Empatiska störningar och föräldraansvaret

Var brister det när vissa ungdomar tar sig friheten att slå ned andra? Att de dessutom sparkar på någon som redan ligger nedslagen på marken utan chans att försvara sig visar på allvarliga empatiska störningar.

Jag blir lika förundrad, förvånad och förtvivlad varje gång jag läser om dessa misshandelsfall utförda av ungdomar på andra ungdomar. Vad är de bakomliggande faktorerna? Vad är det som är den utlösande faktorn? Vilka är de drivande personerna och deras bakgrund? Vilka andra ungdomar är det som vill umgås denna typ av personer och är delaktiga i misshandel och annat elände?

Självklart finns inga enkla svar utan en mängd olika bidragande orsaker. Men om man läser vad forskare och andra skriver är den största gemensamma faktorn brist på vuxenkontakten. Föräldraansvaret är en återkommande nämnare som inte går att undkomma när personer som mist sin empatiska förmåga diskuteras och deras anhängare.

Var finns föräldrarna? Var finns föräldrarna under uppväxtåren som viktiga korrigeringsinstrument till och för sina barn? Självklart vet de allra flesta föräldrar något så när vilka ens barn umgås med och vad de gör på kvällarna. Kanske tror en del att "samhället" ska fixa föräldraansvaret åt dem och kanske orkar en del inte ta fajten med sina barn utan hoppas på det bästa.

Visst är det så att det kan gå snett för en del och det gör det också trots att föräldrarna gjort allt. Det är inte dessa föräldrar som ska hängas. De föräldrar som inte tar sitt vuxenansvar är faktiskt delaktiga i skapandet av empatins sönderfall. Hårda ord kanske men om inte vi vuxna tar vårt föräldraansvar vem ska då göra det?