darinkarlsson

Dödsbo i Skövde och Skara

Det sägs att omväxling förnöjer. Mitt liv är ett levande bevis på att detta, i alla fall delvis, stämmer. Idag kommer jag berätta om en tid då jag arbetade något som minst sagt var utanför min comfort zone. Jag arbetade nämligen med dödsbon i Skövde och Skara under en period i mitt liv. Anledning? Det ska ni bli varse!

 

Jag kommer från början från området. Direkt efter gymnasiet flyttade jag till Oslo men sedan återgick jag till svensk mark. Flytten gick omedelbart till Stockholm och där bodde jag 10 år innan jag började röra mig igen. Nästa stopp blev tillbaka till rötterna. En arbetsmöjlighet för just dödsbo i Skara och Skövde öppnade sig. Det kanske inte låter som ett jobb som skulle falla mig i smaken. Som de flesta av er vet så är jag ju utbildad jurist, och var verksam under lång tid innan flytten ”hem” gick. Dödsbo i Skövde och Skara blev det eftersom det passade då. Min mamma hade nämligen blivit sjuk, och jag fick lov att ta hand om både henne och om min lillasyster. Jag tog första bästa jobb jag hittade. Det var faktiskt en gammal kompis firma som jag signade för. Han hjälpte mig och det var fint.

 

Det blev ungefär ett år (10 månader) inom Dödsbo i Skövde och Skara. Det kändes fint. Jag var inte särskilt stark och inte särskilt bra logistiskt – men jag blev bättre och bättre! Att städa ur och agera flytthjälp vid dödsbo var verkligen något jag trivdes med. Låt mig vara tydlig: Själv kontexten är förstås inte uppmuntrande alls. Jag kände däremot att jag fick göra något meningsfullt dagligen. Det är få förunnat, eller hur?

 

Jag tyckte väldigt mycket om kollegorna som jag arbetade med. I det team jag hamnade i var de allra flesta betydligt äldre än vad jag var. De hade arbetat med dödsbo i Skövde och Skara under en lång tid. Ja, det var förstås inte allt de gjorde men delvis. Firman hade i alla fall blivit väldigt uppskattad när det kom till Dödsbo i Skara och Skövde. I takt med att åren gick blev det allt vanligare för folk att vända sig till just dem.

 

Har ni gjort några liknande ”livspauser”? Det vill säga att något inträffar som gör att ni behöver flytta och/eller ta ett nytt, helt annorlunda, arbete? Kanske är det till och med någon som arbetat med dödsbo i Skövde och Skara.

 

Detta håller jag som osannolikt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.