Holmlunds A och B

I takt med att efterfrågan på produkter från Sverige snabbt minskar ökar trycket på Riksbanken att motverka ett deflationsscenario.

Inflationen som var 4 % i oktober sjönk till 2,5 % i november och är nu nere i 0,9 %. Det betyder att fortsatta räntesänkningar är att vänta från Riksbanken. Nästa sänkning kommer att vara i spannet mellan 0,5 % och 1 %, enligt bedömare.

Deflation vore det sämsta av alla scenarior. Varför ska jag köpa en vara idag om den är billigare i morgon? Tala om tvärnit i ekonomin. Det vi alla väntar på är dock när den nya balanspunkten inträffar. När kommer fallet i efterfrågan att stanna? När kommer finansmarknaden att sluta kreditkrampa?

I detta ljus ska Volvos varsel i Umeå ses. Vi måste inse att företag som säljer produkter är direkt beroende av att någon köper dessa för att kunna överleva. En del skyller på att det är regeringens fel (Lennart Holmlund t ex).

Det en regering kan göra för att fixa problemet med varslen i Umeå är att staten går in och köper på sig sisådär en årsproduktion av lastbilar. Är det så Holmlund med flera vill lösa problemet eller?

Umeå som stad måste se om sitt hus och verka för en mer mångfacetterad företagsmarknad. Detta skulle vara gjort för flera år sedan. Riskerna med stora arbetsgivare syns ju när lågkonjunkturen slår till. När det går bra suger ett stort företag upp arbetskraft och det omvända ser vi nu ske. En stad med fler små och medelstora företag inom olika branscher blir mindre känslig för konjunktursvängningar.

Hur underlättar vi för den typen av företagsbredd att få fäste i Umeå? Jo genom att skapa ett klimat som just underlättar för detta. Alliansen i Umeå har lagt åtskilliga förslag på området men blivit njuggt bemötta.

Kan Holmlund nu förstå att gör man A i rätt tid kanske B blir lite mindre problematiskt för en stad som Umeå?