Det kom förmodligen som en smärre chock för min familj. Alla som känner mig vet att denna mening skulle kunna syfta till en lång rad av olika händelser. Man skulle väl kunna säga att jag har brutit mönstret ett antal gånger. Man skulle väl kunna säga att jag stundtals simmar motströms. Man skulle till och med kunna säga att jag är släktens svarta får, om man vill vara riktigt hård. Vad denna inledande mening syftar till var den dagen då jag berättade att jag skulle bli konsult.

Jag minns det än idag, trots att det är närmare 12 år sedan. Jag hade jobbar på ICA över sommaren efter gymnasiet. Där fick jag inte fortsätta till hösten. De sa att jag kanske kunde få komma och jobba över jul och nyår, men då skulle det röra sig om några dagar. Jag sökte jobb, men fick inget. Precis som för alla mina kompisar så gick det segt. Någon nämnde att man kunde bli konsult i förbifarten. Jag tänkte inte på det. Tänkte bara att bli konsult lät som något jag inte skulle få bli för mina föräldrar.

”Du är väl 18, är du inte det?” sa en av kompisarna när vi för första gången diskuterade att bli konsulter. Jag minns att jag faktiskt inte riktigt hade tänkt på det förut. Jag menar, jag visste att jag fick gå på krogen. Jag hade körkort så jag fick förstås köra bil. Jag hade bara inte tänkt på att jag var myndig. Fri från föräldrarnas klagan. Jag var fri.

Jag skulle bli konsult. Det var säkert inte såhär det gick till men jag bestämde mig där och då. Det vill jag i alla fall tro. När ljuset gick upp för mig att jag kunde bli konsult om jag ville så kände jag livet i mig. Så hade jag inte mått sedan jag var i Sunny Beach, ett år tidigare. Vilken jävla känsla ändå.

Jag rusade hem efter vår långa och dagliga fika. Jag gick in till mamma och pappa som satt vid teven och så berättade jag hur det låg till. Jag berättade att jag skulle bli konsult. Pappa tittade på mig. Det gjorde även mamma. Alla deras fyra ögon var fixerade på mig, och de var vidöppna. Pappa drog efter andan, mamma också. Sedan sa pappa: ”Bli konsult inom vadå?”

Det hade jag inte tänkt på…