Mitt tal på Förintelsens dag

Igår hedrades förintelsens offer i Umeå. Jag fick förmånen att hålla ett tal på cermonin. Återger det i sin helhet här nedan.

Tal Förintelsens dag 27/1 2009

’Som politiker är man med och fattar många beslut. En del beslut har det korta perspektivet för handen och andra ett långt. Oavsett vilket beslut som fattas och hur stor påverkan det har på framtiden, så finns det till varje beslut alltid en historisk koppling. Utan historien vid beslutsfattandet fattas sämre beslut.

Vi behöver historien att fatta spjärn mot när stegen framåt ska tas. En grund att stå på för att minska risken att ta ett felaktigt beslut och öka chansen att undvika misstag som tidigare gjorts.

Med andra ord är historien oerhört viktig för oss beslutsfattare. Men det gäller inte bara oss politiker, det gäller självfallet även alla människor på denna jord.

Vår framtid, din och min, påverkas naturligtvis av vår respektive historia. Vi alla påverkas av det vi varit med om och upplevt men även av det andra berättar och beskriver för oss.

Vi som är samlade här ikväll, vi minns. Vi minns allt det fruktansvärda som hände framförallt under andra världskriget. Inget folk har på ett så systematiskt sätt förföljts genom historien som just judarna.

Antisemitismens mörka moln finns där i horisonten och gör sina framstötar med jämna mellanrum och inte minst i dessa dagar. Antisemitismen tar sig uttryck i olika former och måste därför också ständigt bemötas.

Det finns krafter som inte vill att vi ska minnas. Det finns krafter som vill berätta en annan historia. Det finns krafter som vill göra oss historielösa.

Här har jag, du och vi alla, en oerhört viktig uppgift. Se till att minnena av förintelsen aldrig tonas ned eller förvrängs. Aldrig negligeras eller förringas utan för alltid biter sig fast i varje generations sinnen.

Utan historien har vi ingen framtid brukar det sägas. Det innebär också att en framtid utan historien kan ta sig vilka uttryck som helst.

Denna dag hedrar parlamenten runt om i Europa Förintelsens offer. Denna dag då koncentrationslägrets dörrar i Auschwitz, 1945, slogs upp av de allierade under andra världskriget.

I dag samlades också de svenska parlamentarikerna, med representanter från samtliga sju riksdagspartier, för att hedra förintelsens offer.

Det finns med andra ord många som sluter upp bakom markeringen som denna dag innebär. Trots det är det beklämmande och fruktansvärt tragiskt att vi överhuvudtaget är här idag.

Det som hände skulle aldrig ha fått hända men ändå??..

Idag är dagen mot främlingsfientlighet, rasism och antisemitism. Idag är dagen då vi ska lyfta fram engagemanget hos de människor som kämpar för tolerans och mot diskriminering.

Idag minns det, runt om på vår jord, för att i all framtid se till att något liknande aldrig mera sker.

Förintelsen är ett skrämmande bevis på vad som kan hända om vi inte håller debatten om demokrati och människors lika värde vid liv.

Demokrati som beslutsmetod garanterar i sig inte att människovärdet och att mänskliga fri- och rättigheter respekteras. Men demokratin ger oss de verktyg som behövs för att kunna påverka och yttra sig, för att kunna utöva sin religion och för att kunna samlas till möten.

Människovärdet ska alltid stå i centrum oavsett religionstillhörighet eller åsiktsskillnader.

Glömmer vi inte bort att människovärdet, det unika människovärdet, står över allt annat, ja då har vi lagt grunden för en framtid som lärt av historien.

4 kommentarer

  1. Harry S

    Jag har lyssnat på många kloka kunniga människor under den tid kriget pågått, och de flesta har på, ett bra sätt tycker jag, gjort klart att man ska inte sammanblanda antisemitismen med det senaste veckornas händelser i Gaza. Jag är medveten om hur enormt svårt detta är, för det blir lätt att männioskors vrede drabbar Israel.
    Du Sellström verkar dock göra en direkt koppling till det som varit. Men, i detta perspektiv är det faktiskt än svårare för mig att förstå hur ett land, ett folk kan behandla sina grannar och människor på samma sätt, som judarna fick uppleva i ex.vis hettot i Lodz polen. Det var ett utmärkt tv-program kom detta i går, tisd. den 27 jan. Det jag tror många upplever svåprt att förstå, och därmed lätt ger sina sympatier på Palestinerna i och de boende i Gaza, för du måste väl erkänna att det som rapporterats tyder på något man skulle kunna kalla, övervåld. Siffrorna över döda och skadade ger nog ett bevisd för den riktningen. Du märker, hoppas jag, att jag inte vkill peka ut vare sig den ena eller andra, för jag är mycket medveten om hur Hamas har betett sig, och vad dom har proklamerat. Jag är övertygard om att det värsta som nu kan hända är om vi i Europa målar in oss i ett hörn var, och börjar med ett verbalt krig.

  2. Sellström

    Håller med. Blanda inte ihop antisemitism med staten Israels ageranden. Det är viktigt.

    I mitt tal jag höll igår gör jag inte det heller om det var det du menade?

    Människovärdet är lika stort oavsett tillhörighet. Om detta är vi överens. Vem som orsakar vad i kriget kan vi däremot vara oöverens om.

    Det utan att gradera människovärdet på någon punkt.

  3. pierre

    Förra veckan åt jag lunch med en kompis, jag frågade kompisen varför hitler ville utrota judarna, vad hade han emot dem egentligen, kan det vara så att han visste något, vi inte vet. Jag försökte reflektera och förstå det som var obegripligt för mig. Kompisen svarade med att hon inte visste. Där tog samtalet slut.

    Idag när jag läste tidningen och fått lite perspektiv på andra skribenter som skrev i ämnet, slog det mig vilken frukansvärt fråga jag hade, vilken hemskt tanke jag kom på, att undra om det ändå inte förintelsen var judarnas fel.
    Jag bad mig själv om ursäkt och lovade mig själv att aldrig glida mot sådana farliga tankar.

    Jag häpnar över somliga , som säger att det som har hänt får aldrig hända igen. Låter som att än så länge är vi förskonade från folkmorden. Som att Bosnien, Darfur, Ruwanda, Halabsha och Gasa idag med många fler varje år inte hör till saken. Eller menar man att just med judar inte få hända igen?

    Att tala om vikten att minnas förintelsen ,samtidigt som man rycker på axlarna och skyller på hamas raketbeskjutningen för att rättfärdigar dödandet av 1300 människor, ger inte mycket trovärdighet.Det är hyckleri och dubbel moral.

    Det är oerhört viktigt att inte blanda semitismen med det som sker i Gasa, än mindre förintelsen, men hur ska man lyckas med det, när Israel vill att omvärlden ska erkänna landet som judarnas land.
    Hur ska vanligt folk klara av att inte blanda äpplen och päron då?
    Ok, låt mig vända på det hela och säga så här: Israel är en ockupationsmakt, det är inte jag som hittar på detta, inte heller har jag hört det, utan det är en verklighet , gillar man det eller inte, så är det en sanning.Det finns resolutioner efter resolutioner, 238… 224… 242 och allt vad de heter i FN som uppmanar israel att lämna allt de har ockuperat, t ex golangöjderna, östra jerusalem, västbanken med många fler, ockupationen blir större dagligen, men ÄNDOCK tycker vissa att israel har rätt , och håller med denna politik.
    Kan det vara så att man tänker på förintelsen varje gång man tänker på israel och då reagerar man känslomässigt som man gör?

    Jag fruktar starkt över att alla levande historier dör inom kort, när sista överlevande från andra världskriget lämna jorden.
    Jag fruktar starkt att minnet av förintelsen, inte blir mer än en notis, EN dag om året.
    Ska vi hedra minnet av förintelsen, ärligt och respektfullt, måste vi protestera kraftfullt, med all makt vi har, såväl regeringar och individer, över allt dödande, mot kristna eller judar, muslimer eller hutu, palestinier eller israeler, kurder eller sigenare.
    Annars kommer historien aldrig att förlåta oss,och allt blod i auschwitz spillts för gäves.

    All heder åt alla som dog i andra världskriget.
    All heder åt alla som dog därefter.
    All heder åt alla som dog av hamas missiler.
    All heder åt alla som dog av israels agression.

    Hoppas det här är slutet på våra sorger.

  4. Fortsätt kämpa

    Så otroligt bra skrivit – och så sant så sant! Vi får aldrig glömma det som hände under 2:ra värlsdkriget, men inte heller blunda för det som sker idag! Idag kan vi göra något – 2:ra världskriget kan vi inte påverka, bara minnas och förhoppningsvis lära oss av!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.