Friskolan – en frisk fläkt i Umeå

Friskolan som fenomen dyker alltjämt upp och diskuteras.

Många är de elever som (tillsammans med sina föräldrar) valt att gå i en friskola och anser det vara alldeles utmärkt. Friskolan har ökat utbudet av utbildningar och inriktningar och den har också bidragit till att den kommunala skolan fått skärpa till sig i konkurrensen.

Ledande politiker i vår kommun från vänsterkartellens sida är ideligen på friskolan och hackar. Man skyller sina egna misslyckanden och tillkortakommanden på skolans område på andra alltsom oftast och i detta fall får friskolan agera syndabock.

Jag har sagt det tidigare och säger det igen, en friskola etablerar sig bara om det dels finns ett elevunderlag som räcker och dels om den kommunala skolan drivs ineffektivt.

I Umeå finns båda parametrarna och därför etablerar sig flera friskolor här.

Enkelt uttryckt skulle man kunna sig att socialdemokraternas skolpolitik och dess ekonomiska styrsystem i Umeå skapar ett utrymme för friskoleetableringar.

Om den kommunala skolan i Umeå skulle ge sig rackarn på att visa sig ekonomiskt effektiv och samtidigt hålla hög kvalitet, ja då minskar med automatik utrymmet för friskolar att etablera sig här.

Ekonomin till friskolan styrs nämligen av kostnaden i den kommunala skolan. Höga kostnader i kommunens skolor ger per automatik höga ersättningar per elev i friskolan.

Om då friskolan är duktigare på att använda sina pengar, ja då blir det ju några kronor över till annat vilket eleverna upplever sig få del av.

Varför ställer inte vänsterkartellens väljare den frågan till sina företrädare?

Friskolan måste förtjäna sina elever varje dag om de ekonomiskt ska kunna överleva. Hittills verkar de ju klara det alldeles utmärkt eftersom så många elever och föräldrar väljer den utbildningsformen.

Kanske menar Lennart Holmlund med flera att de som valt att gå i en friskola inte begriper bättre?