Förbjud förluster i välfärden

Idag finns denna artikel av mig publicerad i Dagens Samhälle. Läs och begrunda 🙂

 

Förbjud förluster i välfärden!

Sen en tid tillbaka har diskussionens vågor gått höga angående vinster i välfärden. Vänsterpartiet har gjort frågan till sin absolut viktigaste valfråga. Socialdemokraterna vill se långtgående begränsningar samt kommunalt veto mot friskolor. Grunden för debatten är dels de vårdskandaler som figurerat runt om i vårt land hos både offentliga och privata utförare och dels det ideologiska motståndet mot att det ska finnas andra utförare av skattefinansierade välfärdstjänster än det offentliga.

 

Det har satt strålkastarljuset på den känsliga frågan: Ska ett företag, förening eller kooperativ få gå med vinst när man vårdar våra äldre, ger utbildning till våra barn eller bedriver sjukvård? Känslan för de flesta säger naturligtvis nej. Men vad händer om vi vänder på frågan? Är det bättre att ett företag, en förening, ett kooperativ eller en kommun går med förlust när de vårdar våra äldre, ger utbildning till våra barn eller ställer diagnos på dina sjukdomar? Här svarar nog de flesta med självbevarelsedrift nej på frågan.

 

Generellt gäller, oavsett om det är ett företag eller en kommun som bedriver verksamheten, att den som har koll på ekonomin och de resurser som står till buds även har koll på kvaliteten. Den kommun eller det företag som har dålig koll på ekonomin har också sämre kvalitet. Trots att de som gör förlust eller drar över sin budget bevisligen använder mer resurser än de fått till sitt förfogande. De mätningar som Sveriges Kommuner och Landsting gör med jämna mellanrum angående resultat och resurser inom skolans värld pekar på samma generella slutsats. Stor resursanvändning och dålig ekonomisk kontroll är lika med sämre kvalitet på undervisningen. Effektivare resursanvändning och god ekonomisk kontroll är lika med bättre kvalitet på undervisningen vilket ökar elevernas kunskapsnivåer.

 

Kommuner eller landsting som dras med underskott får lägga allt fokus på personalneddragningar, stängningar av skolor eller andra kostnadsbesparande åtgärder. Politiker, personal, föräldrar och anhöriga lägger stor energi i kampen om var neddragningarna inte ska ske. Kvalitetsutveckling är i sådana situationer inte det som står i första rummet. Där man har överskott samt koll på ekonomin är förhållandet ofta det motsatta. Då blir det enklare att fokusera på hur man blir ännu bättre och effektivare i bemötandet av de man är till för. Glöm inte heller det faktum att kommunallagen har tydliga skrivningar om vikten av överskott.

 

Att vi gemensamt betalar skatt för att kunna bedriva äldreomsorg, skola och sjukvård är tämligen odiskutabelt. Att alla ska ha så lika förutsättningar som möjligt i vårt land är också en självklarhet. Men att alla ska vara hänvisade till exakt samma vård och skola är däremot direkt orättvist då det inte tar hänsyn till människors olikheter och individuella önskemål. Den som har behov av våra välfärdstjänster ska ha ett utrymme att välja vem som ska leverera dessa tjänster. Oavsett om det gäller ens barns skolgång, mitt och ditt val av läkarmottagning eller våra föräldrars val av hemtjänstleverantör.

 

Förbud mot vinster inom välfärdens områden är ett direkt hot mot både valfrihet och kvalitetsutveckling. Självklart ska det offentliga ställa kvalitetskrav på alla leverantörer av välfärdstjänster, även den egna bedrivna verksamheten, och följa upp dessa krav. Men om inte fler aktörer än kommunen får vara med och lyfta den generella kvalitetsnivån på vår gemensamma välfärd skjuter vi oss själva i foten. Konkurrens leder till kreativitet, ökad effektivitet och ökad kvalitet. Därför att varje äldre, varje elev och varje patient måste förtjänas varje dag för att dessa fortsatt ska stå fast vid eller välja en specifik leverantör. Om kvalitet och personlig bemötande inte håller måttet kommer ingen att välja dessa leverantörer.

 

Det vore bättre att ropen skallade om ett förbud mot förluster i välfärden. Ständigt återkommande förluster vittnar om problem med hela organisationen från ledning till bemötandet av eleven eller brukaren på ett äldreboende. Kvalitet frodas i de organisationer som visar svarta siffror istället för röda.

2 kommentarer

  1. Daniel

    Bla bla bla. Jag orkade inte läsa hela ditt dravel eftersom alliansmänniskor ändå har fel. Så här är det, det är inget fel med vinster i välfärden. Problemet är när företag skänks bort till era kompisar för struntsummor, ofta bara en bråkdel av värdet för det som staten har byggt upp – sedan säljs detta vidare för massor med vinst och så får en direktör massor med vinst för sig själv bekostat av skattepengar.

    Där är felet, det är det som ska sluta. Ditt struntprat om annat är bara handviftande för att avleda uppmärksamheten. Vinster är bra, men de ska återinvesteras i statlig verksamhet och gå till behövande människor – INTE hamna i fickorna hos feta direktörer som köpt verksamheter billigt av korrupta allianspolitiker.

  2. JonasE

    Alliansens ”valfrihet”, är ett modeord man tar till för att ursäkta sina privatiseringar, privatiseringar som leder till färre antal anställda och valfriheten är bara på papperet då vi ofta talar om bolag med lokala monopol som privatiseras för privatiserandets skull, men var är då valfriheten där !!.

    Hur främjar det skattebetalarna att Attendo lyckats plocka ut 1 miljard i vinst av våra skattemedel ??.
    Hur många fler anställda inom den sektorn hade denna miljard kunnat ge istället ??.

    En viktigare fråga för en som driver ”arbetslinjen” borde vara hur många jobb får vi ut för våra skattemedel ??.
    Med tanke på att bara inom skolan så tenderar de privata skolorna att ha ca 1,5 färre antal lärare per 100 elever, och snittlönen är ca 1500 lägre / månad, så vad är då bättre egentligen – fler i arbete, eller fiktiv valfrihet ??.
    Då tillkommer bristen på rastgårdar och bibliotek mm, som privata också sparar pengar på !!.

    Den valfrihet du pratar om kan man undra över då de flesta av det tidigare statliga har ett slags lokalt monopol, och då byter man bara ett offentligt mot et privat monopol, och vad är nyttan då ??.

    Hur kommer det sig att Alliansens ständigt bromsar krav på regleringar av detta, såsom minimibemanning osov… ??.

    Bör inte grundtanken i alla fall vara att skattemedel skall gå till verksamhet och inte till vinst ??.
    I min värld så är skillnaden mellan ett offentligt ägande och ett privat, just i verksamhet mot för vinstintresset, det senare är den privatas huvud intresse då verksamheten bara är medlet för vinsten, men ett offentligt ägt har verksamheten som huvudintresse och inget annat !!.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.