darinkarlsson

Bluetooth-hörlurarna – Frågor och svar

Av , , Bli först att kommentera 0

Det är fascinerande hur det fungerar med den här bloggen. Att vissa inlägg verkar trenda något kopiöst medan andra går mer obemärkt förbi. För ett tag sedan skrev jag ett långt inlägg om det bästa recept jag någonsin testat. Indisk currygryta med mangochutney. Det godast ni kan tänka er. Och ingenting hände. För en vecka sedan skrev jag däremot ett inlägg om mina nya Bluetooth-hörlurar, och intresset steg till skyarna. Det gläder mig och förvånar mig på samma gång.

 

Hur som helst. Eftersom ni tycktes så oerhört intresserade av dessa Bluetooth-hörlurar tänkte jag ge det ytterligare en chans. För att slippa ge mig på den omöjliga uppgiften att svara er allihop en och en så svarar jag här på de vanligaste frågorna jag fick.

 

Hur mycket kostade dina Bluetooth-hörlurar?

 

Faktum är att de inte kostade särskilt mycket alls. Jag har inte särskilt mycket pengar just nu, men jag behövde verkligen nya lurar. Bluetooth-hörlurar kändes då som det enda sunda alternativet. De jag till slut köpte kostade ungefär 800 kr. Det kan tyckas som mycket pengar för vissa, men de allra vanligaste lurarna kostar drygt det dubbla!

 

Vad är det bästa med dina Bluetooth-hörlurar?

 

Ja, nu har jag förvisso bara ägt och använt dem i en månad, men det räcker helt klart för att göra ett uttalande. Det bästa är att jag slipper trassla in mig. Ni som brukar läsa den här bloggen vet att jag är ett klantarsle. Jag kan snubbla på ingenting och trassla in mig i precis allting. Med Bluetooth-hörlurarna försvinner risken för att jag ska lyckas skada mig själv, mina saker eller andra människor. Bra va?!

 

När använder du dina Bluetooth-hörlurar?

 

Jag använder mina Bluetooth-hörlurar JÄMT! Jag älskar att lyssna på musik, och när jag inte lyssnar på musik lyssnar jag på podcast eller bok. För att stimulera min hjärna måste jag ha ljud runt om mig hela tiden. Det är väl någon bokstavskombination som spökar.

 

Vad lyssnar du mest på i dina Bluetooth-hörlurar?  

 

Klassisk rockmusik har alltid en viktig plats i mitt hjärta. Jag får lugn i själen av att höra tonerna av The Doors. Min kropp lugnar ner sig när jag hör Mick Jagger och The Rolling Stones spela sina tidiga låtar. Annars blir det mycket radiomusik i mina Bluetooth-hörlurar. Jag är en allätare, helt enkelt.

 

Var detta bra svar? Ge gärna respons!

Bli först att kommentera

Invändig målning i Stockholms finaste hem

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag har fått ett uppdrag av min pojkvän i samband med vår renovering av lägenheten. Jag ska gå igenom bakgrunden en sväng först. Vi ska alltså få barn senare i höst, och därför tyckte vi att det rum som ska få agera barnrum borde rustas upp, ”en smula…”. Det var så han sa från början. Ett av de fyra rummen som finns i lägenheten skulle renoveras. Bara lite och lagom mycket. ”Kanske lite ny färg på väggarna och måla fönstren”, sa han.

 

Kära läsare, om ni någonsin börjar dejta en person som både har bakgrund inom hantverksyrket och har ett stort intresse för inredning. Och som dessutom har en personlig blogg där allt ska vara fint och puttinuttigt – Spring för livet. Planerna om renovering slutade nämligen i att vi ska renovera hela lägenheten. Och då menar jag verkligen hela. Från tak till golv. Visserligen gör han det allra mesta jobbet, men jag har då alltså fått uppdraget att ta hand om all invändig målning. Oavsett om jag väljer att göra arbetet själv eller om jag tar hjälp av någon så vilar detta på mina axlar. Jag satte mig omedelbart vid datorn och knappade in på Google, ”Invändig målning Stockholm”. Det visade sig finnas en väldig massa olika firmor som sysslade med just de tjänster som jag letade efter.

 

Jag kom i kontakt med en kille från ett välrenommerat bolag som genast började ställa frågor om hur våra planer såg ut. Hur stort vi bodde, hur många väggar, hur mycket möbler som måste flyttas, vilken färg, vilken nyans. Jag sa inget om detta till pojkvännen, utan två dagar senare dök två målare från firman upp utanför dörren. Min man höll just på att kakla badrummet när han fick syn på tjejen och killen som skulle hjälpa mig med den invändiga målningen. Han hälsade, suckade och fortsatte jobba. Jag tänker att han borde kunna ha räknat ut att jag inte skulle utföra uppdraget på egen hand. Jag är en bekväm person, och vad vet jag om invändig målning av gamla stockholmsbostäder som vår? Ingenting såklart! Man får inte vara dum.

 

I början ville jag retas med min pojkvän för att han slet med arbetet och jag var smart nog att kontakta proffs. Jag satte mig i soffan med en kaffe, la upp benen på soffbordet och citerade honom. ”’Invändig målning får du sköta. Det löser du väl? Hö-hö-hö’”. Skrattar bäst som skrattar sist tänkte jag, innan jag fick dåligt samvete och bestämde mig för att hjälpa till med hans arbete så gott jag kunde.

 

Invändig målning visade sig vara en enkel match för en smart hjärna. Det gäller bara att hitta de som kan hjälpa en att slutföra uppgiften med bäst resultat!

 

Nu hugger vi i och laddar för att bli föräldrar så småningom!

 

Bli först att kommentera

Varför jag aldrig skulle våga syssla med fönsterputsning

Av , , Bli först att kommentera 0

Ibland sticker min hjärna iväg i alla möjliga riktningar som jag inte kan motivera eller själv ens förstå. Kanske fungerar alla människor så. Det är för övrigt en fråga som ibland dyker upp i mitt huvud och som jag kan fundera på i timtal. ”Undrar om alla är lika knasiga som jag? Hur fan hade det sett ut?”. Hur som helst. Igår när jag var ute på min dagliga lunchpromenad så fick jag en tanke i huvudet. Tanken handlade om människors livsval. Om vilka jobb man väljer att ägna sig åt. Och varför någon människa i världen väljer att ägna sig åt fönsterputsning.

 

Funderingen dök upp då jag promenerade förbi ett stort kontorskomplex inne i stan. På en ställning säkert 20 meter upp stod en kille och en tjej och jobbade. De hade gjort sitt val av yrke. De sysslade med fönsterputsning på en höjd som garanterat dödar dem om de trampar fel. Okej, för att inte riskera att trampa på några fönsterputsarfötter så väljer jag nu att berätta om de två främsta anledningarna till att jag aldrig skulle välja detta yrke.

 

  1. Höjden

 

Som sagt, varför väljer man att arbeta på en höjd där man varje dag riskerar att falla mot sin grav? Jag är förvisso väldigt höjdrädd, så nog är jag partisk i detta. Men herregud! Jag fick handsvett bara av att stå på marken och se dem arbeta där uppe. En liten vindpust bara, och sedan.

 

Bonusfråga: Är det någon som vet om de som sysslar med fönsterputsning har säkerhetslinor på sig när de jobbar? De måste de väl ändå ha?

 

  1. Vädret

 

Ja, jag vet att många människor trivs bäst med att arbeta utomhus. Jag vet att det finns tider då utomhusjobb i Sverige är underbart och därför att föredra framför ett varmt kontor. Ja, jag förstår att fönsterputsning för en icke-höjdrädd kan vara just det. Men hur gör man resten av året? I snöblask och snålblåst. Då måste det väl ändå vara problematiskt? Fönsterputsning borde väl ändå rimligtvis ske lika ofta inomhus som utomhus. Eftersom fönstret har två sidor, menar jag.

 

Ni kanske tror att detta inlägg uttrycker ett slags hat mot människor som arbetar med fönsterputsning? Ingenting är längre ifrån sanningen! Jag är snarare väldigt tacksam att människor som är långt mycket modigare än jag själv vågar ta sig upp på de där ställningarna. Vågar putsa höjd och väder till trots för att se till att vi kontorsråttor får en trevligare och mindre grumlig värld att titta ut på.

 

Så avslutningsvis vill jag säga: Länge leve de som putsar våra fönster!

Länge leve fönsterputsning!

Bli först att kommentera

Det bästa julbordet

Av , , Bli först att kommentera 0

Vad tycker ni är det bästa med att äta julbord? Jag har alltid tyckt att juletid är den bästa perioden på året, och jag anser att maten är bland de bästa komponenterna av högtiden. Så vad är det bästa med en riktigt välfylld och god julmeny? Jag svarar ALLT!

 

Julen 1994 är ett av mina allra första minnen. Det var året innan mormor dog, så alla var med! Mormor, morfar, mamma, pappa, alla 20 kusiner i alla åldrar. Det var verkligen en underbar tid att vara barn. Alla julens färger fanns med. Rött blandat med grönt fanns i gardiner, dukar, julgrant, julpynt – Ja, allt utstrålade jul och glädje. För att inte tala om julbordet detta året. Det var då som jag första gången blev introducerad för Janssons Frestelse. Ett stort ögonblick, skulle det visa sig. Från den dagen och än idag tycker jag att det är den viktigaste beståndsdelen på julbordet. Jag minns att jag även smakade sill detta året, utan att bli i närheten av lika imponerad. Det skulle dröja 15 år innan jag kunde tycka att det var gott, och idag är det en mycket viktig rätt på bordet för mig.

 

Under de senaste åren har jag fått pröva en rad olika julmenyer i Stockholmsregionen. Familjen brukar alltid ta en sittning i samband med första advent, och genom jobbet har vi alltid någonting bokat till strax före julledigheten. Det finns så otroligt mycket fina och högkvalitativa julbord att njuta av i huvudstaden så att det är nästan inte klokt. Flera gånger har jag suttit och avnjutit en helt fantastisk julmeny och tänkt tanken att ”Detta går inte att slå. Detta är det bästa jag har ätit”, för att sedan bli överbevisad redan året efter.

 

Så vad utgör ett riktigt bra julbord för mig?

 

  1. Maten

Rätter som fullkomligt slår dig av stolen. En julmeny är så mycket mer än bara Janssons, sill och köttbullar. Ju mer restaurangen tar ut svängarna med vad som serveras, desto bättre!

  1. Läget

 

I Stockholm är vatten alltid nära till hands. Passa på att avnjuta ett julbord där du får möjlighet att se vattnet under tiden som din sittning pågår. Eller varför inte i någon härlig skogsmiljö i utkanterna av stan? När miljön omkring är trevlig smakar maten bättre, tro mig!

 

  1. Sällskapet

 

Julbord ska avnjutas med de man tycker om. Ta dina nära och kära, om det så är vänner, familj, arbetskamrater eller idrottslag, på en fin middag som ni inte kommer att glömma. Livet är för kort för att inte njuta av mat och gott sällskap.

Bli först att kommentera

Vinster med Marketing Automation

Av , , Bli först att kommentera 0

Att digitaliseringen underlättar för företag såväl som för människor kommer inte som någon större chock för någon. Vi matas år efter år med information om nya tekniker som ska underlätta, spara tid, göra enkelt. ”The best bang for the buck”. Företag vill lägga så lite pengar och tid som möjligt på digitala verktyg, och samtidigt få så bra resultat som möjligt. När verktyget Marketing Automation kom in på marknaden förändrades spelplanen drastiskt. Nu kunde marknadsföringen riktas till en eller flera tydligt avgränsade kundgrupper. Med hjälp av verktyget kategoriserades potentiella kunder. Budskap anpassades för att tilltala just de individer som befann sig i just den specifika gruppen.

 

Jag har sysslat med digital marknadsföring i över 15 år. Det vill säga, ungefär så länge som det har funnits. Marketing Automation är en otroligt viktig byggkloss för företag, stora som små, än idag.

 

Jag ägnar detta inlägg åt att dela med mig av de fördelar som jag har observerat med det populära verktyget. Håll till godo!

 

Marknadsförare får ett mindre hektiskt schema med Marketing Automation

Nog för att alla Marketing Automation-lösningar kräver en mänsklig touch. Men när konfigureringen av verktyget är genomförd är det bara att tuta och köra. Det mesta sköter sig av sig självt, och vi marknadsförare kan luta oss tillbaka och följa siffror på en skärm.

 

Företaget får bättre koll på siffrorna med Marketing Automation

Med Marketing Automation och andra digitala verktyg kan man nu följa kunderna från första kontakt. Man kan se var man fångar kundens uppmärksamhet som bäst. Men också observera var i processen som den tappar intresset. Det är otroligt värdefulla data för företaget i fråga.

 

Säljare får ett enklare jobb med Marketing Automation

Ja, det säger sig självt. Genom att kunna läsa ut och sortera data från potentiella kunder går det enklare att se vilka som är kalla respektive varma leads. Säljarna kan fokusera på att ringa kunder vars digitala spår visar att de faktiskt är intresserade av produkten, tjänsten och/eller företaget.

 

Marketing automation gör att företagets olika delar kan samarbeta i större utsträckning

På många företag år 2019 går det inga täta skott mellan olika avdelningar. Marknad, sälj, ledning, HR – Ja, alla avdelningar smälter samman mer än vad de traditionellt gjort. Marketing Automation är ett verktyg som gynnar alla, och därför är samarbete mellan avdelningar någonting som kan gynna hela organisationen.

 

Har ni några frågor?

Kontakta mig så försöker jag svara så snart jag kan!

Bli först att kommentera

7 år av flytt och flyttstädning

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag sparkar in en vidöppen dörr när jag konstaterar att Stockholms bostadsmarknad är
stenhård. Mitt flyttlass till huvudstaden gick för snart 7 år sedan. Åren i storstaden har varit
underbara, påfrestande, galna, lärorika och – Ja, allt möjligt egentligen. Det är aldrig en
spikrak väg att flytta till Stockholm, och heller inte att flytta inom staden. Och det har jag fått
min beskärda del av. Under mina år i huvudstadens iskalla bostadsmarknads klor har jag
flyttat – håll i hatten nu – 10 gånger! 10 gånger har jag packat upp mina kläder och mina
gitarrer, och monterat ihop sängen och soffa. 10 gånger har jag packat ner detsamma, ägnat
mig åt tråkig flyttstädning, och bett kompisar om att hjälpa mig i utbyte mot en pizza.

Mitt första boende när jag kom till huvudstaden var som inneboende hos en tjej vid
Telefonplan. Tre månader höll samboskapet innan hon tyckte att det var dags för mig att
flytta vidare. När dagen för utflytt ägnade jag minimalt lite tid åt flyttstädning av mitt lilla
rum. Hon tog 5000 kr/månaden för det, så vad hade hon väntat sig? Skutan gick vidare till
fler temporära lösningar. Mitt andra boende var helt ok. En stor lägenhet med förhållandevis
lågt pris. Tredje boendet vad katastrof. Som inneboende hos en kille med många
bokstavskombinationer. Han fixade inte att jag tog någon plats i lägenheten förutom i
rummet jag hyrde, trots att jag skulle ha tillgång till övriga delar. Allra värst blev det efter 6
månader då jag skulle bli tvungen att flytta igen. Flyttstädningen var inte tillräcklig tyckte
han. Jag förklarade att jag hade gjort allt vi hade kommit överens om gällande just
flyttstädning. Han gav sig inte. Skrek på mig att jag skulle komma dig och göra rätt för mig.

Vid närmare eftertanke är det nog just den biten som jag har störst problem med när det
gäller att flytta stup i kvarten. Jag tycker att det är vansinnigt tråkigt med flyttstädning. Och
jag är uppenbarligen inte bra på det heller. Efter 7 år av flytt upp och ner längs Stockholms
olika stadsdelar är det nu äntligen dags för mig att få något eget. Jag har köpt en lägenhet i
Bergshamra som jag flyttar in i nästa månad. Min andrahandslägenhet i Alvik ska städas ur
den här helgen. Men den här gången har jag faktiskt valt att fira lägenhetsköpet genom att
anlita en professionell städfirma för flyttstädningen.

Det är jag väl värd?

Bli först att kommentera

Min dotter affärskonsulten

Av , , Bli först att kommentera 1

Om någon år 2003 hade sagt till mig att min dotter en dag skulle arbeta som affärskonsult sa hade jag sagt ”Du måste ha tagit fel person. Tack och hej”. Hon var bråkigast i sin klass och, enligt klassföreståndaren, en av de bråkigaste personerna som någonsin hade gått på Paradisskolan. Skolan öppnade i början av sextiotalet, så det vill inte säga lite. Bråkigast genom tiderna är verkligen ett rekord man inte vill inneha. Och ännu mindre vill man att ens barn ska ha den stämpeln. Men så blev det, och mycket ligger såklart på mig.

 

Kimas mamma och jag skildes åt 2001, när hon var 13 år. Det blev problematiskt omedelbart, och som många gånger så gick skilsmässan ut över barnen. Jag har själv egen erfarenhet av sådant. Vägen till kostym och affärskonsultyrket var väldigt lång, och den har aldrig känts längre än då jag fick reda på att hon inte hade varit på skolan på en hel månad. Hon bara struntade i det. Jag försökte prata vett i henne men talade oftast för döva öron. Jag var bara en ”jävla gubbjävel” som hon såg som ett hinder.

 

Åren gick och hon lyckades trots allt komma in på gymnasiets handelslinje. Där struntade hon också i de flesta kurser, men hon dök alltid upp på den som hette ”Affärsteori”. När jag frågar henne varför idag så berättar hon att det var något som föddes där. Hon hade en fallenhet för affärer, och fröet till att en dag bli affärskonsult var sått. Åren gick och Kima tog studenten med minst sagt undermåliga betyg. Hon började arbeta som säljare och blev bara efter 5 månader säljchef på grund av sina resultat och sin ledarförmåga. Hon klättrade ungefär ett steg om året. Från säljchef till avdelningschef, bytte till ett annat företag och klättrade successivt där. Hon var omtyckt, och hade en förmåga att underlätta för alla verksamheter hon hamnade på. För fyra år sedan bestämde hon sig för att starta eget som affärskonsult.

 

Hur har det då gått? När jag skriver detta så sitter jag i mitt kök och tittar ut på en Audi R8 som står parkerad på garageuppfarten. Kima sitter mitt emot och käkar min berömda bolognese med ena handen och arbetar på sin mac med den andra. Vem tror ni att bilen tillhör, mig eller affärskonsulten?

Stolt farsa säger hejsvejs!

Bli först att kommentera

Rekond i Uppsala

Av , , Bli först att kommentera 0

Rekond innebär att man rengör bilen både på insidan och på utsidan. Detta är en populär tjänst inom biltvätt som de allra flesta bilägare önskar få med jämna mellanrum. När vi utför den här typen av tjänst för våra kunder ser vi till att avlägsna all smuts, salt och annat oönskat från lacken. Vi polerar bilen för att få bort mindre repor, och för att ge tillbaka lacken den lyster som gömt sig under lera och annat oönskat. I våra tjänster inom rekond ser vi också till att dammsuga bilens insida, putsa instrumentpaneler och säten, och rengöra rutorna inifrån.

Bli först att kommentera

Min gamla ryggsäck

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag tror att alla människor är vidskepliga i någon mån. Själv tror jag varken på gudar eller andar. Jag tror inte på att tarotkort kan berätta historien om hela mitt liv, och jag tror att linjerna i mina handflator säger lika lite som rynkorna runt mina ögon. Men det finns säkert de som tror att ögonrynkor är heliga också. Jag tror inte på sådant, men min vidskeplighet tar sig andra former. För mig handlar det främst om att jag lyckas med svåra utmaningar och att jag själv och människor jag bryr mig om ska förbli friska och krya. Och allting kokas ner till en liten sak – Min ryggsäck.

 

Jag är säker på att den är tillverkat av ett varumärke, men spåren efter detta okända företag är sedan länge bortnötta. Den har funnits i min ägo sedan 1988 då jag började gymnasiet. Jag fick den dagen innan skolstart av min farmor. När jag öppnade paketet och fick syn på ryggsäcken sa hon att den skulle ge mig tur. Jag hade knappt haft några vänner i högstadiet, och jag hoppades på att gymnasiet nu skulle öppna dörrarna för nya möjligheter. Kort och gott, jag behövde all tur jag kunde få. Och då fick ryggsäcken fungera som en lyckoamulett för mig.

 

Tre månader in i min gymnasietid hade jag träffat två nya människor som jag än idag umgås med sporadiskt. Jag hade dessutom träffat kärleken, en person som jag skulle hänga ihop med i hela sex år innan vi skildes åt. Jag ville tro att jag inte var vidskeplig, men det var någonting som gjorde att den där ryggsäcken såg till att jag gjorde rätt val. Jag vågade gå fram och ta kontakt med klungor av människor. Jag vågade lita på att jag kunde springa fort, kasta långt, räkna bra. Den enda gången jag lyckades glömma ryggsäcken gick jag i tvåan. Och samma dag var det matteprov som jag kuggade på. Trots att jag var mer förberedd än någonsin. Trots att alla förutsättningar såg helt strålande ut. Det var som att varken min hjärna eller min penna ville fungera när jag satt där i bänken och läste de annars så enkla matteproblemen. Jag svettades och kunde inte tänka på något annat än min amulett. Den som låg där hemma på hallgolvet och vars krafter inte kunde nå mig.

 

Det fick aldrig hända igen. Såhär många år senare så använder jag den fortfarande. Jag har den visserligen inte med mig varje dag. Men om jag står inför en utmanande situation eller känner mig nervös inför något möte på jobbet, då åker den med! Det blir allt mer sällan som jag vågar ha på mig den på ryggen, den har trots allt ett väldigt udda mönster som: 1) Är väldigt omodernt, och 2) Lämpar sig bättre för någon som inte är snart 50 år gammal. Ofta viker jag istället ryggsäcken och lägger den i min portfölj, i tryggt förvar.

 

Vidskeplighet kan ta sig vitt skilda former. Min tur sitter i ryggsäcken som jag fick av farmor när jag började gymnasiet och skaffade kompisar.

Vad är er lyckoamulett?

Bli först att kommentera

Bland såg, spik och vagnsbult

Av , , Bli först att kommentera 0

Bland såg, spik och vagnsbult
Det är inte alltid lätt att växa upp med en handy man som farsa. Eftersom jag har varit
ointresserad av byggande, skruvande, hamrande och sågande så länge jag kan minnas är det
faktiskt svårt att komma på någon gång som det är särskilt lätt. Det var inte direkt så att jag
kunde säga till honom att ”Nej tack, jag avstår från att vara med och bygga en ny ramp upp
till huset för min syster. Det var bara att hugga i och försöka lära sig hantverket. Bland spikar,
vagnsbultar och sågar i alla möjliga storlekar stod jag med händerna i fickorna och väntade
på order. Från att jag var 10 år till dess att jag flyttade hemifrån.
Jag minns särskilt ett tillfälle väldigt väl. Det var sommaren 2000 så jag måste ha varit 16 år
gammal. Alla mina kompisar skulle kila iväg och bada. De plingade med cyklarna, alla hade
redan på sig badkläder och de ropade på mig. ”Kom igen då för helvete, sist den till Pressebo
är en tönt”. Jag visste att jag var snabbast, så jag närmade mig min cykel med ett leende på
läpparna. Då ropade farsan från garaget. ”Öy! Vagnsbult!”. Jag såg på mina vänner och de
såg rakt tillbaka. Alla visste vad det betydde. Jag var tvungen att vara med och bygga något
igen. Ingen sa något. Vi nickade åt varandra. De cyklade iväg, och jag gick till förrådet och
hämtade vagnsbultar.
Jag hade lärt mig så pass mycket att jag kunde lista ut att det förmodligen var någon form av
träkonstruktion som var i ropet. När vagnsbultarna åkte fram var det vanligen så. Farsan
hade skruvkurs med mig när jag var 9. Då satt vi vid vardagsrumsbordet och gick igenom
olika varianter och hade förhör. ”Jaha ja, och vilken är vagnsbulten nu då?”, frågade han
strängt. Jag pekade på rätt skruv.
– ”Och hur kan man se det?”
– ”Därför att den har en slät skruvskalle så att det inte sticker ut någonting”, suckade
jag.
Idag är jag 33 år och arbetar som revisor. Snacka om att jag valde ett annat yrke än vad min
pappa hade hoppats på. ”Du har det i dig!” sa han varje gång jag hälsade på hemma under
tiden jag pluggade i Umeå. Jag retades ofta och sa ”Siffror menar du? Ja, det kan jag
verkligen!”. Han såg surt på mig och sa ”Jag menar snickeri. Du har det i blodet”.
Det är inte så att jag är arg eller besviken på farsan för att han alltid skulle ha med mig på
sina projekt. Jag antar att det inte skadar att veta vad en vagnsbult är för någonting, även
om jag inte själv planerar att arbeta med dem.’
Kunskap är alltid bra, eller?

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,