Kommunerna måste ta sitt ansvar vid upphandling av griskött
Har idag debatterat kommunal upphandling i riksdagen. Ett område jag fokuserade på var hur kommunerna upphandlar animaliska produkter och då i synnerhet griskött. Här nedan en kortversion av mitt tal:
I ljuset av den tyska "köttinvasionen" är det mycket som tyder på att fältet idag tillhör grossisterna i striden om ett moraliskt försvarbart tallriksinnehåll för våra skolbarn. Kommunerna behöver ta sitt ansvar och sätta ribban betydligt högre. Det går med dagens upphandlingslagstiftning att komma betydlig längre än vad som sker.
Frågan är om exempelvis kommunerna i sina upphandlingar vill lägga några kronor extra på mat med högre kvalitet? Vill det offentliga Sverige ta matchen på allvar för att premiera och ställa högre krav på grisproducenterna? Möjligheten finns men frågan är om lokalpolitikerna vill anta utmaningen?
Det finns ingen ursäkt för kommuner att huka undan för risken om överklaganden. När kommunerna har full rätt och stöd av Miljöstyrningsrådet i att anlägga en högre ambitionsnivå, vill grossisterna fortsatt kunna böka runt bland svaga upphandlingskrav och prisfokuserade förfrågningsunderlag.
På det sättet får grossisterna möjlighet att teckna avtal där man fritt kan botanisera bland Europas grisproducenter. Lägst pris vinner alltid under sådana förhållanden. Resultatet är goda marginaler för grossisterna och ett tallriksinnehåll för våra skolbarn med ett tvivelaktigt djurskyddsursprung.
Senaste kommentarerna