Mitt budgettal

Här nedan kan du läsa det tal jag höll när Riksdagsdebatten om budgeten skedde igår.

Det fanns en tid då de med behov av hemtjänst inte var myndighetsförklarade att själva få besluta om vilken som skulle komma hem och utföra hemtjänsten.

Det fanns en tid då fastighetsskatten trängde ut människor från sina boenden.

Det fanns en tid då förmögenhetsskatten drev investeringskapital från landet.

Det fanns en tid i vårt land då ingen tog tag i köerna till sjukvården vilket resulterade i att de allra flesta fick vänta alltför länge.

Det fanns en tid då du och jag inte kunde välja vilken vårdcentral vi ville gå till.

Det fanns en tid då magnecyl och Nezeril inte gick att köpa i en vanlig livsmedelsbutik eller på en bensinstation nära dig.

Det fanns en tid då antalet Apotek var färre och då deras öppettider var styrda och begränsade.

Det fanns en tid då politiker tyckte det var klokt och moraliskt bra att staten själv tillverkade och sålde sprit.

Det fanns en tid då garantipensionären hade en hel månadsinkomst mindre att leva på varje år.

Det fanns en tid då en sjuksköterska i vårt land fick betala 26 200 kronor mer per år i skatt.

Det fanns en tid då det inte lönade sig att gå från bidragsberoende till avlönat arbete.

Det fanns en tid då förtidspensioneringarna och utanförskap var det enda som erbjöds eftersom man inte fick någon hjälp och stöd att komma tillbaka.

Det fanns en tid då 250 000 fler i vårt land var förtidspensionerade och sjukskrivna.

Det fanns en tid då det ansågs okej att tjäna pengar på att städa ett kontor eller en arbetsplatstoalett men ren idioti och galenskap att tjäna pengar på att städa andras hem.

Det fanns en tid då det var mer ekonomiskt fördelaktigt att läkaren tog tid från sitt yrkesutövande för att använda den tiden till att renovera sitt hem än att anlita en utbildad snickare.

Det fanns en tid då man trodde att det högsta skattetrycket i världen var vägen till mer resurser i välfärden.

Det fanns en tid då resurserna till skolan, sjukvården, äldreomsorgen var lägre än idag.

Det fanns en tid då underhållspengarna till väg och järnvägar var hälften så stora som idag.

Herr talman

Det finns en del partier i vår riksdag som anser att allt är politik och allt kan lösas med hjälp av politiken. Ingen ska hindra dessa partier att få tycka och tro att det är vägen framåt. Jag tillhör dock inte ett sådant parti. Jag tillhör ett parti som ser samhället som betydligt större än staten. Ett samhälle där individen och familjens preferenser ska få styra betydligt mer. Kristdemokraterna arbetar målmedvetet vidare för att den enskilde, för att familjen, för att föreningar och andra gemenskaper ska ges ökat utrymme att själva bestämma och besluta över sina liv, sina familjeprioriteringar, sitt engagemang i föreningar och gemenskaper. Att var och en får behålla mer av sin lön är en väg att nå detta, att fler är med och utvecklar vår välfärd är en annan. Att vi fått till stånd avdragsrätt för gåvor är ytterligare ett exempel. Att den avdragsrätten nu vidgas att omfatta fler syften kommer att tillföra än mer energi till hjälporganisationer och andra.

Valfriheten att välja vilken skola man vill gå i, att välja vårdcentral, att välja hemtjänstutförare, att välja äldreboende är exempel på maktförskjutning från politiker till den enskilde individen och familjen hemma vid köksborden. Att vi i arbetslivet har olika rollfördelningar är en självklarhet men att dessa roller många gånger ställs på ända i föreningslivet är mindre belyst. När läkaren står och sopar ihop skräpet efter barnens nyss genomförda fotbollscup pustar samtidigt tränaren för laget ut efter sista matchen. Tränaren som tillika är kvarterets pizzabagare.

I denna typ av gemenskap möts alla på samma villkor. Kitt skapas som bygger på den ökande förståelsen för varandras betydelse för en fungerande helhet. Målet om det alltigenom dynamiska och toleranta Sverige har mycket att hämta från civilsamhällets funktionssätt. Därför är det viktigt med en politik som just ökar utrymmet för civilsamhället, som ökar utrymmet för individen och familjen. En politik som ökar dynamiken i samhället skapar också mer resurser till det som vi absolut ska hantera via det offentliga.

Den som tror att Sverige kan möta framtiden med en politik som snävar åt och begränsar valfrihet och egna val, som minskar syresättningen för den enskilde och familjen, som kraftigt höjer skatter på företagande och hushåll, ja det är en politik som för Sverige ut på djupa vatten.