438 dagar av Johan Persson och Martin Shibbye

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag förstår själv inte hur det gick till, men jag missade i stort sett hela mediarapporteringen från när de två svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye greps inne i Etiopien, dit de tagit sig utan visum, och dömdes till 11 år för terroristbrott. Nu är de ju tack och lov hemma sen över ett år tillbaka, och har kunnat skriva ner historien om sina 438 dagar i Etiopiskt fängelse. Jag såg dem föreläsa på Kultur på campus i höstas och sen såg jag också TV-dokumentären. Jag tyckte att historien var så pass intressant att jag beslutade mig för att läsa boken också. Nu snackar vi bra val! Trots att jag alltså kände till de viktigaste händelserna var boken enormt intressant. Vilken jävla bortaplan de befann sig på. Den starkaste delen av berättelsen tycker jag är själva beskrivningen av hur fängelsevistelsen var. Man kan bara fundera på vilket helvete de som sitter i samma fängelse och INTE har en ambassad i ryggen som kommer med mat, snus, pengar osv har. Även om det nu slutade på ett bra sätt för Johan och Martin så är det ju i grunden en tragisk historia, men det är ingen anledning att stå över att läsa den. Nu är det ju tyvärr försent att köpa den som julklapp till folk och fä, men det går ju bra att köpa den till sig själv också, eller göra som jag, låna den.

2013-12-25 16.31.50

 

 

http://www.adlibris.com/se/bok/438-dagar-var-berattelse-om-storpolitik-vanskap-och-tiden-som-diktaturens-fangar-9789185279258

http://www.bokus.com/bok/9789185279258/438-dagar-var-berattelse-om-storpolitik-vanskap-och-tiden-som-diktaturens-fangar/

Första året som bloggare

Av , , 6 kommentarer 9

Så har det gått lite drygt ett år sen jag började blogga. Ca 360 inlägg har det blivit. Med årsskiftet bakom nästa hörn känns det som ett bra tillfälle att blicka tillbaka på första året som bloggare.

Det började som en tävling, vilket jag så småningom offentliggjorde och skrev om i inlägget Lördagsbikten. Redan i det andra inlägget (Könsskillnader på IKSU) lyckades jag reta upp någon och det kom två kommentarer från för mig okända personer. Det var jag mycket nöjd med eftersom att först få en kommentar av någon okänd var en av grenarna i tävlingen.

Efter några veckor kom jag in på topplistan för första gången, topplistan var längre då än nu… Det blev en sporre att skriva oftare. En och endast en gång låg jag etta (med inlägget SR ljuger, det är allvarligt), men det berodde på att det av okänd anledning under några timmar låg en länk till det inlägget på startsidan på news.google.com. Förutom det inlägget har Vad kostar en VAB dag dig egentligen?, Mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman, recension och Axpixlat, skitsajt haft flest läsare (förutom bloggens startsida). Att finnas med på topplistan har dock varit undantag snarare än regel.

Jag tycker inte att jag får särskilt många kommentarer. Ibland sneglar jag avundsjukt på de VK-bloggar som får fantastiskt många kommentarer och tummar upp. Jag antar att det är en kombination av trogen läsarskara, kvalitet och att de skriver om kontroversiella saker. Något att sträva efter för min del.

Mitt val att vara anonym har  jag funderat många gånger på. Å ena sidan är det skönt att bara folk som jag faktiskt känner vet vem som döljer sig bakom frågetecknet. Å andra sidan tycker jag ju själv mer om att läsa bloggar där bloggaren framträder med namn och/eller bild. Jag lär fortsätta att fundera på hur jag ska göra med anonymiteten.

För det mesta skriver jag om ämnen som jag har lite koll på, men ibland drar jag iväg i mer okända marker vilket har varit riktigt roligt. Sällan har jag roats så mycket av att skriva som när jag sminkbloggat (Länk till samtliga sminkbloggar) till exempel. När jag dristade mig till att publicera två noveller (Länk till novellerna) kändes det skönt att vara anonym, det var så pass otrampad mark för mig att jag tror knappast att jag publicerat dem om jag bloggat under eget namn.

Den mest oväntade, men samtidigt den roligaste effekten av bloggandet, har kontaken med okända varit. I cyberrymden, men i ett par fall också IRL. De personer som jag träffat och lärt känna i verkligheten hade jag med största sannolikhet aldrig ens stött på om vi inte fått kontakt via bloggen. Fantastiskt roligt! Ni vet vilka ni är och ni är underbara personer! Love ya.

Under 2014 har jag inga särskilda visioner om vad jag ska blogga om, förutom Kulturhuvudstadsåret och det kommande valet. Politikerna lär väl hitta på en massa tokigheter som förtjänar att belysas.

Stort tack till er som läser, kanske kommenterar ibland, kanske ger tummen upp, men även ni som mest skakar på huvudet och undrar vad jag är för dåre. Häng med in i 2014!

God Jul och Gott Nytt År!

/ Betraktaren

Demokratins baksida (SD i kommunfullmäktige)

Av , , Bli först att kommentera 5

Det gör nästan ont att se den här intervjun med en SD-kommunalpolitiker.

http://www.svtplay.se/klipp/1687226/sd-karlstad

Det finns ju onekligen baksidor med demokratin också, rätt uppenbart efter man kollat på intervjun. SD måste ju bara ha problem att fylla sina stolar med seriöst politiskt intresserade personer om FÖRSTANAMNET på deras lista till kommunfullmäktige i Karlstad inte begriper sig på blockpolitik (”Jag har ju bara suttit i fullmäktige i tre år”) eller kan ge något direkt svar på vilken politik hon vill driva kommande mandatperiod. Det är väl toppen att vi kan få förtidspensionerade svetsare på maktpositioner i kommunfullmäktige, men det är väl för fan ETT ANSVAR om man har en sån position att vara påläst och ha en åsikt.

Julstämning, my way

Av , , Bli först att kommentera 7

Så kom den riktiga julstämningen till slut. Jag har haft pyntat och julgranen har varit framme nån vecka, men den viktigaste jultraditionen hade inte hunnits med ännu, nämligen den årliga titten på mästerverket Tomten är far till alla barnen. Igår kväll var det dags. Kvällen började dock i badet, lyssnandes på K:s mycket noggrant sammansatta spellista med hennes 10 favoritjullåtar. Till det serverades en Nils-Oscars Kalasjulöl. Fint värre

För er som inte sett Tomten är far till alla barnen kommer här ett smakprov, den klassiska bastuscenen. Peter Habers karaktär inviger bastun tillsammans med sin frus tidigare män…

Skolans dolda avgifter

Av , , Bli först att kommentera 9

Skolan ska ju vara i stort sett avgiftsfri. Jag tror i och för sig att det finns nån skrivning som reglerar det där och där det kan finnas möjlighet för skolan att ta ut en mindre utgift för vissa aktiviteter. Tittar jag på mina barns skolgång så tror jag inte att jag hittills har skickat några kontanter till något, men har skickat frukt, mackor och annat som kostat pengar med dem. Jag har spökat ut dem med tomtedressar, tvingat dem att bära sina skidor till skolan osv. Så visst, om jag inte hade några pengar så skulle skolgången möjligen bli ett problem, men det skulle övriga livet också. Fortsätter jag att tänka på mina barn och deras skola (Umeå kommun) så gäller också att de INTE behöver ha egna skridskor, skidor, innebandyklubbor eller betala för friluftsdagar. Så visst blev jag nyfiken då jag såg en rubrik på aftonbladet.se

”Skolan är nedlusad av dolda avgifter” http://www.aftonbladet.se/wendela/kronikorer/asaerlandson/article18060927.ab

Jaha…

Om jag citerar:

”En vanlig månad kan du uppmanas att:
Köpa extra gympaskor, med vit sula, till idrottslektionen.
Skicka med 20 kronor till discot, och ännu mer om ditt barn vill delta i fiskedammen, lotteriet och karaoken.
Fixa kakor till föräldrafikat med 25 personer.
Köpa skolfotot där bara gruppbilden kostar 329 kronor.
Plus skicka med frukt varje dag, matsäck till torsdagens utflykt och 50 kronor till lärarens julklapp.”

De behöver gympaskor, och? De behöver vinterskor också, och handskar, och en tröja.

Discot. Vad för disco? De som är på kvällen, på FRITIDEN men i skolans lokaler??? Varför skulle nån annan än föräldrarna betala den entréavgiften?

Kakor. Well, det där är en sak som faktiskt går att komma undan om det skulle behövas. Den VUXNA föräldern får väl stå för att den inte kan baka, ha tid, pengar eller whatever.

Skolfoto. Låt bli att köpa, ingen tvingas till det.

50 kr till  lärarens julklapp är nåt som skolan knappast kan lastas för, det är ju ett föräldrapåhitt.

Nu vet jag inte hur vanligt det är med att föräldrar uppmanas att skicka med frukt varje dag. Jag gör det, men nån uppmaning får jag aldrig.

Man kan också läsa i artikeln att elever kan få göra aktiviteter gratis på friluftsdagar, t.ex. spela hockey. Kravet är då att man ska ha utrustning. För mig är det helt oproblematiskt. Mina barn har ingen hockeyutrustning, så de får väl välja en annan aktivitet. Det är inte bara de utan pengar som saknar hockeyutrustning. Alla spelar faktiskt inte hockey på fritiden, eller åker slalom, eller vad det nu må vara.

Barn kostar pengar, det kommer med paketet så att säga. Kvasidebatter om att gympaskor skulle vara en dold avgift är bara fåniga. Nä, du Åsa Erlandsson, har du inga bättre exempel än dessa tycker jag nog att skolan kan få fortsätta på inslagen väg. Att det finns föräldrar med otroligt tajt ekonomi betvivlar jag inte för ett ögonblick, men därifrån till att en skola inte ska kunna kräva att barn har gympaskor är det rätt långt.

På en punkt håller jag faktiskt med Åsa, och det är läxor som kräver dator och internetuppkoppling. Känns inte som nån större sak att undvika för skolorna. Om jag var en förälder som saknade det så skulle jag ta den diskussionen med lärarna. Jag är trots allt vuxen och skulle för mina barns skull få lov att erkänna det inför skolan.

 

Järnrörs-Sverigedemokraterna igen

Av , , 2 kommentarer 5

Kent Ekeroth verkar vara tillbaka på allvar. Om jag förstått min lilla rubrikläsning rätt så är han på väg in i partiets inre krets igen efter att han avgick/tog time-out eller vad det nu var efter järnrörssvingandet som dök upp på film härom året. Särskilt förvånad är jag inte, SD:s topp har hela tiden framstått som en intern klubb av gamla polare, och det är ju svårt att ta avstånd från kompisar i längden om de är som man själv är…

Men inte nog med det, nu har han gått i spinn och skickat räkningar i storleksordningen 50000 kr till de stora medierna för att de publicerat järnrörsrullen, som ju filmats av honom. Upphovsrättsintrång alltså. Åtminstone DN och SvD vägrar att betala. Det lär väl bli rättssak av det så sista ordet är ju ingalunda sagt i den här frågan. Men jag kan inte låta bli att fundera på vad det är som Ekeroth drivs av när han skickade räkningarna. Pengarna? Principen? Medieutrymmet som han garanterat visste att saken skulle få?

Svenska Dagbladets Fredric Karén skriver idag dels att han är medveten om att upphovsrätten tillhör Ekeroth och att de kan komma att bli tvingade att betala, och han ställer också en bra fråga med politiska undertoner till Ekeroth: ”Är det moraliskt försvarbart att folkvalda politiker i ett demokratiskt land tjänar pengar på att hota och förolämpa sina medmänniskor?”

Bra Karén! Men det lär väl inte komma något svar.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/jag-bestrider-fakturan-kent-ekeroth_8824528.svd

http://www.dn.se/nyheter/sverige/ekeroth-hotar-att-stamma-dn/

 

 

JÄVLIGT sugen på salt

Av , , 2 kommentarer 5

Jag fick en länk skickad till mig av P idag. (http://www.sunnyskyz.com/blog/30/What-Are-Those-Objects-On-The-Dam-Wall-You-Have-Got-To-Be-Kidding)

Skamlöst har jag kopierat bilderna så att ni ska slippa klicka på länken. Det är getter som klättrar på dammens vägg. De är ute efter att slicka i sig saltet som utsöndras av stenarna. De måste vara jävligt sugna på salt… 🙂 Rätt så crazy.

get1

 

get3

get2

 

get4

Avpixlat, skitsajt

Av , , 3 kommentarer 2

Efter Expressens avslöjande av ett antal SD-politikers kommentarsinlägg på Axpixlat igår och idag blev jag nyfiken på vad Avpixlat egentligen är för sajt. Nu har jag lagt en timme på att läsa artiklar och kommentarsfält hos dem. Jag har hängt en del på Flashback genom åren så jag anade väl ungefär vilket tonläge jag hade att vänta mig, så jag vill väl inte påstå att jag är särskilt chockerad.

Konceptet är följande: Småartiklar om invandring, flyktingar, begångna brott osv. Man kan hitta undantag, men invandring/flyktingar är temat för sajten. Ibland dyker det upp artiklar om våldsbrott där polisen inte har lämnat något signalement överhuvudtaget, och i de fallen kan det dröja några kommentarer innan pöbeln går igång om att det nästan säkert är invandrare som är förövarna. Annars följer kommentarerna i stort sett samma mönster. Det är kommentarer om utvisning, om hur mycket bättre allt kommer att bli efter SD gjort succé i valet 2014, att brotten är typiska för någon särskild invandrargrupp, hårdare straff, att man straffas mindre som invandrare än infödd svensk, mediernas mörkande om vilka som begått brotten osv. Har man läst kommentarerna till några av artiklarna har man läst alla. En sak slog mig dock som en aning märklig. I några av artiklarna stod det tydligt att inget var känt gällande etnicitet på förövarna, men efter någon dags kommenterande hade polisen i vissa fall arresterat någon icke infödd svensk eller så sa sig någon kommentator ha fått veta av något vittne att en icke infödd svensk hade begått brottet. Här kan jag ju förstås inte alls veta sanningshalten i något av dessa fall, men blev ändå förundrad. Att de inte tar upp brott där det är känt att gärningspersonen är infödd svensk var lätt att se, hur kom det andra sig? Jag letade förgäves efter något om perrongmordet i Umeå utan att hitta något. Det hade väl varit ett utmärkt brott att skriva om, den unga svenskan som sköts på en perrong en tidig morgon. Varför gjorde de inte det, det dröjde ju nån vecka innan den unge svensken greps. Jag tror att det är såhär, på redaktionen för sajten sitter de och gör en kontinuerlig bedömning av sannolikheten att det ska vara en invandrare som begått brottet. Vilken förort har det begåtts i? Har liknande brott begåtts av invandrare i samma ort tidigare? Och så vidare. Skjutvapen på en perrong i Umeå en tidig morgon kvalar inte in i den sannolikhetskalkylen. Det gör hela sajten lite otäckare än jag hade trott. Hade de bara skrivit om brott där signalementet varit känt så hade det varit mindre kalkylerande och uträknande. Nu blir det istället en ”vad var det vi sa”-stämning bland kommentarerna, inte alls bra.

Idag är de upprörda över Expressens uthängning av vilka några av de värsta kommentatorerna på Avpixlat i själva verket är. De talar om förföljelse, uthängning, yttrandefrihet, åsiktsregistrering, de är ju inte dömda för brott så varför uthängda osv. Intressanta invändningar i och för sig. MEN det tog mig inte många minuter att hitta förnamn på tre 18-åringar som friats i tingsrätten för ett åtal för ett våldsbrott. Avpixlat själva skriver att eftersom de friats så skriver de inte ut efternamnen, däremot så länkas det direkt till en kopia av domen där man på de första sidorna kan läsa de friades fullständiga namn, personnummer, adresser osv. DÅ passar det minsann att visserligen indirekt men ändå att hänga ut personer som inte dömts för brott.

/ Betraktaren