Vardag med valmöjligheter

Få av oss skulle inte tolerera om vi bara fick handla i en affär eller om vi bara kunde köpa möbler på ett ställe. Få av oss skulle anse det rimligt att vi bara fick äta på en restaurang eller träna på ett enda ställe. Restaurangen, möbelvaruhuset, affären eller gymmet skulle inte ha några som helst incitament att förbättra utbud, kvalitet eller bemötande om de visste att kunden inte hade några alternativ. Jag och du skulle inte kunna välja någon annan affär eller restaurang om vi tyckte de höll måttet. Få skulle acceptera denna situation. Det skulle heller inte leda till högre kvalitet och ständiga förbättringar. Utbudet skulle stagnera efter ett tag.

Varför har så många politiker på vänsterkanten i Umeå så svårt att inse detta faktum när det gäller offentliga tjänster? Varför är det så svårt att förstå att konkurrens gynnar alla? Det gynnar alla vi som behöver tjänsten i vår vardag och det gynnar den som levererar tjänsten. Varför är det så svårt att t ex inom barnomsorgen erbjuda olika alternativ för föräldrarna att välja mellan, för att just göra det optimalt utifrån respektive familjs förutsättningar?

Ju mer valfrihet desto mer effektivt blir våra gemensamma skattemedel använda. Det jag och du efterfrågar av offentliga tjänster kommer att levereras medan det som inte efterfrågas fasas ut. Jag är övertygad om att kommunen och landstinget idag producerar sådant som egentligen inte skulle efterfrågas om det fanns andra alternativ. Behoven tillfredsställs inte därför att utbudet är enkelspårigt. När behoven inte tillfredsställs blir ingen riktigt nöjd. Varken personalen eller den som har behoven. Det kostar mycket energi och skattepengar.