Bitter Holmlund, Regionfrågan, Vårdnadsbidraget

* Bitter Holmlund
Kan konstatera att Holmlund fortsätter att käka bittermandel. I sin blogg ger han sig på bl a Mats Odell, finansmarknadsminister, för att han borde göra något åt problemet med de höga avgifterna som aktiefondförvaltarna tar ut, enligt uppdrag granskning igår. Vad jag såg sa Odell att han skulle se till att de myndigheter som har ansvaret samordnar sina insatser för att vi konsumenter för rätt upplysningar. Holmlunds socialdemokratiska kollegor har haft detta under sitt ansvar i åtminstone 12 år utan att agera. Inte kan väl du Holmlund mena att ett agerande efter 1 år med Alliansregeringen är sämre än inget agerande efter 12 år med socialdemokratisk regering?

* Regionfrågan är nu på dagordningen
Äntligen är regionfrågan uppe på mångas dagordning. Innan beslutet fattats att gå fram med en ansökan har debatten inte varit alltför hög men nu har den tagit fart. Det pratas om knivar i ryggen och att tusentals jobb riskeras att försvinna från Västerbotten. Tala om att måla f-n på väggen. Tänk om norrlandslänen kunnat enas om att gemensamt gått fram med en ansökan skulle vi här uppe ha visat på att vi vill vara med och sätta dagordningen för framtiden i Sverige och i EU. Nu nådde vi dock inte ända fram men dock en bit på väg. Olyckskorparna kraxar men alternativet förskräcker. Norrlandslänen fortsätter var för sig och spelar ut varandra när nationella beslut och EU-beslut fattas. Vilka förluster bär inte det i sitt sköte för Västerbotten och de andra länen? Jag ser fram emot en fördjupad diskussion när kammarkollegiet nu ska ta itu med ansökningarna. Det måste till oerhört bra argument för att Jämtland och Sundsvall ska få bilda egen region. I ett helhetsperspektiv finns dom inte vilket kommer att bevisas. Därmed kommer denna process att sluta i ett bildande av en stor Region Norrland. Varumärket Norrland kommer att klinga starkt i omvärlden men det krävs självklart att vi fyra norrlandslän samlas kring begreppet.

* Vårdnadsbidraget
Aldrig förr har så många kvinnor debatterat mot mig som i debatten kring vårdnadsbidraget i kommunfullmäktige. Fortfarande frågar jag mig varför dessa kvinnor inte litar på att andra kvinnor kan göra kloka val för sig själv och sin familj? Varför krymps barnperspektivet ned till att bara handla om jämställdhet? Jämställdhet för mig handlar om samma möjligheter att göra sina val inte om vem som gör valen. Då måste ju lönefrågan vara huvudargumentet i jämställdhetsdebatten. Alla människors ekonomiska oberoende skapar allas möjlighet att göra sin egna val. Tyvärr handlade debatten om något annat, nämligen att det är mer rätt om en man väljer att stanna hemma med sina barn men inte om en kvinna gör det valet. Om ens barn mår bäst av att någon stannar hemma lite längre tid än föräldraförsäkringen medger måste det väl ändå vara viktigare än vem som stannar hemma eller att ingen ska få stanna hemma? Fortfarande kan jag inte komma ifrån att barnen används som slagträn i jämställdhetsdebatten vilket jag tycker är oacceptabelt.