Umeås ekonomi som Lyxfällan

Att ha en ekonomi under kontroll och i balans mellan inkomster och utgifter kräver långsiktighet. Till skillnad från statens roll som ”konjunkturgummiband” måste en kommun i princip varje år leverera minst balans i sina räkenskaper. Framgår tydligt i kommunallagen. Om inte kommer obönhörligen neddragningar och åtstramningar som ett brev på posten. Ekonomin är grunden för att överhuvudtaget kunna bedriva en vettig välfärd. Sköter man sig inte blir resultatet på sikt en sämre välfärd helt enkelt.

Det finns alltid en mängd förklaringar till varför det ser ut som det gör med Umeås ekonomi. Det är dock ingen ursäkt. De partier, S och V, som fått ansvaret av väljarna 2010 att sköta Umeås ekonomi visar sig nu inte klara uppdraget. De har bäddat för denna situation genom att under längre tid kraftigt öka driftsramarna i verksamheten utan att bekymra sig om intäktsramarna.

Med Sveriges i särklass högsta kommunalskatt (jämfört med liknande städer), ständigt ökade invånarantal samt tillgång till intäkter från Stornorrfors kraftverk borde det inte gå att misslyckas.

Umeås styrande politiker, Tamara Spiric (V) och Lennart Holmlund (S), borde snarast anmäla sig till TV3:s program Lyxfällan för goda råd om hur man balanserar sina kostnader mot sina intäkter.