Jag trodde aldrig att jag skulle ägna ett helt inlägg åt en armbågskontakt. Det har jag förstås heller inte gjort än. Inlägget är ju bara i sin linda men planen är i alla fall sådan.

Så, varför just armbågskontakt? Jo, det var nämligen någonting som min dotter sa när jag hämtade henne från förskolan häromdagen. Som vanligt tog det orimligt lång tid att sätta på kläderna. Jag var trött, hon var tröttare och vi skulle gå ut genom dörren efter att ha sagt hej då till kompisarna. Då pekade hon på väggen och sa ”armbågskontakt”. Jag tittade på väggen och såg den där plastsaken som sitter överallt. Ni vet sådana som man ser utanför vårdcentraler, apotek, förskolor och många andra ställen. ”Armbågskontakt?” upprepade jag och tittade tillbaka på henne. Hon nickade och log.

Det var första gången som hon kunde ett ord som inte jag kunde. En riktig milstolpe i hennes liv. Om hon skulle se lika mallig ut som när hon sa armbågskontakt så kommer vi ha problem framöver. Det var däremot väldigt gulligt.

Jag frågade henne varför hon visste vad det hette. Jag menar, jag hade också armbågskontakter när jag gick på ”dagis” som vi sa på den tiden. De satt utanför varje dörr, på vardera sida. Inte fan visste jag att de hette armbågskontakt för det. Jag var fullt upptagen med att springa omkring i mina galonbyxor och leka med kompisar. Det vet jag dock att min dotter också gör. Hon hade dock snappat upp armbågskontakt.

Svaret var ganska enkelt. Tydligen hade det varit ett team där från en firma som jobbade med armbågskontakt. Förskolan hade bestämt sig för att byta ut alla kontakter runt om hela huset, till varenda dörr i verksamheten. Ett stort projekt, kan man tycka. Min dotter hade varit oerhört fascinerad av det jobb som företaget hade utfört. Hon hade fastnat för armbågskontakter helt enkelt. Är det så fel? Om det är fel så vill jag inte att hon ska ha rätt.

Hur som haver. Nu har det blivit ett evinnerligt tjat om att vi ska skaffa armbågskontakt hem. Jag försöker förklara att det inte är något som gemene hushåll har. Hon säger att hon inte förstår vad jag menar. Kanske ska jag undvika att använda termen ”gemene hushåll” inför en 3-åring.