Är vi alla ett eget FRA?

Dagens DN tar upp en vinkel av frågan kring detta med FRA och hur vi hanterar oss själva på nätet. Vi är emot att bli övervakade men kan samtidigt lägga ut de mest privata på nätet via ex Facebook och andra typer av sajter.

Hur hänger detta ihop?

Å ena sidan måste det allmänna (samhället, vi) kunna förhindra brottslingar och terrorister att begå brott. Å andra sidan vill ingen bli omedvetet bevakad eller avlyssnad som inte har med dessa saker att göra. En svår balansgång med andra ord.

Samtidigt om det händer något kommer vi alla att ställa frågan varför händelsen inte kunde förhindras? Varför har inte ansvariga myndigheter hållit koll på dessa personer och varför visste de inget? Så, då är vi tillbaka på ruta ett igen. Hur mycket koll får myndigheterna, polis och andra, ha på oss alla för att komma åt några?

En annan fråga är ju varför många av oss är så godtrogna och lägger ut det ena efter det andra på nätet? Vem som helst kan ju faktiskt med lite enkla medel lätt se när någon är på semester och därmed borta från hemmet. Via bloggar, twitter och Facebook berättas ju det mesta. Det är ju bara att stega in och rensa huset eller lägenheten i lugn och ro.

Varför läggs bilder ut på Facebook som synliggör tillståndet hos kamrater på fest efter fest? Har dom, kamraterna, gett tillstånd till detta? Eventuellt framtida arbetsgivare kan snabbt hämta information om en hel del människor via nätet och därmed är det jobbet borta.

Vi alla har en del att fundera över innan vi med automatik skriker när FRA kommer på tal. Kanske har vi redan öppnat upp för allas insyn i våra liv och våra kamraters genom vårt eget beteende på nätet. Är vi alla redan ett eget litet FRA?