darinkarlsson

Bäst i Huddinge på markarbeten

Av , , Bli först att kommentera 2

Ingen är bättre på markarbeten i hela Huddinge än min pappa. Detta är sant. Det är i alla fall sant om man frågar personen det gäller. Påståendet har hävdats sedan jag var liten. Faktum är att jag inte kan komma ihåg när jag hörde det först. Min pappa hävdar alltså att han är bäst i Huddinge på markarbeten. Kanske att detta är ett av mina första minnen. Är det tragiskt eller gulligt eller mittemellan? Jag frågar er för jag saknar svar.

 

Nåväl, pappa kom med påståendet om Huddinges bästa på markarbeten för några dagar sedan igen. Nu är han lite till åren så det känns som att folk börjar förlåta honom. Inte för att han nödvändigtvis behöver förlåtelse på allvar. Det är bara lite frustrerande att höra upprepningar, kan jag känna. Jag menar, det är inte direkt så att jag hävdar att jag är den bästa revisorn i Södertälje. Det är inte så att mina bröder påstår sig vara de hetaste snickarna i Handen trots att det nog är så. Det är däremot självklart för min pappa att hävda sin rätt. Hävda sin rätt som den bäste i Huddinge på markarbeten. Är det inte märkligt?

 

Jo, det är märkligt. Särskilt underligt blir det förstås eftersom det nu är över 25 år sedan min pappa slutade inom markarbeten i Huddinge. Varför envisas han att tala om det så mycket? Har han mindervärdeskomplex? Finns det andra inom markarbete i Huddinge som hävdar att de övertagit tronen? När vi diskuterade möjliga anledningar var det sistnämnda det som min brors fru fastnade för. ”Ja men det är väl klart att det är så? Han har hört att någon, kanske på hans gamla företag inom markarbeten i Huddinge, hävdar något han inte gillar”. För er som tycker att detta är en smula märkligt att diskutera i familjen kan jag säga detta: Ni vet inte hälften av det.

 

Nåväl, varför detta ämne – min pappas f.d. jobb och påståenden om markarbeten i Huddinge – kom upp just idag var för att han för några dagar sedan fick ett samtal. Samtalet kom från personen som numera är chef för företaget i Huddinge på vilket han arbetade med markarbeten. Den här killen var lärling när pappa styrde skutan för alla dessa år sedan. Killen hade blivit en vuxen man och tagit över. Han ringde nu för att be pappa komma och prata inför den nya gruppen anställda. Han ville att han skulle tala om hur man blev bäst på markarbeten i hela Huddinge.

 

Uttrycket vatten på sin kvarn har aldrig någonsin, i mänsklighetens historia, varit mer passande. Men kul för farsan!

Bli först att kommentera

Målare Stockholm

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag tackar för de fina reaktionerna efter förra veckans inlägg. Ellen mår betydligt bättre och är hemma igen, så saker och ting börjar kännas som vanligt. Det betyder verkligen mycket att ni skriver de fina saker som ni har gjort. Det kan låta som något man bara säger men jag menar det. Tack för det.

 

Nu tänkte jag, efter allt som hänt, att jag ska återgå till det vanliga. Det finns fortfarande obesvarade frågor kring det ämne jag senast skrev om: Målare i Stockholm. Jag drog den korta versionen av historien förut men jag ska ge en återblick till er som missat:

 

När jag var 20 år så flyttade jag till Stockholm och började arbeta som målare. Det var högst oplanerat. Jag hade gått arbetslös i några månader hemma i min hemstad. Det fanns inga jobb. Ja, förutsatt att man inte skulle börja jobba i fabriken då förstås. Det ville inte jag. Faktum är att det nog inte fanns något jag ville mindre. Målare i Stockholm blev det av en slump. Det var en kompis storebrorsa som hade flyttat ner. Han hade faktiskt flyttat till Stockholm och blivit just målare. Det var honom jag sökte upp. Jag hade inte riktigt någon nära relation med honom alls men jag sträckte ut en hand. Jag ville också bli målare i Stockholm och jag kunde behöva hans hjälp.

 

Jag fick hjälpen och blev målare i Stockholm. Det var början på något stort. Och nu är det så, kära läsare, att det tycks komma in en del frågor om saken. Det tycks som något väldigt förvånande att jag har jobbat inom den branschen. Jag kan förstå det. Det jag gör idag är ju ganska långt ifrån mitt yrke som målare i Stockholm, även om jag stannat i staden.

 

Jag dunkar igenom några frågor och kör vidare på samma spår nästa vecka:

 

När var du målare i Stockholm?

 

Jag fick faktiskt gå tillbaka i mobilen för att spåra när detta var. Jag är nämligen fullkomligt datum- och årsblind. Det måste ha varit 2007 till 2011 som jag var målare i Stockholm. 2011, för tio år sedan, började jag i alla fall att plugga. Det gjorde jag direkt då jag sagt upp mig.

 

Skulle du kunna jobba som målare i Stockholm igen?

 

Jag tycker att var sak har sin tid. Det var en rolig tid men jag känner att jag är förbi det. Dessutom skulle min rygg nog inte tåla det stryk den fick i arbetet. Nej, jag tror inte att jag skulle vilja vara målare i Stockholm.

Bli först att kommentera

Städföretag för flytt

Av , , Bli först att kommentera 2

Flytten har gått bra! Jag lovade att återkomma när vi var ”på andra sidan” och det är vi nu. För er som missat detta har jag och min familj äntligen blivit med villa. Vi har införskaffat ett hus som ligger precis i utkanten av stan. Vi flyttade från en relativt stor lägenhet i stan så det fanns verkligen mycket att flytta. Det blev stressigt inför flytten, precis som vi föreställt oss. Problemet var bara att vi inte insett fullt ut hur stressigt det skulle komma att bli.

 

När vi insåg att vi knappt skulle hinna med allting bestämde vi oss för att anlita ett städföretag. Detta städföretag skulle få ansvara för flyttstädningen i vårt gamla boende. Vi kände oss initialt lite osäkra. Skulle andra, för oss främmande, människor ta hand om vår gamla skit? Det är väl förvisso idén med städföretag och tjänstesamhället i stort. Vi tog steget och anlitade dem även om det kändes lite osäkert i början.

 

Mina vänner, detta var det bästa beslut vi tagit. Det kom en hel last med städproffs från städföretaget som skulle sköta jobbet. De bar in mängder av utrustning och redskap för att få det extra rent och fint. Vi lämnade över nyckeln och gjorde precis det vi förstås ville i detta läge. Nämligen att åka till den nya bostaden och påbörja vårt nya liv. Detta ska verkligen inte underskattas. Jag ville inte alls ha med det gamla boendet att göra när vi nu hade skaffat ett nytt. Städföretaget gav oss möjligheten att helt och hållet fokusera på vårt nya liv – Så såg vi det.

 

Städningen skedde och överlämningen av lägenheten likaså, utan några anmärkningar. Vi betalade fakturan och alla var nöjda och glada. Städföretaget vi anlitade hade verkligen gjort ett kanonjobb. Vi hade aldrig kunnat få det så rent och fint som det blev. Inte ens om vi fick en vecka på oss.

 

Vet ni vad det bästa är? Det är att vi dessutom fick en kraftig skattereduktion eftersom vi drog nytta av RUT-avtalet när vi anlitade vårt städföretag. Det var någonting som vi på något vis hade missat fanns. När vi kontaktade vårt städföretag och fick informationen kom det som en chock. En positiv chock förstås, men ändå. Det hördes på killen vi talade med från städföretaget att han var förvånad över att vi lyckats missa RUT.

Bli först att kommentera

Backljus i dagsljus

Av , , Bli först att kommentera 1

En incident skedde förra veckan. Jag skrämmer säkerligen slag på vissa av er bara egenom att yttra dessa ord. Säkerligen sitter flera i min familj och läser detta och drar, kanske som vanligt, för stora växlar. För er som är bekymrade kan jag omedelbart lugna er: Incidenten var av mindre och blygsammare mått. Det handlar om backljus, eller snarare bristen av dem. Med det sagt så tänkte jag förklara vad som hände.

 

Jag hade parkerat vid en mack. Detta är något jag naturligtvis gör ganska ofta givet vad jag arbetar med. Det uppstår sällan några bekymmer. Folk som parkerar vid mackar tenderar att veta vad de sysslar med. Det kommer dit, de utför sitt ärende och sedan lämnar de området med sin bil. Ett område som dessutom är väldigt smidigt när det just gäller att lämna. Hur som helst så var det en förare som valde att backa med sin bil. Detta trots att han mycket väl kunde köra framåt. Jag noterade inte bilen eftersom den hade trasiga backljus. Ja, ni hörde rätt. Inget av backljusen fungerade. Eftersom jag tittade åt ett annat håll kunde jag bara se något närma sig i ögonvrån. Något utan backljus. Ja, denne någons bil var betydligt mindre än min pick-up. Detta gjorde att ingen större skada var skedd, i alla fall inte på min bil. Det gick dessutom ganska långsamt, men ändå. Oerhört irriterande.

 

Efter att hans lilla bil puttat till min sa jag ”vad fan” i en suck och klev ur. Han gjorde likadant. Han bad om ursäkt omedelbart och jag visade att jag inte var överdrivet arg. ”Inga backljus?” frågade jag lugnt och stilla. ”Inga backljus?” svarade han förvånat och spärrade upp ögonen. Jag förklarade att jag inte noterade några backljus på hans bil när den började röra sig mot mig. Han blev tyst och såg likblek ut. Sedan brast han ut i en högljudd svordom som skrämde mig en aning. ”Är allt OK? Det är ju bara backljus. Det går att fixa” sa jag. Jag tänkte att det måste vara större saker på spel här.

 

Det skulle visa sig stämma. Killen hade tydligen köpt bilen 20 minuter innan han svängde in på macken. Trots att han var osäker på personen som han köpt bilen av så hade han tagit honom på orden. Han hade lovat att allt fungerade perfekt. Han hade inte nämnt ett ord om backljusen. Backljusen som förstås är svåra att se mitt på dagen när bilen provkörs.

 

Hade ni också blivit irriterade?

Bli först att kommentera

Byxor från Cambio

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag och min syrra hamnade i ett samtal som jag inte trodde att vi skulle ha. Samtal är dessutom ganska milt uttryckt. Vi hade en diskussion helt enkelt. En diskussion som nästan tiltade åt att vara ett gräl. Det slutar aldrig att förvåna mig hur mycket vi lyckas gräla om. Folk verkar tro att, bara för att vi är tvillingar, så ska vi tycka samma sak jämt. Inget kunde vara längre från verkligheten.

 

Nåväl, vårt senaste ämne som vi tvistade om var vilka brallor som är bäst. Min syster spelar för lag Brax och gillar mest byxor därifrån. Jag själv föredrar byxor av märket Cambio. Jag skulle inte säga att detta är en särskilt intressant diskussion för någon utomstående. Det är egentligen inte diskussionen till byxor från Cambios fördel som det handlar om. Det handlar med om att vi alltid lyckas i diskussioner om småsaker.

 

En av de löjligaste sakerna med den här diskussionen är förstås att vi på många sätt delar åsikt. Jag gillar Brax byxor. Min syster gillar byxor från Cambio. Vi är båda fans av de respektive varumärkena och deras produkter. Detta gör förstås diskussionen ganska meningslös. Jag menar, vari ligger det intressanta att prata om vad som är bäst av två saker som är bra? Smaken är ju som bekant som baken. Det har den ju alltid varit. Detta innebär att två människor, tvillingar eller ej, alltid kommer ha skilda åsikter.

 

Stoppade denna insikt oss? Självklart inte. Stridens hetta är stridens hetta. Jag gick ut till mina Cambio-byxers försvar trots att detta försvar inte behöves. Min syster red ut som en vit riddare för Brax byxor och talade självgott om hur de förändrat hennes liv. Där måste väl ändå gränsen gå? Kan man verkligen tala om att ett par byxor från Brax eller byxor från Cambio kan förändra livet? Jag tycker att det låter överdrivet.

 

En annan som tyckte att det lät överdrivet var vår mamma. Hon tvingades utstå hela diskussionen som ägde rum vid vår senaste familjemiddag. Vi hade satt oss till bords och det tog väl ca 2 minuter innan min syster började hylla sina byxor. Efter ca 5 minuter av rent och skärt skryt stod jag inte ut längre. ”Byxor från Cambio är ju bättre. Har du lyckats missa det?” frågade jag, och nu fanns ingen återvändo.

 

Har ni några åsikter i frågan? Föredrar ni byxor från Brax? Föredrar ni byxor från Cambio? Alla omdömen uppskattas!

Bli först att kommentera

Tunga lyft ett tag

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag jobbade som vad vissa slarviga personer skulle kalla för flyttgubbe ett tag. Det var en himla rolig tid i livet måste jag säga. Många tunga lyft. Många väldigt påfrestande leveranser av olika slag. Detta blev särskilt påtagligt eftersom jag levererade i Sveriges huvudstad. Snacka om att folk beställer mycket som kräver att vi genomför tunga lyft där. Snacka om att det är en stad där väldigt många människor bor. Det blev tydligt under den här perioden, den enda (hittills) då jag bott bland stockholmare.

 

Nåväl, jag ser tillbaka på tiden med tunga lyft som väldigt fin. Ni vet, man tenderar ju att förbise de aspekter av arbetet som inte var särskilt roliga. Det var verkligen mestadels roligt. Kanske inte de tunga lyften i sig, men även de hade sina fördelar.

 

Jag tänkte nu att jag skulle göra en liten lista med de saker jag uppskattade mest. Det som gjorde vardagen till väldigt rolig den korta tid jag jobbade som ”flyttgubbe”.

 

Arbetskamraterna

 

Ja, det är väl ändå den eviga källan till trivsel. Mina arbetskamrater var kanon och vi blev verkligen ett litet gäng som umgicks även utanför arbetet. Av de 6 personer som utförde alla tunga lyft ihop så var vi 4 som hängde i stort sett dagligen. Det visade sig ganska snart att vi alla delade intressen. När vi insåg detta så var steget inte långt till att börja gå på AWs. Detta uppskattade jag starkt. Kanske är det som gjorde upplevelsen av den här perioden särskilt njutbar för mig.

 

Hälsan

 

Tro det eller ej, men tunga lyft är oerhört bra för hälsan. I alla fall om de tunga lyften genomförs på rätt sätt. Jag lärde mig efter ett tag, och sedan var jag ostoppbar. Jag ska faktiskt erkänna att jag var starkast i hela mitt arbetslag. De skulle kanske inte kollegorna hålla med om, men så var det i alla fall! Att utföra tunga lyft blev lite som att gå till gym. Ja, där gör man ju samma sak, så det kanske inte är så förvånande.

 

Utvecklingen

 

Jag antar att man utvecklas lite hela tiden, alldeles oavsett vilket yrke man valt. Aldrig har jag dock sett mig själv utvecklas så mycket som när jag arbetade med tunga lyft och flyttar. Den fysiska aspekten i all ära. Jag fick större armar, starkare rygg och bättre hållning men jag fick också psykiska positiva påföljder. Jag kände mig piggare, gladare och mer på alerten.

Bli först att kommentera

Tiden i budbil

Av , , Bli först att kommentera 2

Det var en period i livet då jag sysslade med något som är så långt ifrån mina andra jobb som man kan komma. När jag var mellan 22 och 24 körde jag budbil. Visst låter det otänkbart? Visst låter det otänkbart med tanke på alla de gånger jag skrivit om hur dålig bilförare jag är. Hur sällan jag kör bil och så vidare. Men så var det, jag körde budbil i nästan 2 års tid, och vet ni vad: Jag kan faktiskt sakna den här tiden mycket.

 

Detta kommer att bli ett inlägg som ni varken önskat eller kunnat ana skulle ske. Jag kommer att beskriva de största fördelarna med att köra budbil som yrke.

 

Det är roligt och meditativt att köra budbil

 

Ja, eller jag kan ju egentligen stoppa vid att det är roligt att köra. Jag uppskattar det. Själva körandet i sig i all ära, men den meditativa aspekten av det är oslagbar. Detta fick jag uppleva på regelbunden basis när jag körde budbil. Jag satte mig i min bil tidigt på morgonen, ofta runt 7, och där skulle jag sedan sitta. Jag lyssnade på radio ibland. Ibland lyssnade jag igenom något album jag varit nyfiken på. Ofta satt jag bara där, i min budbil, och filosoferade medan jag rullade fram längs gatorna. Jag är övertygad om att denna period var bra för mitt välbefinnande. Jag fick chans att bearbeta mina tankar under hela arbetsdagen.

 

Jag fick en inblick i människors liv

 

På ett icke-stalkerlikt sätt alltså. Människor tenderar att vara väldigt glada och tacksamma när de får sina paket. Ja, oftast i alla fall. När man kör budbil så får ett litet kikhål in i folks vardag. Detta uppskattade jag starkt. Jag fick chansen att se och hälsa på många olika människor. Tiden i budbilen gjorde att jag kände att jag fick lite större förståelse för människor, hur knasigt det kanske än låter.

 

Jag lärde mig mer om mig själv när jag körde budbil

 

Detta är inte helt fristående från den första punkten, men den förtjänar en egen. Detta är kopplat till vad jag sa om att få tid att reflektera. Det var det jag gjorde när jag körde budbil. Jag reflekterade och vände och vred på tankar i nästan 2 års tid. Det var där och då som jag kom underfund med vad jag ville göra med livet. Vad jag ville studera och vem jag ville vara. Det var fina och viktiga insikter, och jag har tiden i budbil att tacka för dem.

 

På återhörande snart, mina vänner!

Bli först att kommentera

Begagnad bil i Uppsala, del 1

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag funderar på om det faktiskt på om Uppsala är bäst när det kommer till begagnade bilar. Ja, jag fortsätter att tjata om detta men som ni förstår är det något som gäckar mitt sinne. Hur kommer det sig att jag, som köpt begagnad bil i 20 år, hittar de bästa i Uppsala varje gång? Är det slumpen? Det börjar bli lite för många gånger för att enkom skyllas på slumpen nu, tycker jag.

 

Tro det eller ej men det finns ganska många som detta ämne tycks intressera. Jag tänkte nu att jag skulle klappa dessa följare medhårs och berätta om mina begagnade bilar från Uppsala. Ni som inte intresserar er för detta får helt enkelt sluta läsa nu. Läs en bok, slå på en serie eller stirra in i väggen – mig kvittar det!

 

Roligt att du är kvar, nu kör vi.

 

Den första begagnade bil jag köpte i Uppsala var en Opel Astra. Detta måste ha varit ungefär 10 år sedan nu. Jag kan väl inte säga att Astra är världens sexigaste bil. Det var ganska lite riv i den men och den var inte särskilt snygg. Vad man däremot kan konstatera är att det är en oerhört stabil bil. Fruktansvärt skön att köra och nästan aldrig några problem. Den begagnade bil jag köpte i Uppsala höll otroligt bra.

 

Nästa bil som jag köpte begagnad i Uppsala var en Saab. Ja, kanske inte heller det allra finaste eller mest moderna, men vilken körglädje. Oerhört skön. Jag kan nog säga att den här bilen, en SAAB 9000, är en av de härligaste jag köpt begagnad i Uppsala.

 

Det känns kanske som att jag köper begagnad bil i Uppsala för jämnan. Det är faktiskt inte en helt osann känsla. Eftersom jag gillar att fixa med bilar så kan det vara en lönsam affär för mig. När jag tröttnar på bilen jag köpt begagnad i Uppsala säljer jag den vidare. Nästa bil jag köpte begagnad, av samma firma i Uppsala som vanligt, var en Volvo. Två svenska bilar i rad. Det kändes både smått patriotiskt och bra för körglädjen. Det finns en anledning till att Göteborgs-tillverkaren är en av världens mest uppskattade varumärken.

 

Volvon var inte den sista begagnade bil jag köpte i Uppsala. Listan kan göras lång men den hinns inte utvecklas idag. Jag ber att få återkomma när jag har lite mer tid, och det bör bli efter helgen!

Bli först att kommentera

Världens bästa på rörinspektion

Av , , Bli först att kommentera 0

Minns ni när man var liten och såg upp till vad ens föräldrar jobbade med? Det var en jävla tävling minns jag. Den ena pappan (det var oftast pappan) efter den andra hade coola jobb. Det var poliser, det var brandmän, det var professorer och det var forskare av olika slag. Väldigt blandat med andra ord, med den gemensamma nämnaren att yrkena var coola. Min pappa jobbade med rörinspektion, och jag var likvärdig stolt.

 

Visst, det var kanske inte så att mina kompisar avgudade min pappa som de avgudade andra. Så var det inte. Jag minns någon gång när vi gjorde upp ett scenario då papporna skulle vara några slags superhjältar. Jag var med i sammanhanget så min pappa, och hans rörinspektion, fick ändå vara med. Det var lite svårt att hitta en roll till honom dock. Vad gör man när man har övernaturliga krafter med koppling till rörinspektion? Det får gärna den som vet svara på!

 

Hur som helst. Rollerna sattes. Markus pappa som var polis fick naturligtvis en ledarroll. Att denne pappa kallades för ”Stefan med järnhandsken” av stans busar var inget vi fick veta förrän senare. En ganska otäck typ. De andras pappor, med coola jobb, delades in i olika roller. Olofs pappa som körde buss fick en viktig position. I detta universumet var han bäst i världen på att köra buss, nämligen. Kan man vara det? Finns det en tävling? Fråga Olof. Hittills hade rörinspektion inte fått någon tydlig roll. Jag försökte smyga in något om att min pappa också var bäst i världen. Bäst i värden på rörinspektion. Fanns en sådan tävling? Om det inte fanns en tävling så skulle jag låta instifta en. Så viktigt var det för mig att pappa skulle få en lika stor plats som de andra papporna. Han var bäst på rörinspektion, så var det bara.

 

Vi diskuterade en stund och lade upp en plan. Nu när jag tänker tillbaka på det så vet jag inte riktigt vad det gick ut på. Var de skurkar? Var de superhjältar? Det kan ha varit så att de, med hjälp av rörinspektion och annat, skulle utföra ett bankrån. Det kan också vara så att de skulle förhindra ett. Vem vet. 

 

Jag vet i alla fall att rörinspektion fick en roll genom min pappa. Han var den som skulle se till att de kunde smyga i avloppet. Detta efter att Mickes farsa, som var vetenskapsman, hade gjort så att de krympte. Rimligt, eller?

Bli först att kommentera

Solceller och lantbruk!

Av , , Bli först att kommentera 0

Ibland känner jag att jag vet väldigt lite. Ja, alltså jag vet ju vissa saker om vissa särskilda ämnen. Jag har exempelvis väldigt bred kunskap när det kommer till musik, särskilt vissa genrer. Jag har också ganska bra kunskap när det kommer till kost, vad som är nyttigt och inte nyttigt. Förutom detta har jag relativt bra koll på miljöfrågor, men där tar min kunskap slut.

 

Vad jag däremot har mycket av är fördomar. Jag riktar fördomar mot alla möjliga människor. En sådan fördom är att jag har trott att de som bor på landet inte bryr sig om miljön. Så skulle det visa sig att det inte var. Tydligen blir det allt vanligare att skaffa solceller för de som driver lantbruk. Är det någon mer som denna information slår som oerhört förvånande? Jag kanske inte är den som ska kommentera solceller och lantbruk. Jag som bott i stan i hela mitt liv. Däremot tillåter jag mig att säga att det är en väldigt bra sak. En väldigt bra sak som, om jag tillåter mig att gå dit, också är lite förvånande.

 

Jag trodde att solceller för lantbruk var något man pratade om som en framtida åtgärd. Ni vet, något som Elon Musk skulle kunna surra om i någon scen-presentation. Tydligen är solcellerna redan på våra lantbruk. Eller ja, det finns i alla fall solceller på en hel del av de lantbruk som finns där ute. Denna insikt fick jag när jag nyligen åkte ner i landet och hälsade på mina föräldrar. På grund av fullbokade tåg var jag tvungen att köra bil. Den tid jag annars spenderar med att titta ner i en dator kunde jag nu ägna åt väg. Väg, väg, väg och åter väg – Ja, och så solceller och lantbruk då. Det var nämligen vad jag såg längs vägen ner mot Borås.

 

Solceller fanns på så otroligt många lantbruk. Jag tänkte först att det måste ha något att göra med kommunen jag brummade igenom. Så var inte faller. Jag såg solceller för lantbruk hela vägen ner. Detta är en grymt bra utveckling för det här landet. Det stannar förresten inte där. Solceller för lantbruk är en oerhört bra sak för hela världen. Det är mer sådant som behövs för att vi ska klara av framtidens utmaningar.

 

Heja lantbruk och heja solceller!

Bli först att kommentera