Att välja ”rätt”

Vem avgör om jag väljer rätt eller fel? Är det jag själv, mina nära och kära, mina vänner, kommunalrådet eller…vem?

Debatten om jämställdhet utgår alltid från en 50/50 mall. Om inte den följs väljer någon fel. Denna någon måste då rätta in sig i ledet. Är det inte så att om jag har förutsättningarna klara för mig, har lika möjligheter att göra olika val och sedan väljer så får det bli vad det blir? Om det är löneskillnaderna mellan typiskt kvinnodominerade och mansdominerade yrken som är problemet, ja då ska vi göra något åt det. Vi ska uppmuntra fler män att söka sig till typiska kvinnoyrken och tvärtom. Men ska vi tvinga människor?

Gör det lika ekonomiskt möjligt för kvinnor och män att ta ut föräldradagarna. Delad pensionspoäng, jämställdhetsbonusar etc. Uppmuntra män att ta ut fler dagar än vad som är fallet idag, självfallet. Men ska vi tvinga människor? Uppmuntra kvinnor och män att starta egna företag. Uppmuntra företagsägare att ha bred kompetens i sina bolagsstyrelser även avseende kön. Men ska vi tvinga ägarna av företagen till detta?

Häri ligger en skillnad mellan mig som Kristdemokrat och de som förespråkar tvångskvoteringar av allehanda slag. Det finns en gräns för politikens klåfingrighet. Många är de politiker som vill styra och ställa över människors liv eftersom dessa människor inte gör som dessa politiker vill. Är det ett sådant samhälle vi vill se mer av framöver?