Mobilskal är en bra uppfinning, tycker säkert du och de flesta. Många har själv mobilskal på sina telefoner, men även om de inte har det kan de förmodligen se hur mobilskal kan vara användbara för andra. Det är ett ganska enkelt koncept trots allt, du har en dyr ägodel och du vill skydda den lite eller mycket. Det är väl snarare konstigt att vi inte har motsvarande produkter för fler av våra prylar. 

Oavsett det så finns det ju några situationer där mobilskalet kanske snarare är aningen i vägen än det gör nytta. Det beror eventuellt till viss del på vilket mobilskal vi pratar om. Men gemensamt för de jag provat är att de gör mobilen större, vilket är hyfsat självklart. Ett mobilskal som gör telefonen mindre vore sannerligen revolutionerande och säkerligen vore det en teknologi som kan appliceras på allt möjligt. Hur som helst, en mobil med skal är större, så har man små händer och små fickor är det med all sannolikhet en nackdel. Brukar man klubba ner folk med mobilskalet är det väl en fördel, så det är klart man som vanligt kan se saken på olika sätt.

Ett mobilskal ändrar ofta formen på mobilen, oftast väldigt omärkbart, men du får kanske något rundare eller kantigare hörn, proportionerna blir annorlunda. Det är sällan ett problem men när det väl är det så blir det förstås jobbigt. Du kanske har en plats du brukar lägga mobilen som plötsligt inte alls funkar för att mobilskalet är fel. Eller så kanske du har en bokstavskombination som gör att du är väldigt specifik med hur din mobil får vara. 

Sist men inte minst så har du skräpet. Vilket skräp undrar du kanske då. Jo skräpet som samlas i kanten på ditt mobilskal om det inte är absolut heltäckande, och du har kanske andra anledningar till att inte ha ett heltäckande mobilskal. Så då har du skräp istället. Det är damm och partiklar av olika slag eller större saker som hundhår och höstrån. I bästa fall tycker du det är meditativt att sitta och pilla bort detta, annars kan det vara ett riktigt irritationsmoment. 

Om man bortser från allt detta så är mobilskalet fortfarande ett fantastiskt påfund. Vissa av oss har ju inte nerverna för att veta att telefonen vilken sekund som helst kan få för sig att kasta sig i golv och gå sönder, som den har en tendens att göra utan mobilskalet.

Sådär ja, man kan lugnt säga att senaste inlägget blev en succé. För er som missade det kan jag verkligen rekommendera att gå tillbaka och ta del av det. Eller ja, det beror väl på vad ni vill läsa om. Om ni vill veta mer om mig och vad jag sysslar med, ja då ska ni verkligen gå tillbaka och läsa. Om ni mest bryr er om det innehåll om vilket jag skriver – det vill säga om olika saker som har med idrott av olika slag att göra – då kan ni vänta till nästa vecka. Detta rekommenderar jag starkt.

Hur som helst. Idag kommer jag, precis som i förra inlägget, att tala om passagesystem. Eller, det kommer bli mindre om passagesystem rent specifikt och mer om de olika implementeringar jag utfört. Jag arbetar alltså med detta. Varje dag går jag till jobbet och ser till att diverse företag och organisationer får ta del av vårt företags lösningar.

Såhär har min senaste tid på jobbet med passagesystem sett ut:

Techbolaget

Det är alltid roligt att jobba med stora företag. Något som är ännu roligare är att arbeta med stora och växande företag. Sådant var det technbolag jag har arbetat med den senaste tiden. Vi hjälpte dem att installera ett nytt passagesystem för alla i personalen. Tidigare system hade krånglat och de kände att de ville ha det bästa. Klokt nog så vände de sig till oss och vårt passagesystem. Det är nämligen marknadsledande.

Campingen utanför stan

För företaget är det förstås mest lönsamt att arbeta med stora kunder. Det är där som de stora pengarna kommer in och det är däri vi bildar oss ett varumärke inom passagesystem. Jag kan dock inte sticka under stolen med att jag faktiskt uppskattar dessa mindre jobb oerhört mycket. Det vore väl tjänstefel att säga att jag älskar dem mer, men så är det nästan. Det är så himla familjärt att ge passagesystem till en camping. De som driver campingen är alltid så himla trevliga och man känner sig väldigt uppskattad. Ju större företaget i fråga är, desto mindre blir förstås denna personliga kontakt.

Affärshuset

Faktum är att jag nyligen arbetade med mitt hittills största jobb inom passagesystem. Det var ett affärshus innehållande mängder av olika butiker. Massor av personal skulle ha tillgång till systemet. I vissa fall till mer generella utrymmen i vilka många olika personer kunde vistas. I andra fall mer privata sådana för varje respektive företag. Utöver detta skulle förstås vaktbolag och liknande ha tillgång till faciliteterna.

Har ni några frågor eller funderingar om passagesystem? Hör gärna av er så återkommer jag med svar nästa vecka!

Det är lustigt hur en familj kan vara så sammansvetsad och delad på samma gång. Ni undrar förstås vad jag menar med detta och jag är inte sämre än att jag kommer förklara. Såhär är det:

Jag och mina syskon äger ett lantställe ihop. Det ligger ett par timmar från Stockholm, där vi alla bor, och det är ett himla härligt ställe. Tyvärr är det lite litet, särskilt med tanke på hur mycket ”byggsaker” (som jag kallar det) som ska få plats där. Så är det nämligen. Jag är det enda av fyra syskon som inte är så intresserad av byggande. Det gör mig till det svarta fåret. Mina tre bröder är det annorlunda med. Den som bygger mest och äger mest saker är bäst – svårare än så är det inte. Det mynnade ut i att vi blev tvungna att uppföra byggbodar i anknytning till lantstället. Detta gjordes förra sommaren. Folk som kom på besök trodde att byggbodarna var något annat.

”Åh vad mysiga små stugor. Som i en saga. Sover man där inne?” frågade dem. Jag satt som vanligt i min baden-baden med en kall drink och nickade mot byggbodarna. ”Ja men gå dit och kika så ska du få se”. Jag håller med samtliga som uttalat sig om saken. Bodarna såg himla förbannat trevliga ut på utsidan. Inuti var det värre, och detta tack vare mina bröder. Det var verkligen byggbodar. Där inne fanns sågar, slipmaskiner, högtryckstvättar, ännu fler sågar och en jävla massa annat. ”Oj då” var nästan alltid reaktionen från de som kom tillbaka från byggbodarna. Jag nickade till svar.

Hade jag någon byggbod? Nej, jag hade ju inte det. Eller ja, jag hade en bod men ingen av de andra byggbodarna liknade min. Jag hade, med flit, placerat min betydligt längre ner mot vattnet. Det var ett företag som hjälpte oss att uppföra våra byggbodar och då bad jag att få ha det så. Lantstället skulle för mig vara en plats för vila och avkoppling. Ursäkta språket men då kan jag väl för fan inte sitta hela somrarna och lyssna på brödernas härjande. Det gick ju bara inte.

Är det någon av er, kära läsare, som har någon erfarenhet av byggbodar eller bodar överlag? Jag har börjat tänka på att detta är en ganska smart idé för att få mer plats, snabbt och enkelt. Kanske är jag bara sen på bollen gällande byggbodar?