Mats Odell och Carnegie

Lennart Holmlund efterlyser min syn på finansmarknadsminister Mats Odell (kd) och hans ageranden i samband med utförsäljningen av en del statliga bolag.

1. Vänsterkartellen som är emot att Alliansregeringen säljer en del statliga bolag tar naturligtvis chansen att angripa processen istället för sakfrågan när tillfälle ges.

2. Oavsett vad man tycker om försäljningarna i sak måste även fakta kring processen komma fram. Det har tyvärr inte varit möjligt men Lennart Holmlund som gammal politisk räv vet att allt som levereras av media inte alltid ger en rättvisande bild. När så medias rapportering och Holmlunds egentliga syfte med sin kritik sammanfaller bryr sig inte Holmlund om vad som är bakomliggande fakta.

Carnegie har varit den finansaktör som anlitats av nuvarande regering och den förra. Leif Pagrotsky (s)skrev på det avtal som gällt sedan 1996. Dom har vunnit de upphandlingar som är gjorda genom att helt enkelt vara duktiga och billiga.

Även upphandlingen som gjordes inför försäljningen av en del statliga bolag vanns av Carnegie. När så problemen började inom Carnegie satt alltså staten fast i ett avtal med Carnegie. En ansvarsfull minister kan då inte avbryta ett avtal hur som helst med risk att ett skadestånd skulle kunna uppstå. Därför var Mats Odell tvungen att vänta med kritiken ett par dagar för att säkerställa att staten inte skulle riskera en juridisk process kring hur avtalet brytits. Detta säkrade nu Mats Odell. Applåder!

De anställda personerna i frågan hade ingen koppling till de händelser som nu skakar Carnegie. Ordföranden i försäljningsgruppen, Forseke, hade slutat på Carnegie långt innan Carnegieaffären uppdagades. En mycket erkänt kompetent kvinna som alla applåderade vid tillsättningen.

Den senaste anställde statssekreteraren, Funered, var inte heller kopplad till affärerna inom Carnegie. Hans uppdrag där var att skapa gemensamma granskningsregler för den internationella verksamheten och hade inte ansvaret för kontrollen av de personer som betett sig bedrägligt.

Detta har nog aldrig Lennart Holmlund velat ta reda på utan kastar skit när det fyller hans syften. Med Holmlunds retorik och upplägg skulle fokus lika gärna kunna riktas mot s-regeringen med Pagrotsky och Persson som avtalsskrivande part med Carnegie. Med en så låg debattnivå kan ju inga intellektuella diskussioner föras. Anser Holmlund att Mats Odell borde ha varit synsk vid anställningarna av erkänt kompetenta personer eller vad är det frågan om?