Nationalekonomi är svårt

Att nationalekonomi kan vara svårt att förstå är jag fullt medveten om. Att det inte går att jämföra med hushållskassans plus och minus logik, kanske är en stor del i problemet.

För många handlar det nog om svårigheten att se helheten. Man stirrar sig blind på en företeelse och söker sen lösningen i närheten. Många gånger är det inte så enkelt tyvärr.

Mitt förra inlägg om välfärden visar på det utifrån de kommentarer som skrivits. Att man drar andra slutsatser än vad jag gör är helt ok. Det har jag inga problem med men att man dumförklarar någon som för ett resonemang om hur saker hänger ihop nationalekonomiskt får mig att fundera lite.

Det verkar vara viktigare att ens egna teser får bekräftelse än att man söker förstå hur saker faktiskt hänger ihop. Borttagandet av ex förmögenhetsskatten har ju inneburit att kapital som försvann ur landet tidigare nu återvänder för att investeras och beskattas i Sverige. Man kan ju tycka att förmögenhetsskatten borde återinföras men man måste också inse priset av en sådan åtgärd. Om man tror att en skattehöjning bara är positiv och bara kan räknas på plussidan för det offentliga är man illa ute.

För höga skatteuttag hämmar tillväxt och därmed ökar inte skatteintäkterna som de annars skulle gjort. Här gäller det att hitta rätt balans. Vi innehar silverplats i världen vad avser skattetryck, Danmark tar guld. Tack vare något lägre skatter har dynamiken i vårt land ökat och fler bidrar till att öka skatteintäkterna. Mer utrymme för hushållen och företagen att använda sina resurser har gett mer pengar till kommunerna och landstingen. Hittills med 11 %.

Att som en del idiotförklara dessa fakta framstår ju nästan ointelligent. Kom också ihåg att detta sker i en värld då efterfrågan på vårt lands exportprodukter är låga. Om då kraftiga skattehöjningar är svaret från en del, på ytterligare värnande av vår välfärd, måste ju bevisbördan finnas hos dessa. Inte hos oss som bevisligen lyckats förmera resurserna till skola, vård och omsorg.