Ungdomarna tar smällen

Så nådddes vi av beskedet att den sk "jobbpakten" skjutits i sank av arbetsmarknadens parter. Den pakt som hade som mål att möjliggöra ungdomsanställningar till reducerat pris. Arbete 75 % och studier 25 % för den anställde, sänkta arbetsgivaravgifter samt handledningsersättningar till företaget var målet.

Syftet var att hitta fler åtgärder för att få ned arbetslösheten bland unga och göra fler långsiktigt anställningsbara. LO och Svenskt Näringsliv lyckades inte nå fram till en gemensam lösning.

LO å sin sida tog chansen att försöka paketera in fler åtaganden från arbetsgivarparten än vad som själva sakfrågan handlade om.

Regeringen har hela tiden signalerat att man är beredd att ställa upp med resurser om en framförhandlad lösning skulle komma till stånd. LO har också gett regeringen beröm för detta.

Direkt det kom fram att det inte blir någon jobbpakt går Stefan Löfven (S) ut och är skadeglad. Det är ju inte långsökt att misstänka att det fanns ett motiv för LO att spräcka detta. Att få till stånd en jobbpakt skulle ge regeringen en fjäder i hatten. Kunde (S) och det socialdemokratiskt styrda LO bjuda på den fjädern på väg in en valrörelse? Knappast.

Därför ställer LO så vittgående krav att arbetsgivarparten omöjligt kan acceptera dem. Sammanbrottet är ett faktum. Frågan som då måste ställas till LO och Stefan Löfven (S) är:

Är det viktigare med politiska poänger än att skapa arbeten åt våra ungdomar?

Den frågan ställdes aldrig av analyserande journalister i nyhetsprogrammen igår. Varför då?