Slumpen är lustig. Jag kan inte säga att vi har korsat våra vägar särskilt ofta i mitt liv. Jag tycker att det låter som att folk runt omkring mig råkar ut för slumpartade situationer hela tiden. Så är inte fallet för mig. Det har hänt ytterst få gånger, vad jag kan minnas. Vad som hände mig för ett tag sedan är däremot en av de situationer då slumpen varit väldigt närvarande. Det handlade nämligen om när jag och min familj flyttade in i en ny lägenhet. Jag ska ta det hela från början så att ni förstår:

När jag slutade gymnasiets bygglinje arbetade jag med att renovera en innergård i Stockholm. ”Vadå renovera en innergård i Stockholm?” tänker vissa av er. Renoverar man inte flera innegårdar i Stockholm om man arbetar med det? Varför är jag så specifik med att det var en? Jo, därför att det var det. Min karriär då jag renoverade innergård i Stockholm var väldigt kortlivad. Inte alls för att jag skulle ha tyckt illa om jobbet, snarare tvärtom. Jag tyckte att det var grymt roligt de veckorna då det höll på. Det var ett himla trevligt team och jag kände mig nöjd med arbetsuppgifterna. Det gav dessutom bra betalt att renovera innergård i Stockholm. När jag sedan bytte jobb och bransch fullständigt så var detta det som tog emot mest. Ja, det och det faktum att jag inte längre träffade mina väldigt trevliga kollegor varje dag förstås.

Nåväl. Jag hann som sagt renovera en innergård i Stockholm innan dess att min karriär i branschen tog slut. Den gården låg på Södermalm, i ett av de kvarter som på denna tiden var på väg upp i värde. Detta skedde för 18 år sedan. Nu har jag och min familj äntligen fått tummen ur och har tillräckligt med pengar för att flytta till Söder. Vi har hemnet-surfat i närmare ett år för att hitta den perfekta lägenheten. När vi äntligen hittade den så var det självklart där. Självklart var det en lägenhet i just det hus i Stockholm med just den innergård som jag renoverade för så många år sedan. När vi åkte på visningen hade jag dålig koll på vart vi faktiskt skulle. Jag körde och följde GPS:en och märkte hur jag kom närmare och närmare. Sedan – mycket riktigt – parkerade vi utanför huset och gården jag inte sett sedan jag gick därifrån för nästan 20 år sedan.

Vad har ni för berättelser om slumpen? Eller har ni kanske också renoverat innergård i Stockholm? Skriv i kommentarsfältet!