Min pappa jobbade på konsultbolag i Stockholm i många år. Faktum är att han jobbade längst, i alla fall om man frågar honom. Javisst, min pappa hävdar att han är den person i Stockholm som har arbetat längst på konsultbolag. Han menar att han jobbade på konsultbolag i Stockholm innan termen ens var trendig. Det är väldigt oklart om termen har blivit trendig, men enligt honom är det så. Det är lite som uttrycket Britpop, som inte användes särskilt mycket när musiken väl var som störst. En jämförelse som lämnar mycket att önska – Britpop och konsultbolag i Stockholm – men jag gjorde i alla fall ett försök.

Så, pappa gick nyss i pension. Till slut skulle han bli fri efter alla dessa år på konsultbolag i Stockholm. Det kanske låter som att jag raljerar över hans karriär och det vill jag verkligen inte göra. Han har gjort ett fantastiskt jobb och på många sätt förnyat branschen. Det är i alla fall vad många av hans kollegor från konsultbolaget i Stockholm sa på hans avtackning.

Det är lustigt det där. Att få träffa alla dessa personer som han alltid talat om, från konsultbolaget i Stockholm. Jag har alltid hört om Anette, Roger, Per och Anders, men aldrig fått ett ansikte på dem. Det var faktiskt roligt att få träffa dem till slut. De sa förstås detsamma om mig. Pappa har verkligen hållit isär arbete och privatliv. Jag vet inte varför. Han har aldrig riktigt utvecklat det där, men så var det i alla fall.

Avtackningen var en fin tillställning. En lugn, precis som man kan vänta sig. Det var familj och vänner. Det var kollegorna från konsultbolaget inne i Stockholm. Det var en väldig massa folk, i all lugn och ro. Intressanta samtal om ditten och datten. Framförallt så var pappa glad – väldigt glad. Det är sällan jag har sett honom så till ro med tillvaron som den dagen.

Jag undrar hur det ska gå. Hur ska en så driven person kunna klara sig utan sitt jobb. Efter hela arbetslivet på konsultbolag i Stockholm. Hur sjutton skulle det gå? Jag tänkte detta samtidigt som det knackade på min dörr. Jag öppnade och på trappan stod pappa med kläder jag aldrig förut sett honom bära. Han bar en märklig väska på ryggen och det tog mig ett par sekunder att märka vad det var.

”Ska du med och spela golf?”, sa pappa bakom den vita kepsen.

Detta skulle tydligen bli hans nya intresse nu när tiden på konsultbolag i Stockholm var slut. Spännande!