Välfärdens resurser enligt SKL

Sveriges kommuner och landsting skriver följande:

”Resurserna till vård, skola och omsorg är rekordhöga, och de är höga även i ett internationellt perspektiv. Ändå tror en majoritet av svenskarna att resurserna var större förr i tiden. Istället för att älta fördomar om den svenska välfärdens förfall bör vi diskutera hur vi kan använda våra gemensamma resurser på bästa sätt.” Hela artikeln kan läsas här.

Vi hör detta gång på gång men ändå spids myten om att det är tvärtom. En myt sprids och för fäste uteslutande genom två faktorer.

1. Om det är nog många som har ett egenintresse av att myten sprids. Tror sig vinna fördelar som gagnar ens sak genom mytbildningen.

2. Om nog många inte tar reda på fakta utan tror på dels källan av mytspridningen och att det dels bekräftar ens egen känsla.

Vi kan utgå från att de som har ansvaret för våra främsta välfärdsproducenter, kommuner och landsting, har koll på läget. Allt annat vore märkligt. Att vi sedan kan och ska diskutera och fundera kring hur dessa resurser används är jag den första att skriva under på. Förväntningarna är höga på våra välfärdssystem och ska så vara. Men samtidigt måste man ha klart för sig hur det faktiska läget ser ut innan man diskuterar förändringar av det ena eller andra slaget. I annat fall kommer beslut om förändringar att utgå från en felaktig analys och därmed riskera att i bästa fall missa målet med förändringen och i sämsta fall vara direkt kontraproduktiva.

SKL avslutar sin artikel med följande ord:

”Diskussionen om välfärdens resurser borde mer handla om hur vi kan skapa förutsättningar för fortsatt tillväxt och stärkt konkurrenskraft gentemot omvärlden. Vi saknar också en konstruktiv diskussion om hur vi bättre kan använda de resurser som redan satsas. Möjligheterna till innovationer och nytänk inom välfärden måste bli större. Detta förutsätter i sin tur att:

• Tydligare mål sätts upp för verksamheterna som sedan går att utvärdera.
• Ersättningar till utförare av välfärdstjänster i högre utsträckning kopplas till måluppfyllelse.
• Uppföljningen av målen blir tydligare, vilket innefattar att såväl privata som kommunala utförares kvalitetsresultat kontinuerligt redovisas och jämförs.
• Tillsyn sker på ett systematiskt sätt.

Låt oss diskutera mer än enbart resursernas storlek, som för övrigt är högre än någonsin. Men framförallt, låt oss inte ta resurserna till välfärden för givet.”