Varför är vi svenskar rädda för religionen?

Sitter just nu på hotellet i Stockholm och väntar på att vårt sammanträde med partiets kommun- och landstingspolitiska råd ska börja. Är här i tre dagar där både sammanträden med SKL och departement är inbokade. Full fart med andra ord.

* Varför är vi rädda för religionen?
Jag har under en tid funderat över varför vi svenskar i allmänhet är rädda för religion? Efter samtal med en politisk kollega (ej kristdemokratisk) häromdagen måste jag blogga om det. Visst finns det många anledningar att diskutera religionen och dess väg genom årtusenden och vad religionen betytt och betyder. På samma sätt kan man diskutera andra skeenden som bygger på annat än religiösa kopplingar.

Trygga människor kan närma sig andra mer främmande kulturer eller yttringar utan att känna rädsla för sitt eget. Tvärtemot de som inte känner sig tillhöra en egen identitet med en inre trygghet och förvissning om var man hör hemma. I Sverige har utvecklingen nu gått så långt att "vår egen" religion (kristendomen) förminskats till att inte ens vara en del av vår kultur. Inte ens skolavslutningen i kyrkan eller ett julspel och påskspel för våra elever i skolan anses vara en del av vår kultur. Argumentet är att det kan diskriminera andra med en annan religiös tro. Om nu Sveriges historia har mycket att göra med kristendomen måste den väl anses tillhöra vårt kulturella ursprung och därmed ses som ett naturligt inslag i skolan och i övriga kulturumeå. Jag anser att synliggörandet av kristendomen som kulturbärare inte är kopplad till vilken tro jag och du personligen har.

Inte blir man som ateist, muslim, jude o.s.v. diskriminerad av att Sverige som land är rädd om sitt kulturella ursprung och vågar stå för det? Inte finns risken att någon skulle bli omvänd i sin tro utifrån att Sverige är stolt över sitt kulturella arv? Jag tror att det omvända skapar mer problem. När andra starka kulturbärande människor knackar på dörren uppstår förvirring och osäkerhet hos de svenskar som inte har koll på sitt eget kulturella ursprung och vad det innebär. Rädsla skapar konflikter och konflikter skapar misstroende som i sin tur kan skapa våldsuttryck. Med fötterna stadigt stående i den egna kulturella myllan ökar möjligheten att möta andra kulturer på ett respektfullt sätt. Respekt gentemot andra skapar respekt tillbaka.

Därför bör vi vända den rådande ordningen då det görs allt för att förminska den egna kulturen, som i mångt och mycket kommer från kristendomen, i tron att det skapar mindre diskriminering. Kulturbärare är också identitetsbärare. Kulturhuvudstadsåret 2014 som Umeås siktar på att erövra måste ha med denna aspekt. Religionen är inte bara en tro på något högre utan det är faktiskt en viktig kulturbärare för, vill jag påstå, alla människor.