Det sägs att omväxling förnöjer. Mitt liv är ett levande bevis på att detta, i alla fall delvis, stämmer. Idag kommer jag berätta om en tid då jag arbetade något som minst sagt var utanför min comfort zone. Jag arbetade nämligen med dödsbon i Skövde och Skara under en period i mitt liv. Anledning? Det ska ni bli varse!

Jag kommer från början från området. Direkt efter gymnasiet flyttade jag till Oslo men sedan återgick jag till svensk mark. Flytten gick omedelbart till Stockholm och där bodde jag 10 år innan jag började röra mig igen. Nästa stopp blev tillbaka till rötterna. En arbetsmöjlighet för just dödsbo i Skara och Skövde öppnade sig. Det kanske inte låter som ett jobb som skulle falla mig i smaken. Som de flesta av er vet så är jag ju utbildad jurist, och var verksam under lång tid innan flytten ”hem” gick. Dödsbo i Skövde och Skara blev det eftersom det passade då. Min mamma hade nämligen blivit sjuk, och jag fick lov att ta hand om både henne och om min lillasyster. Jag tog första bästa jobb jag hittade. Det var faktiskt en gammal kompis firma som jag signade för. Han hjälpte mig och det var fint.

Det blev ungefär ett år (10 månader) inom Dödsbo i Skövde och Skara. Det kändes fint. Jag var inte särskilt stark och inte särskilt bra logistiskt – men jag blev bättre och bättre! Att städa ur och agera flytthjälp vid dödsbo var verkligen något jag trivdes med. Låt mig vara tydlig: Själv kontexten är förstås inte uppmuntrande alls. Jag kände däremot att jag fick göra något meningsfullt dagligen. Det är få förunnat, eller hur?

Jag tyckte väldigt mycket om kollegorna som jag arbetade med. I det team jag hamnade i var de allra flesta betydligt äldre än vad jag var. De hade arbetat med dödsbo i Skövde och Skara under en lång tid. Ja, det var förstås inte allt de gjorde men delvis. Firman hade i alla fall blivit väldigt uppskattad när det kom till Dödsbo i Skara och Skövde. I takt med att åren gick blev det allt vanligare för folk att vända sig till just dem.

Har ni gjort några liknande ”livspauser”? Det vill säga att något inträffar som gör att ni behöver flytta och/eller ta ett nytt, helt annorlunda, arbete? Kanske är det till och med någon som arbetat med dödsbo i Skövde och Skara.

Detta håller jag som osannolikt.

Min pappa jobbade på konsultbolag i Stockholm i många år. Faktum är att han jobbade längst, i alla fall om man frågar honom. Javisst, min pappa hävdar att han är den person i Stockholm som har arbetat längst på konsultbolag. Han menar att han jobbade på konsultbolag i Stockholm innan termen ens var trendig. Det är väldigt oklart om termen har blivit trendig, men enligt honom är det så. Det är lite som uttrycket Britpop, som inte användes särskilt mycket när musiken väl var som störst. En jämförelse som lämnar mycket att önska – Britpop och konsultbolag i Stockholm – men jag gjorde i alla fall ett försök.

Så, pappa gick nyss i pension. Till slut skulle han bli fri efter alla dessa år på konsultbolag i Stockholm. Det kanske låter som att jag raljerar över hans karriär och det vill jag verkligen inte göra. Han har gjort ett fantastiskt jobb och på många sätt förnyat branschen. Det är i alla fall vad många av hans kollegor från konsultbolaget i Stockholm sa på hans avtackning.

Det är lustigt det där. Att få träffa alla dessa personer som han alltid talat om, från konsultbolaget i Stockholm. Jag har alltid hört om Anette, Roger, Per och Anders, men aldrig fått ett ansikte på dem. Det var faktiskt roligt att få träffa dem till slut. De sa förstås detsamma om mig. Pappa har verkligen hållit isär arbete och privatliv. Jag vet inte varför. Han har aldrig riktigt utvecklat det där, men så var det i alla fall.

Avtackningen var en fin tillställning. En lugn, precis som man kan vänta sig. Det var familj och vänner. Det var kollegorna från konsultbolaget inne i Stockholm. Det var en väldig massa folk, i all lugn och ro. Intressanta samtal om ditten och datten. Framförallt så var pappa glad – väldigt glad. Det är sällan jag har sett honom så till ro med tillvaron som den dagen.

Jag undrar hur det ska gå. Hur ska en så driven person kunna klara sig utan sitt jobb. Efter hela arbetslivet på konsultbolag i Stockholm. Hur sjutton skulle det gå? Jag tänkte detta samtidigt som det knackade på min dörr. Jag öppnade och på trappan stod pappa med kläder jag aldrig förut sett honom bära. Han bar en märklig väska på ryggen och det tog mig ett par sekunder att märka vad det var.

”Ska du med och spela golf?”, sa pappa bakom den vita kepsen.

Detta skulle tydligen bli hans nya intresse nu när tiden på konsultbolag i Stockholm var slut. Spännande!

OK, the day had come when it was time for us to move. I will be honest; It wasn’t something we had looked forward to. Not at all, to be honest. It was something that we needed to do though. There were now four of us in the family. Another mouth to feed and another person who wanted their own room soon. It was time, simple as that.

We needed somewhere to put all of our stuff while we were waiting to find our perfect house. We sold the apartment and then moved home to my parents for a few months. I didn’t like it, and then we shouldn’t talk about my wife. Anyways, we needed storage. Storage that could take all of our stuff. The interesting thing is that we didn’t expect it to be such a big problem. Now that we’ve done it, now that we have our storage, it’s almost ridiculous. What were we thinking?

So, the storage we choose was enough to carry all of our stuff from our old apartment. As we were moving in to a house about 3 times bigger than that, it wouldn’t be a problem when the day come. But before that, we were very grateful for our storage. Not to mention how grateful my parents were. You guys should have seen my mom’s face when I asked her if we could move to their house for a while. It was a rollercoaster of emotions, ending with me asking if we could use their basement as a storage.

“Wonderful! Absolutely wonderful” she said and hugged me. Then I told her about the storage situation. If looked a bit like when Gandalf gets mad at Bilbo in the first Lord of The Rings movie. Although everything around her didn’t turn dark. Storage at my parents was out of the question. It just wouldn’t happen so we did best just forgetting it.

We asked another friend of ours named Google. Google suggested some storage places. Since we never looked for this before, it was pretty surprising to us how big of a market this was. There were several different storage places. Now, we just had to find the best one. Harder than you would expect. All companies praised their storages of course. Anything else would have been surprising. We finally found one that we really liked.

Now, all of our stuff is at the storage and we look forward to moving into the house in 1,5 months.