Då var jag tillbaka igen. De som tänkte att jag skulle skriva om något annat än det jag lät berätta sist kommer bli besviken. Eftersom jag inte riktigt hann klart så tänkte jag ägna ännu ett inlägg att berätta om mässingsskyltar. Eller ja, berätta om mitt jobb inom mässingsskyltar är väl snarare det jag kommer att göra.

Om det är några som missade förra inlägget kommer en snabb genomgång här:

Jag berättade att jag fick jobb inom mässingsskyltar i Stockholm när jag hade gått arbetslös en tid. Det var i grevens tid för jag kände verkligen att jag var på väg nedåt. Finare tider väntade då jag äntligen hittade en anledning att flytta från min hemstad. Mässingsskyltar var min biljett ut och det var inte något jag hade räknat med. Jag fick jobbet efter att ha sprungit in i en gammal klasskompis. Han frågade vad jag gjorde. Jag svarade naket att jag inte gjorde något särskilt och han erbjöd mig att komma till huvudstaden och haka på honom. Mässingsskyltar, garanterade han mig, var framtiden. Det visade sig att han hade rätt. Det var i alla fall min framtid.

Så, jag flyttade upp och visste absolut ingenting. Jag skaffade ett boende efter att ha bott på hostel i en vecka. Så spontant blev det. Det enda jag visste var att jag skulle jobba med mässingsskyltar. Det, och att jag skulle infinna mig på arbetet kl 08:30 dagen efter då flyttlasset gått. Mycket spännande.

Jag klev in på kontoret och fick omedelbart en bra känsla. Chefen kom fram till mig och presenterade sig och hon hade ett bra handslag. Jag gillade henne omedelbart. Jag presenterades för hela teamet som alla såg ut att vara runt 25, precis som jag var då. Mässingsskyltar hängde på väggarna. De var fina och deskriptiva. Olika storlekar och utföranden. Jag hade aldrig tänkt på mässingsskyltar tidigare. Nu gjorde jag det intensivt. Det var alltså denna produkt jag skulle komma att arbeta med, tänkte jag. Jag visste förstås inte hur länge jag skulle jobba med mässingsskyltar men jag utgick ifrån att det nog kunde bli några månader i alla fall.

Det blev lite längre än så. Mässingsskyltar blev min profession under så lång tid som 6 år. Efter ett par år fick jag en chefsposition och den behöll jag sedan till det var dags att röra sig vidare. Det var fina tider. Fina år. Mässingsskyltarna sitter nu runt om i hela Sverige och de har, åtminstone till viss del, mig att tacka för det!