Hur mår barnen i förskolan?

Av , , 2 kommentarer 8

Svensk förskola har aldrig varit så stor som den är nu. Nästan 9 av 10 barn i åldern 1-5 är inskrivna vilket innebär att omkring 490 000 barn dagligen spenderar tid i dess lokaler. Ökningen har varit stor det senaste årtiondet.

Samtidigt som allt fler lämnas till förskolans omsorg på heltid vet vi knappt något om förskolans påverkan på barnen som är där. Vi kan mäta det i de kvantitativa måtten på inlärning och kognitiv utveckling, men deras psykosociala och fysiska hälsa är sällan på tapeten.

Ulla Waldenström, professorn vid Karolinska institutet, kritiserar i en ny bok citerad i Lärarnas tidning att bristen på forskning på området är påtaglig. Hur kan det vara så att en miljö där nästintill varje barn i Sverige vistas större delen av sin vakna tid inte forskas på?

Oavsett hur positiv man än må vara till förskolan så måste väl det rimligen vara än viktigare att följa upp hur den påverkar barnen i fysisk och psykosocial bemärkelse? För mig känns det som en självklarhet.

Ulla säger till Lärarnas tidning såhär om orsakerna till bristande forskning:

< En anledning till att förskolan undgår kritisk granskning är debattklimatet, menar Ulla Waldenström. Den som kritiserar förskolan riskerar att bli stämplad som antifeminist. Hon beskriver det som att jämställdhetsperspektivet har ”lagt en våt filt över förskoledebatten”.

– Att det är politiskt inkorrekt att kritisera förskolan är ett stort hinder mot en frisk debatt, vilket till och med märks i myndighetsrapporter> 

Är det så att det är politiskt inkorrekt att ha ett kritiskt och vetenskapligt förhållningssätt till förskolan? Är vi inte villiga att utforska konsekvenserna eftersom det är en så inarbetad samhällsstruktur redan?

Förskolan är i grund och botten en mycket positiv miljö som stimulerar till lärande, men att ta reda på dess brister är nog så viktigt. Hur ska vi annars kunna utveckla en så populär verksamhet?

Förskolan måste hålla en så hög kvalitet som möjligt när det kommer till alla parametrar och inte enbart stanna vid att mäta lärandemål. För att kunna optimera och utveckla den populära förskolan måste forskning också göras på området. Men för varje pedagog och barns bästa måste tiden med varje barn öka, vilket kräver färre barn per pedagog. Det handlar om politisk prioritering och för mig och Kristdemokraterna är det en självklarhet.

Vackra ord Lindberg! – (S)en då?

Av , , Bli först att kommentera 9

Kommunalråds-kandidat Hans Lindberg (S) tycker att Alliansen klagar och inte kommer med idéer till utvecklingen av Umeå. Jag kan delvis ge honom rätt.

Det finns betydligt mer att göra för Umeås tillväxt än vad Moderaterna och Alliansen föreslagit. Umeås företagsklimat är mycket undermåligt, vilket Svenskt näringslivs ranking visar år efter år. Skatterna ligger bland de högsta i landet och en sänkning av den har lagts på is, vilket är under all kritik. Alliansen borde tydligare företräda och värna om bra företagsklimat, och markera rågången mellan vad politiker ska syssla med och vad företagen ska syssla med. Borgerlighet ska grunda sig i värnandet av medborgarnas pengar, ett fritt näringsliv och ett litet men effektivt kommunhus.

Men i Lindberg båt sitter de mest tillväxtfientliga partierna. Privata alternativ i vården lär vara livrädda för att ens försöka etablera sig här, efter S och V notoriska motstånd till äldres rätt att få bestämma själv över vem som ska utföra vården. Miljöpartiet har antagit det mest radikala tillväxthämmande programmet och i Umeå har de för avsikt att höja skatten. Skattehöjningar är ”kaffepengar”, enligt gruppledaren Nasser (MP).

Samtidigt vill Socialdemokraterna försvåra för företagen att anställa genom att höja kostnader och ta in mer pengar till statens stora kassa. Centralstyrning är tydligen boten på arbetslösheten. Klassisk S-politik som ledde till högsta arbetslösheten i brinnande högkonjuktur 2006.

Det är den politiken som Hans Lindberg menar ska leda till ”hållbar tillväxt där jobben är oerhört viktiga…” och han anser sig ha insett att  ”… vi konkurrerar om arbetskraften nationellt och internationellt vilket visar på att vi måste vara intressanta som stad och då behövs samverkan, kultur ,stadsutveckling och forskning”. 

Det är fina ord. Men på vilket sätt försöker styrande Socialdemokrater och Vänsterpartister i Umeå underlätta för företagen att bidra till det? Och hur kommer nämnda partiers politik att överhuvudtaget ens leda till stärkta förutsättningar för företagen att konkurrera på nationell och internationell marknad?

Det får Hans Lindberg gärna svara på i ett blogginlägg.

Vem bryr sig om pensionen?

Av , , Bli först att kommentera 3

Pensionsföretaget Alecta släppte igår en rapport med titeln ”Ett långt arbetsliv börjar tidigt”.

Rapporten visar på konsekvenserna av en samhällssyn där förståelsen för pensionen försvunnit i och med att merparten av pensionsavsättningarna bara sker bakom hux flux. Den sätter fingret på ett par centrala problem som måste lösas och som alla ungdomar bör vara medvetna om!

Ett grundproblem är att vi idag pluggar 1/3 av livet, jobbar 1/3 och förlägger resten som mer eller mindre glada pensionärer. Tyvärr styrs ju mycket av den glada pensionen av hur glatt pensionsutdraget ser ut. Och i många fall ser det tyvärr inte superglatt ut. Det beror på att vi jobbar få år, kommer ur plugget för sent och glömmer bort att fundera över den egna pensionen.

Alectas rapport tar upp följande problem.

  • Inträdesåldern(när 75% av en årskull är sysselsatt) har stigit till 26 år, från 20 år på slutet av 1980-talet.
  • Sverige har näst högst examensålder i OECD-området på hela 30 år. Bäst är Storbritannien på 24 år.
  • Svenska ungdomar idag kommer tappa uppåt 2,5 miljoner i pensionskapital

Åldersförändringarna kan låta små, men varje år som sysselsatt med pensionsgrundande inkomst ger stora effekter senare i livet. Det är inga oväsentliga problem vi snackar om här. Och ett av problemen består i att ungdomarna inte förstår hur deras val mellan studier och ströjobb efter gymnasiet påverkar deras förutsättningar till en bra pension. Hur mycket pengar man tappar är häpnadsväckande. Och här har vi en del av problemet.

När jag var på presentationen av rapporten var Tomas Eneroth(S) i panelen. Hans ord ”Jag tror inte vi löser detta genom att snacka pension med våra 18-åringar”. Nej det är knappast lösningen, men jag tror det är just där vi måste börja. Att bilda våra ungdomar och få dem att fundera och förstå hur inkomsten om väldigt många år påverkas av de beslut vi fattar idag. Det skapar i grunden en sund insikt. Det är betydligt värre att vakna upp åren innan pensionen och inse att pengarna inte riktigt var det man tänkte sig.

Höjd pensionsålder är ofrånkomligt för att hela pensionssystemet inte ska punkteras. Svenskt högskolesystem måste också ses över för att öka drivkrafterna att bli klar med utbildningen. Allt för många släpar runt på strökurser för att anse sig ”sysselsatta”. Ökad förståelse och eget ansvarstagande ett annat som måste börja kommuniceras. Men sen måste de ekonomiska drivkrafterna öka:

Rapporten visar att alla länder där utbildningen ger lägre ekonomisk utveckling också har betydligt högre snittålder på studieklara. Värnskatten och svensk progressiv inkomstskatt är ett betydande problem. Därtill har få möjlighet att få pengar över efter betald skatt, vilket gör att få har råd att spara till framtiden. Det gör oss sårbara.

Vi gör dagens ungdomar en björntjänst av att inte snacka om pensionen i högre utsträckning. Kanske kan en siffra på 2,5 miljoner i tappat pensionkapital vara en tankeställare.

 

 

 

 

 

Vad tycker jag om företagande?

Av , , Bli först att kommentera 1

 

Skärmavbild 2014-06-12 kl. 15.35.30

Jag kandiderar till riksdagen för Kristdemokraterna i höstens val. För mig kommer arbetsmarknad och företagsfrågor alltid ha hög prioritet helt enkelt för att det berör så många och utgör grundstommen i vårt samhällsbygge.

Här, i Företagarnas kandidatguide kan ni se hur jag svarat på de frågor som de ställt:

http://kandidatguiden.se/kandidat/thomas-nordvall/

 

”Samhället slits isär”

Av , , 2 kommentarer 3

Nej det gör det inte.

Retoriken från vänstern har under senaste tiden trappats upp betänkligt. Allt mer vulgära ord används för att upprätthålla den bild som försöker skapas om ett Sverige som slits isär. Mer pengar i plånboken blir till ökad fattigdom, fler jobb blir till större orättvisor etc etc. Logiken haltar redan i andemeningen och summeringen landar nu i ett samhällsbygge som ”krackelerar” och där varje reform ”sliter isär Sverige”.

Det är en hårdförd retorik som förstås är tecken på valrörelse. Men det avslöjar också något mer.

Verkligheten säger något annat.

 

Inkomsttillväxt

Sveriges låginkomsttagare är den grupp som fått de stora lönelyften sedan 2006 och förmögenhetsskillnaderna är mycket små. De är tom historiskt låga, enligt den nya rapport som jag nu refererar till. Det spelar inte någon roll på vilket sätt statistiken vrids och vänds på. Svenska låginkomsttagare har fått det betydligt bättre under Alliansen tid vid makten.

Och konstigt är egentligen inte det. Orsakerna är många och de är kommunicerade ofta. Lägre skatter, stabil statlig budget, låg inflation, ansvarstagande politik. Ser man ett levande näringsliv som en resurs och inte ett hot som ”måste beskattas” och har tilltro till människors egna idéer kommer också konkurrenskraft, fler jobb och högre löner.

Statistiken pekar också på att de som idag blir rika är nya entreprenörer som byggt upp sina egna inkomster. Det är lovvärt. Ju fler som får möjlighet att förverkliga sina affärsdrömmar desto bättre. Det är en grogrund för social rörlighet, eller ”klassresor” om du så vill. Det bidrar till allas välstånd.

Istället för att omfördela bidrag och göra folket mer beroende av staten, har vi i alliansen sett till att öka ekonomiska marginaler och förbättra drivkrafterna i näringslivet. Det har lönat sig på många sätt, men viktigast är att det syns bland de med lägst inkomst.

Och det är vad verkligheten säger. Tvärt emot det isärslitande vulgärretoriken från vänstern.

 

Moderaterna har för låga skatteambitioner!

Av , , 1 kommentar 2

Skriver idag på Nyheter24.se om Moderaternas flörtar med Socialdemokraterna:

 

Statsminister Fredrik Reinfeldt och finansministern Anders Borg har nu markerat att Sveriges moderata arbetarparti inte tänker sänka skatterna något mer. Att flörtarna funnits med socialdemokratiska väljare visste vi, men detta giftermål mellan socialdemokraterna och moderaterna var varken önskat eller väntat. Det känns bara som en tidsfråga innan duo Reinfeldt-Borg kastar namnet ”Nya moderaterna” över bord till förmån för ”socialmoderaterna”.

När Alliansen vann valet 2006 påbörjades viktiga reformer för ökad frihet, ett sundare företagsklimat och mer pengar i plånboken för alla arbetande människor. Det var viktiga steg för att minska den tunga skattebörda som svenska folket bar på. Förre statsministern Göran Persson (S) bevingade ”Vi har socialiserat sparandet och privatiserat skuldsättningen” talade sitt tydliga språk. Viktiga skattereformer har gjorts, men än lever den tunga skattebördan kvar.

Jämfört med 2006 får människor behålla upp till 2 200 kr mer per månad när skatten är betald. Det är en betydande förändring som inneburit mycket för människor i Sverige och i synnerhet hjälpt de med små ekonomiska marginaler att få ekonomin att gå ihop. Reformerna har resulterat i fler jobb, ökade skatteintäkter och ökad lönsamhet att arbeta. Sverige har dock fortfarande en av världens högsta skatter på arbete. Skattetrycket uppgår till 44,2 procent och fortsatt har Sverige ett av världens högsta marginalskatter. Det är med den bakgrunden som statsministern och finansministern uttrycker att de är nöjda och påstår att det helt plötsligt är att ”ta ansvar” att inte fortsätta sänka skatterna på arbete. Istället vill man höja ett flertal skatter. För en sann borgerlig regering borde ansvar betyda att hushålla med skattebetalarnas pengar. Med höga skatter bör reformutrymme skapas genom minskade statliga utgifter. Varje krona som är överflödig staten ska stanna i enskilda människors och familjers plånböcker.

Moderaterna har uppenbarligen alldeles för låga ambitioner med skattepolitiken. Giftermålet med Socialdemokraterna hindrar fortsatt borgerlig politik i frågan. En borgerlig regering kan inte nöja sig med att människor beskattas så hårt som svenska folket fortfarande gör. Det är fel att hårt arbetande människor betalar mer än hälften av sin lön i skatt. För oss unga kristdemokrater kvarstår reformviljan för att främja frihet, flit och entreprenörskap. KDU är Sveriges borgerliga ungdomsförbund och vi kommer fortsätta att arbeta för sänkta skatter och minskade statliga utgifter.

Christian Carlsson
Vice ordförande för KDU Sverige
Thomas Nordvall
Ekonomipolitisk talesperson för KDU Sverige

Fler borgerliga reformer krävs för ett bättre Sverige!

Av , , 4 kommentarer 3

Skriver idag på Nyheter24.se om att moderaterna tolkat opinionen fel och att fler borgerliga reformer krävs!

 

Moderaterna har nu bestämt att det inte ska talas om några skattesänkningar i valet. Det är ett alexanderhugg för att försöka lösa de dåliga opinionssiffrorna. Förutom att lämna ideologisk förankring och börja spela fullvärdigt på den socialdemokratiska planhalvan, är den tydlighet detta framförs med ett svek mot de väljare som en gång 2006 sökte efter viktiga reformer för frihet, valfrihet, sänkta skatter och ett företagsvänligt Sverige.

Men svenskarna är inte trötta på detta. De är trötta på alliansens reformtrötthet. De är vilsna i vilken framtidsvision som finns med svensk politik i allmänhet och allianspolitiken i synnerhet. En framtidsvision som visar på annat än nationalekonomiska kurvor, kronor och ören, överbudspolitik och pajkastningar över blockgränserna. När nu dragloket i alliansen väljer av taktiska skäl att placera sig närmre socialdemokratiska väljarbasen, görs en felaktig analys av problemen bakom opinionssiffrorna som riskerar att strypa den ynka kraft som finns i svenskt reformklimat just nu.

Stefan Fölster och Nima Sanandaji skriver i DN debatt (18/2) att deras analys av 109 regeringar visar på att reformvänliga premieras långsiktigt, medan motsatsen straffas. Väljarna kräver alltså reformambitioner, tydlighet och en vägvisande politik. Om de två stora partierna i svensk politik låser fast sig i varandras strategiska förhållande, riskerar istället andra mindre välkomnande partier att få sätta agendan. Det är något som vi absolut inte får riskera.

Jobben och ekonomin är de stora politiska frågorna. Frågornas materialistiska natur till trots kräver dock en berättelse om varför frihet, sänkta skatter och ett bättre företagsklimat är grunden till ett förbättrat och förstärkt Sverige. Ett Sverige som byggs underifrån, från människors idéer och drivkrafter och där fler inkluderas i arbetets alla positiva effekter. Dit självständigheten av att inte bara överleva, utan även leva på sin lön är möjlig. I ett Sverige där människors affärsidéer kan göras möjlig av eget sparat kapital och där andra ekonomiska bidrag utgörs av det privata näringslivet och inte av statliga subventioner och myndigheter.

Sverige behöver fortsatt en borgerlig politik. Men när frågorna allt mer handlar om könsfördelningen i bolagsstyrelser, om vilka som ska få ”svenska jobb” och om valfriheten i välfärden, kommer idédebatten att vara långt ifrån verklighetens utmaningar. Istället hamnar viktiga frågor i skymundan. Fortsättningsvis går allt för många vuxna och ungdomar arbetslösa, där den LO-certifierade arbetsmarknadspolitiken fortsatt är som kvicksand för de som står längst från arbetsmarknaden. Det är på en stel och exkluderande arbetsmarknad som motsättningar mellan människor skapas.

Vi unga kristdemokrater anser att vägen framåt för borgerligheten är att reformera Sverige för frihet, ansvar, flit, gemenskap, medmänsklighet, förtroende och tillit. I ett sådant Sverige tillåts civilsamhället och näringslivets krafter att verka fullt ut, men då krävs sänkta skatter, förbättrade företagsvillkor och en tro på att samhället är större än staten.

 

Om Moderaterna väljer att dämpa reformambitionerna, hoppas vi unga kristdemokrater att övriga allianspartier med Kristdemokraterna i spetsen vågar mana till ett större fokus på förändring. Ett maktskifte skulle innebära en återgång till en politik med mer politiskt makt, färre jobb och minskade ekonomiska marginaler för människor. Utan borgerliga reformer stannar Sverige!

Thomas Nordvall
Förbundsstyrelseledamot och ekonomi- och arbetsmarknadspolitisk talesperson, KDU Sverige

 

 

Debatt: Mer entreprenörskap krävs för fler jobb!

Av , , Bli först att kommentera 3

Skriver i Nya Wermlands tidning tillsammans med vår vice Förbundsordförande Christian Carlsson om vikten att premiera reformer för entreprenörskap och företagande:

 

Sedan Alliansregeringen tillträdde 2006 har många viktiga reformer genomförts för att stärka svensk ekonomi och konkurrenskraft. Skatterna har sänkts för löntagare, progressiviteten i skattesystemet har minskat och det har blivit billigare att anställa. Det här har varit välkomna reformer i vårt omvända skatteparadis. Reformerna har ökat drivkraften att utbilda sig, de har gjort det mer lönsamt att anställa och människor har fått mer kvar i plånboken, vilket både skapat förutsättningar för ökad konsumtion och för människor att bygga upp ett eget sparande.

Sverige brukar utmärka sig positivt i många internationella jämförelser, men när det kommer till entreprenörskap och företagande hamnar vi efter. I en ranking från Global Entrepreneurship Monitor hamnar Sverige endast på 18:e plats av 24 industrialiserade länder. Det är inget att skryta med. Sverige är ett exportberoende land och vi måste fortsätta att stärka drivkrafterna för entreprenörskap och företagande för att kunna bibehålla en stark ekonomi och god välfärd.

Svenska företag är i behov av utbildad personal med rätt kunskap och kompetens och det krävs reformer på skolans och högskolans område för att tillgodose detta. Det är därför naturligt att diskussionen om svenska företags konkurrenskraft till viss del handlar om utbildningspolitik. Diskussionen får dock inte stanna vid detta.

Det måste löna sig för den som investerat i en kvalificerad utbildning och det måste löna sig att bedriva företag. Då duger det inte att Sverige har världens högsta marginalskatter – trots att vi under snart åtta år haft en borgerlig regering. Det duger inte heller att skatterna på företagande i jämförelse med andra länder är mycket höga. Skatt på utdelning och reavinst är nästan dubbelt så höga i Sverige som i OECD, vilket gör att färre vågar ta den risk och chans som företagandet ofta innebär för den enskilde. Personaloptioner beskattas dessutom upp till 67 procent vilket gör att de är närmast obefintliga i svenska företag. Konsekvensen blir att små nystartade och resurssvaga företag får svårt att locka till sig högkvalificerad personal genom framtida avkastning på företaget.

För att vi ska klara att möta framtida utmaningar krävs att arbetslinjen kompletteras med en företagarlinje som inte enbart uppmuntrar till företagande utan som också underlättar för små- och medelstora företag att växa sig starka. Vi unga kristdemokrater driver på för reformer som premierar hårt arbete, flit, företagande och entreprenörskap därför att en svensk företagarlinje är grunden för ökat välstånd och en bättre välfärd.

Vi vill se fortsatt sänkta arbetsgivaravgifter, reducerat sjuklöneansvar för mindre företag, minskade marginalskatter och skattereduktion för investeringar men också att skatter på utdelning och reavinst sänks och att personaloptioner främjas. Det är dags att Alliansregeringen visar att man till skillnad från tidigare socialdemokratiska regeringar inser företagandets betydelse för Sveriges fortsatta välstånd och framtida utveckling.

Christian Carlsson (KD)

Vice ordförande för KDU Sverige

Suppleant i Stockholm Business Region AB

Thomas Nordvall (KD)

Ekonomipolitisk talesperson för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU)

Debattartikel i Folkbladet

Av , , Bli först att kommentera 3

Skrev i Tisdags på Folkbladet Debatt om skolan: http://www.folkbladet.nu/787933/skolan-behover-ordning-och-bildning

 

Svenska resultat i PISA-undersökningen utvecklas sämst av alla mätta länder.
De flesta politiska partier tävlar nu i att förklara vilka orsaker som ligger bakom tappet och sammantaget förenklas bilden genom en vilja att lösa allt med mer pengar.
Det är politiskt bekvämt att kräva mer resurser till skolan för att lösa problem. Genom att föreslå mer pengar, mer lärare eller högre lön är det enkelt att visa på handlingskraft.
Det är dock en medicin som kan ge långtgående biverkningar.

Att Sverige i dag har bland de högsta skattetrycken borde ju borga för toppbetyg ifall pengar vore allt. Nu är det dock inte så.
För hur motiverade blir elever, föräldrar och samhälle av kunskapens dygd, genom att mer pengar forslas in i verksamheterna?
Knappast avsevärt. Tyvärr stannar debatten här, där vänsterpolitiker skjuter från höften mot fria skolvalet, vinstintressen och resursfrågor.
Vi unga kristdemokrater vill se ett större fokus på grundfundamentet varpå vi bygger vår skola.

Utöver de sjunkande resultaten markerar PISA-undersökningen att svenska elever ger upp snabbt när uppgifterna blir för svåra och i större utsträckning kommer för sent till lektionerna.
Två faktorer som inte går att mäta i betyg eller pengar, utan i attityder och värderingar.
En avgiftsfri skola får inte tas för att vara utan värde.
I de rutinmässiga vistelserna i skolan får berättelsen om varför eleverna går dit inte gå förlorad. Den om bildningens egenvärde och varför en bra framtid startar med att vi lär oss läsa, skriva och räkna.
Den berättelsen får inte bli förtappad i en syn där skolan bara finns till.

Eleverna måste känna en mening och ett suktande engagemang för att ta till oss kunskap.
Förebilder, där samhället, föräldrarna och lärare uppvärderar kunskap, prestation och hårt arbete.

Skolans förmedling av dessa värden är centrala för att lyfta elever med svagare utbildningsbakgrund.
Uppdraget ska vara att ge alla elever likvärdiga chanser att förverkliga sina livsdrömmar genom ett tydligt fokus på bildning och kunskap. Det är ett viktigt uppdrag som inte får gå förlorat.

Svensk skola upplever förstås ett mer mångfasetterat problem, som sträcker sig från lärarutbildning till löner och lärarledd undervisningstid.
Långt över alla politiska styrmedel hägrar dock en lösning som kan ge fler nyckeln till kunskapens källa.
Vi unga kristdemokrater anser att det krävs ordning och reda i skolan och en positiv syn på kunskap och bildning redan i tidig ålder där samhället sluter upp bakom den viktiga roll lärarna och skolan utgör.
Endast då kan dörren öppnas till bildningens rikedom.

 
Thomas Nordvall
ordförande KDU Umeå

Nyvald och laddad för valår!

Av , , Bli först att kommentera 2

Ännu ett verksamhetsår har kommit till ända. Ett verksamhetsår som för mig inneburit ett ökat ansvar inom KDU och även i kommunpolitiken. Igår hade KDU Västerbotten- och Umeå distriktsstämma och årsmöte, där jag fick förnyat förtroende att vara ordförande. Rebecka Nygren som vice och en ny styrelse bestående av Tomas Larsson, Susanna Smetana och Emanuel Nygren kommer vara ett kanongäng.

Under föregående år fick jag förtroendet att företräda Kristdemokraterna i För-och grundskolenämnden, vilket jag ser som ett mycket viktigt uppdrag för våra ungas hälsa och välbefinnande. För oss Kristdemokrater är dessa frågor centrala. De ungas röst måste vara första rum, där vi politiker har ett extra stort ansvar att se till dessa människors villkor. Ett sådant villkor är miljön på våra förskolor. Under flertalet år har styrande Socialdemokrater och Vänsterpartister underfinansierat denna omsorg och det syns både i kvaliteten på lokalerna, men främst av de stora barngrupperna. Det är ett tecken på att tumma med de ungas villkor. De unga, som inte kan göra sin röst hörd.

Vi Kristdemokrater har föreslagit åtgärder. Ett sådant är höjd maxtaxa, vilket Göran Hägglund framfört Här. Det skulle ge bättre förutsättningar för en långsiktigt bra och hållbar storlek på barngrupperna. I slutändan handlar det dock om ett politiskt styre i varje enskild kommun. Kristdemokraterna i Värmland har som mål att nå 12 barn/grupp. Utan att stirra sig blind på exakt antal, är inriktningen och prioriteringarna i kommunens budget det som avgör. Majoriteten i Umeå har inte prioriterat detta. Självklart finns pengarna i en kommun på den övre delen av skattetrycks-skalan. Det handlar bara om fördelning mellan verksamheter. Tyvärr har den varit och är fortsatt fel.

Under våren fick jag även förtroendet att ingå i KDUs förbundsstyrelse, där jag senare blev talesperson i Ekonomi-och arbetsmarknadspolitik. Ekonomi och arbetsmarknadsfrågor är något av en paradox i politiska termer. För samtidigt som det politiskt är de viktigaste frågorna för befolkningens försörjning och välfärd, så är de samtidigt de frågor som bör till stor del överlåtas till företag, entreprenörer och samhället att ta hand om. Ett skattesystem bör vara premiera flit, innovation, företagande och ansvarstagande. Det är människorna ute i samhället som skapar jobb. Inte politikerna i riksdagen eller kommunhuset. Politikerna ska stötta, inte stjälpa. Bekämpa fattigdom, inte rikedom. Tyvärr har den socialistiska agendan snarare valt den omvända ordningen.

Med tonvikt på höga skatter, dolda så som synliga, har den Socialdemokratiska politiken effektivt försatt den vardagliga arbetaren i en situation av att inte klara sig på egen lön. Att dra bort känslan av att kunna försörja sig själv, är en av de största välfärdssänkningarna. Därför har skattesänkningarna varit mycket viktiga.

Men fortsatt har vi bland världens högsta marginalskatter. Med ökad konkurrens från omvärlden, är vikten av att premiera entreprenörens innovationer centrala. Med det måste också vinsterna med ökat risktagande förbättras. När skatter inte gör det förmånligt att ta denna risk som ofta krävs för innovation och företagande, uteblir också densamma. Och uteblir innovation och företagande, stannar välståndet och välfärden av. Det är något vi inte har råd med.

Arbetsmarknaden ska vara inkluderande och ge människor förutsättningar att växa. Idag är den inte inkluderande, utifrån höga ingångslöner och turordningsregler som ställer unga och invandrare utanför arbetsmarknaden.

Nu är det valår. Löfven, Romson-Fridolin och Sjöstedt kommer fortsätta svartmåla svensk ekonomi och samhällsutveckling. Allt kommer lösas med mer makt och pengar till politikerna. Tron på sin egna förmåga att detaljstyra samhället kommer vara rådande och tyvärr åsidosätta alla de drivkrafter som alla vanliga människor besitter. Det är dem som bygger detta land. Deras vilja. Deras idéer.

Många frågor kommer stötas och blötas i valet. Jag känner mig riktigt laddad att jobba för ett alliansstyre i Umeå kommun och en starkare kristdemokrati i landet!