darinkarlsson

Bland fälgar och älgar

Jag trodde aldrig att jag skulle börja bry mig så mycket om fälgar, men så blev det. Jag ska ge bakgrundshistorien lite kort, så att ni hänger med på vad jag talar om:

 

Som de flesta av er vet så flyttade jag för ett år sedan. Efter att ha mött kärleken av en slump så lämnade jag huvudstaden för första gången i livet. För första gången skulle jag testa att bo någon helt annanstans. Detta annanstans blev de djupaste delarna av Värmland.

 

Det är ganska fascinerande. När jag nu bor här bland fälgar, älgar och gemenskap så inser jag hur olika världar vi levt i – Jag och min käraste. Vi har verkligen växt upp i två fundamentalt olika sammanhang. Fälgarna är bara ett exempel på detta. Det var nämligen ett samtalsämne som vi diskuterade länge och väl under första dejten. ”Vilka fälgar föredrar du då?” fick jag höra ganska snart. Det var, som tur var, ganska mycket humor i frågan. Det var nog ganska tydligt av hela min uppenbarelse att jag inte hade haft mycket med fälgar att göra. Jag berättade att jag inte ens hade körkort, och att fälgar därför inte har funnits i min världsuppfattning. Ja, inte förrän nu då alltså.

 

Vi flyttade ihop ca 6 månader efter vårt första möte. Ja, jag vet – det är ganska tidigt men vad ska man göra om man bor i Stockholm och har två insatser att ta hand om? Vi gick vidare från fälgar och pratade mer om andra samtalsämnen kommande dejter. Efter bara en månad gick vi en kurs som gjorde att min partner fick övningsköra med mig. Det var inte så dumt, faktiskt! Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle ta körkort. Det visade sig att jag faktiskt ville av hela mitt hjärta. Jag behövde bara någon som sparkade mig en aning i baken.

 

Så, nu har vi alltså flyttat. Eller, vi har till och med bott här ett år. Ett år av bilar, fälgar, älgar, reservdelar och till och med en och annan varg. Det ser man inte mycket av i Stockholm, kan jag lova. Om man inte går till Skansen då.

 

Till alla som undrar: Jag mår alldeles utmärkt. Faktum är att jag trivs betydligt bättre här uppe än jag någonsin kunde ana. Vi sa från början att vi skulle testa på skogarna i 3 år och sedan känna efter. Fortsätter det såhär kan jag gärna bli kvar.

 

På återhörande!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.