som den nya konkurrensen ligger och som Västerbottens-Kuriren och Västerbottens Folkblad måste förhålla sig till.

Att inte ge sig in i den digitala utvecklingen innebär att VK och VF skulle hamna på historiens hyllor, ungefär som gamla tiders budkavlar numera bara återfinns på museer. Ingen har någon anledning att skicka omkring sådana idag för att berätta vad som hänt. Inte heller går man till kyrkan för att få lyssna på kungörelser och nyheter, det finns ju på Facebook, i ett sms eller en surfplatta nära dig.

Att klarsynt se var den nya konkurrens finns är ett friskhetestecken från VK och VF. Att följa deras utveckling från att vara tidningshus till att bli mediehus i en ny digital tidsålder blir mycket intressant.  
 

I framtiden gör du din egen tidning

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag har tagit steget in i framtiden och blivit tidningsman. Utan trycksvärta, utan tryckeri och utan anställd pesonal bestämmer jag själv vilka nyheter som ska visas i min tidning. Med nya funktioner på internet kan jag anlita en digital redaktör som med smarta algoritmer automatiskt varje dag sammanställer nyheter till mig i en en nättidning som jag kallar Västerbottens-Mikael, eftersom den lyfter fram nyheter från Västerbotten.

Västerbottens-Mikael kan beskrivas som en Twitter-tidning med inslag av Facebook-uppdateringar. De nyheter som publiceras baseras på de länkar som folk lägger ut i Twitter-inlägg och Facebook-uppdateringar som jag angett att redaktören hos gratistjänsten paper.li ska följa (den digitala automatiska redaktören alltså, det är ju ingen människa av kött och blod).

Algoritmerna hos den digitala redaktören sammanställer därmed en nättidning gjord av folk jag följer på internet och lägger ut hela rasket till den som vill att prenumerera på.

Jag har valt nyckelord som har med Västerbotten att göra. Skriver någon om Umeå i ett Twitterinlägg och anger en länk till något Umeå-relaterat kan algoritmen hämta upp och visa vad man länkat till och visa det i min tidning. Eller om någon länkar till något som har med Västerbotten att göra eller Björklöven eller Vännäs eller vad jag nu angett som relevant för just min tidning, Västerbottens-Mikael.

Just idag lyfter algoritmerna fram mitt eget blogginlägg jag gjort om hockeybacken som avslöjade på Twitter att han värvats av Björklöven. Jag får tips om en forskningsartikel skriven av doktoranden Jim Barrett vid Umeå universitet och en länk från cidertillverkaren Andreas Sundgren i Brännland om mogningsprocessen hos druvor. Får även veta att MorningdewMedia i Holmsund lagt till en ny funktion i sitt digitala spel Luminati, att en blomsterhandel i Umeå söker en butikschef och att Brandförsvaret i staden letar efter en brandingenjör.

Allt är nyheter som baseras på länkar som folk lagt upp på Twitter främst och det ger mig en bild av livet i Västerbotten.
 
För att dessa nya nättidningar som skapas via gratistjänsten paper.li ska fungera bra krävs att man är noga med urvalet av nyckelord som algoritmen ska söka på. Om inte riskerar nyheterna att bli spretiga och oöverskådliga.

Men företeelsen är klart intressant som ett test av framtidens nyhetsförmedling där vi går mot medier som i allt högre grad låter var och en göra sina inställningar. Vi är redan där på många sätt. När den stora livsmedelskedjan som du är kund hos skickar ut adresserade reklamblad till dig så baseras innehållet ofta på dina egna köpvanor. Har du med ditt kort handlat mycket blöjor så kommer du att få extra reklam om blöjor, och kanske även barnvälling, eftersom livsmedelskedjans digitala redaktör listat ut att du förmodligen är småbarnsförälder.

På liknande sätt kommer vi i framtiden förmodligen att kunna prenumerera på nyheter. Då väljer vi att prenumerera på ämnesområden och nyckelord istället för en hel tv-kanal eller en lokaltidning.

För lokaltidningen innebär detta att man måste bryta upp sin koppling till enbart papperstidning och istället börja utnyttja alla mediekanaler som står till buds. I framtiden prenumerar jag alltså inte på tidningen Västerbottens-Kuriren eller Västerbottens Folkblad. Jag prenumerar istället på sport och kultur från Västerbotten. Sedan får VK och VF göra sitt yttersta för att paketera dessa nyheter i lämpliga distributionskanaler.

Jag får det som e-tidning, till min mobil, via mail, som Facebook-uppdateringar, i mitt Twitterflöde och kanske till och med på en liten skärm på baksidan av bussätet framför mig eftersom det vid skärmen sitter en mottagare som via signalen från mobil förstår att det är jag som satt mig där och därmed genast på skärmen börjar visa de nyheter jag angett att jag vill ta del av.

Men det här ligger några år framåt i tiden. På vägen dit kommer vi att experimentera och testa oss fram. Västerbottens-Mikael är ett test bland flera som behöver göras, som behöver revideras, utvärderas, för att sedan bilda avstamp för nästa steg mot framtidens nyhetsförmedling.   

Uppdaterat: Det finns så klart även fler tjänster än paper.li, ett sådant är Summify, som fungerar ungefär på samma sätt. Ingen av dessa kommer kanske att överleva i lång aloppet, men de är intressanta att studera som steg på vägen mot framtidens nyhetsförmedling.

Uppdatering 2: jag kompletter med ett tips från @cyniker på Twitter som nämner Acrylic vilket är en liknande nyhetstjänst.

 

Twitter avslöjar Björklöven-värvning

Av , , Bli först att kommentera 2

Ryktet har gått en tid att Björklöven värvar ny spelare. Nu läcker det ut via Twitter att det är kanadensaren Russ Moyer, senast spelande i danska ligan, som inom kort kommer till Umeå.

Det är inte bara Wikileaks som läcker information, det gör också vi alla vanliga dödliga på internet. Nu senast är det Björklövens nya hockeyspelare Russ Moyer som inte kan hålla sig från att twittra om sin ankomst till Umeå.

För ett par dagar sedan skriver han på Twitter ”Can you follow me, need to ask you a few things about bjorkloven” och i natt kom ytterligare ett inlägg där han inte kan låta bli att berätta på Twitter att det nu är klart med resan till Umeå och Björklöven.

Kanske får Russ Moyer lite bannor för sina Twitterinlägg när han kommer, eftersom Björklöven själva ännu inte gått ut med någon information om värvningen, men det vi ser är att Facebook, Twitter och sociala medier på internet har skapat ett nytt landskap för information i vårt samhälle.

Det som sägs, skrivs, fotas och läggs upp på nätet finns där ofta åtkomligt för andra och kan snappas upp utan att man tänkte på den offentlighet som exempelvis ett Twitter-konto kan ge åt ens tankar och inlägg.

För många yrkesgrupper är detta viktigt att ta till sig. Läkare måste vara försiktiga med sina Facebook-uppdateringar och Twitter-inlägg så att de inte råkar avslöja vilka patienter de mött. Det räcker för en läkare på en lokal hälsocentral att råka skriva om gumman just över 80 som fått armen i kläm. Den som råkar känna till henne skulle då kunna lista ut vem hon är.

Eller läraren som hasplar ur sig i en statusuppdatering om den där eleven med Slipknot-tröja som hon är så innerligt trött på. Eller prästen som råkar skriva lite väl mycket om ett själavårdssamtal med ett skilsmässopar eller kuratorn som utan att tänka sig för skriver någon om en klient till vännerna på Facebook, och vips skickas det vidare till andra.

Eller för den delen den nyvärvade hockeybacken som i glädje råkar berätta några timmar för tidigt att han nu får börja spela med laget i Umeå.

För många yrkeskategorier är frågorna om öppenhet på internet viktiga att tänka igenom och bygga en policy kring. Flera gör det också. Sveriges kommuner och landsting har gett ut råd till sina medlemmar för att hjälpa dem hantera sociala medier på ett bra sätt. Svenska kyrkan har också antagit en policy för hur de anställda ska uppföra sig på internet.

Sådan riktlinjer är viktiga och nödvändiga att sätta upp. Inte för att lägga munkavle på de anställda, men för att i många fall ge ett skydd för de människor man har att göra med i sin verksamhet.

För övrigt ska det bli intressant att följa Russ Moyer och se om han kan bidra till ett starkare Björklöven denna vinter.

Be Green testar Segway

Av , , Bli först att kommentera 0

Har du sett tv-serien Solsidan har du säkert också sett transportmedlet Segway som förekommer i några av programmen. Segway hålls fram som ett miljövänligt sätt att ta sig fram i stadstrafik så det lockade kommunala Be Green i Umeå att testa fordonet.

Testet filmades också och finns nu upplagt på Be Greens webbsida.

Be Green har också tidigare jobbat med filmer för ett hållbart samhälle och för att nå ut med sitt miljöbudskap. Bland annat har man i samarbete med studenter på Digital medieproduktion vid Umeå universitet tagit fram filmer som ska ge inspiration till ett hållbart miljövänligt vardagsliv.

– Det här var ett första test och vi är extremt nöjda. Vi är mycket imponerade av den kvalitet som studenterna håller, säger Martin Svensson på Be Green Umeå, och han ser gärna fram mot fortsatt samarbete med universitetets studenter kring film- och webbproduktion.

Nedan är filmen som Be Green nu gjort om testet med Segway.

 

Be Green Umeå testar Segway from BeGreenUmeå on Vimeo.

Smarta kläder mäter hjärtslag

Av , , Bli först att kommentera 0

Smarta kläder som kan mäta hjärtfrekvens eller mattor som lyser upp när man går på dem. När ny teknik kopplas till traditionella textila material och tyger kan en mängd ny produkter och användningsområden komma fram.

Det som händer just nu inom textila området är oerhört intressant. Framtidens klädesplagg eller tyget i soffan därhemma kommer att kunna fyllas med helt nya möjligheter till design och kommunikation. Med smarta sensorer uppkopplade mot internet kan soffan tala med kläderna på personen som sätter sig i soffan och kanske ändra färg på dem eller så kan mönstret i soffan förändras tillfälligt.

Men inte bara inom design utan också inom många andra områden kommer smarta textiler att skapa nya användningsområden. Ett sådant är inom vården. Vid Umeå universitet har sedan flera år projektet Smarta kläder pågått där man tar fram metoder för att på distans kunna mäta EKG och hjärtrytm på patienter. Patienten får bära ett klädesplagg som har känsliga sensorer i tyget som kan fånga upp hjärtrytmen varefter all information skickas vidare via internet till ansvarig vårdpersonal.

Vid Textilhögskolan i Borås pågår forskning som påverkar inredning. Ett exempel är mattor med ljusslingor som lyser upp när man går på dem. Det kan användas som en inredningsdetalj men också användas för kommunikation på olika sätt. Man kan exempelvis fördröja signalerna så att mattan lyser upp efter en viss tid, kanska efter några tiummar. Användingsområde? Ja, det återstår att se, säger forskaren Linda Worbin. Hon menar att när nu tekniken börjat bli mer stabil och pålitlig kan företag komma in och utveckla applikationer och produkter kring de nya textila materialen.

Kanske musik kopplat till kläderna man bär på sig så att olika låtar spelas i hörlurarna man bär med sig beroende på vilken miljö man befinner sig i, om textilierna kanske kan känna av om det är ljust eller mörkt rum. Solceller integrerade i textila material är ett annat förslag som tagits fram, kommunikation stödd av textiler så att kläderna talar med tvättmaskinen och informerar om vilken tvättgrad plagget klarar.

– Helt nya möjligheter öppnar sig för textila materialer, säger Linda Worbin, universitetslektor i textildesign vid Textilhögskolan i Borås.

Onekligen mycket intressant och spännande om man funderar över vad spelindustrin skulle kunna göra med kläder och textilier som dessa. På Smart textiles finns mer om forskning och utveckling kring området.

Se nedan en film om utvecklingen av textilia material.
 

Korvgubben tar betalt med mobilen

Av , , Bli först att kommentera 0

Snart kan korvgubbarna och torghandlarna nere på torget få ny teknik för att ta betalt via kreditkort. Ett nytt steg har tagits mot att göra mobilen till plånbok och kassaapparat när iZettle lanserar en app som gör det möjligt att ta betalt direkt via sin Iphone.

Förutom appen kan man koppla på ett kortläsartillbehör till telefonen vilket sägs göra det smidigt att ta betalt direkt genom att låta sin kund sticka in kreditkortet i mobilen.
Men betalsystemet fungerar också utan kortläsare men då måste man knappa in kortnumret så att appen kan registrera köpet.

Om iZettle verkligen lyckas att förpassa den gamla läderplånboken upp på historiens hyllor tillsammans med vevgrammofonen och annat vi sprungit ifrån är kanske för tidigt att säga ännu. Men helt klart är att mobilen kommer allt närmare ett genombrott som plattform för betalsystem i framtiden.

Se bara bilden til höger från en skylt vid Ulvöns småbåtshamn.

Den sitter på väggen till en duschkabinen för den som vill göra sig ren efter några dagar på båten. Men inte tar duschkabinen några mynt som betalning. Nej, sms regerar och snart får vi alltså se ännu mer avancerad teknik för mobila betalningar.

Intresset är i vart fall mycket stort, se bara flödet på Twitter från alla som vill kommentera den nya appen.
 

Bor åtta miljoner i staden

Av , , Bli först att kommentera 0

– Vilken del av Kina kommer du ifrån, frågade jag doktoranden på universitetet.
– Jag kommer från en stad 80 kilometer nordväst om Shanghai, svarade han.
– Jaså, är det en stor stad? undrade jag.
– Jag vet inte, svarade han. Det beror på vad du menar med en stor stad. Det bor åtta miljoner där.

Jag satt tyst en stund innan vi fortsatte att prata. Det visar sig att staden har fem universitet och jag kan lova att de flesta av oss här i Västerbotten har aldrig hört talas om något av dem eller för den delen staden som de ligger i. Staden där åtta miljoner kineser bor i.

Nästan lika mycket som hela Sverige.

Visst vet vi att Kina är stort men ändå är det svårt att ta in att landet rymmer så oerhört många miljonstäder, mängder av universitet och stora industrier.

Doktorandens ord gav mig en brutal påminnelse om det jag egentligen visste, men att få det så konkret påpekat av någon som kommer därifrån ger lite mer insikt.

Tänk alla författare från hans hemstad som vi aldrig får lära känna. Ala musiker, konstnärer och artister vars verk vi inte får se. Alla it-specialister, dataprogrammerare och ingenjörer som kommer därifrån. Och det är enbart hans hemstad.

Det ger perspektiv.
 

Polisen stänger Facebook och Twitter?

Av , , 1 kommentar 0

Ska polisen få stänga ner Facebook och Twitter om det utbryter upplopp och oroligheter i ett land? Det ha varit en het fråga i England under senaste veckan sedan premiärminister David Cameron föreslagit att sociala medier skulle kunna stängas för en tid i samband med de upplopp som härjat landet. Parlamentledamoten Louise Mensch är inne på samma linje. Hon är själv mycket aktiv på sociala medier med massor av twitterinlägg varje dag men tvekar inte i att backa upp Cameron i förslaget om att stoppa sociala medier.

När ledande politiker som David Cameron och Louise Mensch gör sig till tals för att stänga sociala medier är det en åsikt som verkligen behöver tas på allvar. Men deras förslag har väckt stor kritik och många menar att det skulle innebära stora ingrepp i människors möjlighet att fritt få uttrycka sina tankar och åsikter.

Den 11 augusti skrev Louise Mensch på Twitter:
    
”Sunt förnuft. Om information om upplopp och skräck sprids via Facebook & Twitter, stäng ner dem för en timme eller två, sedan starta igen. Världen faller inte sönder för det.”


Detta och fler inlägg i samma stil från henne resulterade i en stor och massiv protest från många vilket gjort att hon modifierat sig något och skriver i två senare Twitter-inlägg:
“First whole country not on SM. Second, firstly you’d do routine hashtag suppression that twitter uses all the time.”
“third, monitor and block individual users.”

Louise Mensch menar alltså att eftersom alla inte använder sociala medier är det inte så farligt att stänga ner det. Hennes kritiker menar att det inte håller som argument. Just för de som använder Facebook, Twitter och sociala medier för att utrycka sin mening om olika saker så innebär en avstängning ett stopp för möjligheten att uttrycka sin tankar, vilket man menar strider mot demokratiska grundvärderingar.

Mensch menar också att man ska göra rutinundersökning på vissa hashtaggar, vilket innebär att man följer särskilda nyckelord som folk använder. Också det har kritiserats som ett ingrepp i möjligheten att föra en demokratisk fri debatt. Hennes tredje förslag, att följa och blockera vissa individer innebär också en mycket knepig situation, menar många. Även om det är polisen som föreslår vilka som ska stoppas från att uttala sig, vilket hon föreslår, så innebär det att polisen kan stoppa människor att uttala sig på internet innan de befunnits vara skyldiga. Att stoppa människor enbart på grund av att de är misstänkta kan leda till absurda ingrepp i människors möjlighet att få uttrycka sig, och kan drabba helt osyldiga, påpekar kritikerna.

Det kritikerna är rädda för är att England ska hamna i samma situation som diktaturer och polisstater där censur och stopp för fri debatt blivit vardagsmat. Men i ett fritt land är inte detta en möjlig väg att gå, hävdar man. De som gör sig skyldiga till upplopp och skadegörelse måste stoppas på andra sätt.

Mitt liv riskerar att försvinna

Av , , Bli först att kommentera 1

Vi måste bevara de digitala fotspåren, de är berättelsen om våra liv. Den nya tidens digitala dagboksanteckningar på Facebook och bloggar riskerar att försvinna för våra barn. Behovet av en teknik för att bevara vardagsnotiserna blir allt större och vi behöver vara minst lika rädda för att våra digitala fotspår försinner som vi är rädda för att de ska kunna spåras.

En vän till mig skriver på Facebook om hur hon läser sin mammas anteckningar i en almanacka från 1952. Det var kallt och regnigt, mycket snö redan i november och december likaså.

Anteckningarna är snart 60 år gamla, men finns fortfarande kvar som ett minne från förra seklet, ett minne som knyter samman mammans liv med dottern som idag plockar fram den gamla kalender och följer sin mammas skrivstil.

När mina barn en dag, om så där 60 år, då är det 2071, vill titta tillbaka på mitt liv, vad finns det då kvar för kalender att öppna och följa för dem? Mina anteckningar om hur jag går omkring i min trädgård, vandrar i fjällen, staplar veden och tränar på löpbandet skriver jag i Facebook, på Twitter och i min blogg. Med mobilen skickar jag sms och bilder på hur jag stannar upp vid en fjällbäck och tar en paus med lite vatten, direkt ur bäcken i kåsan.

Var ska mina barn år 2071 hitta dessa anteckningar från min vardag?

Vi lever på många sätt i en besvärlig tid när tekniken rusar fram. Ett är den nya ständiga landvinningarna som gör att nya funktioner och applikationer ersätter de gamla (och gamla är i detta fall enbart tio år).

Våra digitaal fotspår är inte att lita på. VHS-filmer till videon fungerar inte längre. Datordisketter är det ingen som använder. CDn har slutat snurra. Det vi lagrar och bevarar riskerar att försvinna när ”gammal” teknik ersätts av ny.

När mina barn en dag vänder sig om för att få veta mer om vad pappa gjorde i detta sekels början, så kommer de att förgäves få leta efter de Facebook-uppdateringar jag så noggrannt har gjort till mina vänner eftersom Facebook då med största sannolikhet inte kommer att finnas. Hur de än söker kommer de inte att hitta de sms jag i kärlek skickat till deras mamma. Och går de till mina byrålådor kommer de inte att finna disketter som fungerar.

Mina digitala fotspår riskerar att gå förlorade. Behovet av att hitta teknik som räddar mina tankar och känslor, mitt liv och innehållet i det jag skriver och skickar, är mycket stort. Den teknik vi behöver idag är en teknik som räddar och bevarar de digitala fotspår vi lägger upp på webbsidor och i applikationer.

Kommunen på Facebook och sociala medier

Av , , 1 kommentar 0

Nu går det lätt att hålla på hur Umeå kommun syns i sociala medier. Kommunen har nämligen på ett mycket överskådligt sätt lagt upp de kanaler på Facebook, Youtube, Twitter, Flickr och bloggar som man använder sig.
En ansenlig mängd blir det och mycket intressant är det när kommuner på detta sätt öppnar upp för nya kanaler som kan stärka möten och kommunikation mellan medborgare.

Facebook visar sig vara mycket använt av olika avdelningar och enheter på kommunen. Umeå kommun har självfallet en huvudsida på Facebook men också mindre enheter som Bokbussen finns med med egen Facebook-sida där man till exempel berättar om vilka turer man gör och även lägger upp bilder från de platser man stannar till vid: ”Just nu står Bokbussen vid Rovågerns fiskebrygga och kommer snart bege oss vidare mot Hökaren och senare Sillviken!”

Viva återvinning visar vad man gör på Nolia-mässan och olika skolor laddar med egna sidor inför den kommande terminen.

På Youtube finns filmer från Credotalen inför kulturhuvudstadsåret 2014 liksom några enkla försök från biblioteket med författarintervjuer och -uppläsningar.

Med övriga kanaler som Twitter, Flickr, Bambuser och bloggar kan detta växa till att bli ett av de mer viktiga sätten att informera sig om vad som händer i kommunen och bidra till samtal och debatt om kommunala frågor.

För skolorna kan det vara klart intressant att låta eleverna studera dessa nya kanaler och analysera vilka som nås av dem och som deltar, samt vilken bild av kommunen de ger. En viktig del av medieundervisningen, helt enkelt.

För övrigt är det intressant att se att trots att Facebook är den största kanalen så har Umeå kommun fler följare på sitt Twitter-konto än på Facebook.