Jag tänkte länge och väl. Landade i ett beslut och beslöt mig för något annat. Tänkte upp och ner, ner och upp igen – till höger och till vänster – och allt slutade bara i en rejäl dos huvudbry. Jag talar förstås om hur jag skulle presentera min vigselring för min man. Jag vet inte varför, men det kändes oerhört viktigt för mig att göra det på ett passande sätt.

Det var jag som hade introducerat idén att vi skulle gifta oss. Att jag skulle vara den som friade var något vi liksom visste. Det var jag som skulle ge vigselringen. Det rådde inga tvivel om. Så var det, helt enkelt.

Hur ger man en vigselring till den man älskar på bästa sätt? Det finns inga rätta svar, bara passande svar i varje givet förhållande. Jag har funderat på oerhört många olika möjligheter och scenarion som tar avstamp i våra erfarenheter, i vårt liv.

Ett förslag jag bollade med mig själv var att bara låta vigselringen ligga på bordet hemma. Han skulle då komma in och sannolikt undra vems ringen var. När han lyfter upp den och tittar skulle han se i det ingraverade att denna vigselring var från mig till honom. Det hade varit fint. Tyvärr hade det inte varit så spektakulärt. Det var det som gjorde att jag valde bort alternativet. Jag var tvungen att komma på något annat.

En annan lösning, gällande vigselringen, var att fria när vi var ute på lantstället. Det var egentligen hans föräldrars lantställe men vi har varit där ofta genom åren. Det var en av de första platser där vi sov ihop. Väldigt mysigt. Jag vet bara inte hur det skulle gå till att ge en vigselring på ett bra sätt där. Jag menar: Det enda vi gör där är att sitta på altanen och fika, sitta inne och spela spel och gå på promenader i skogen. Förmodligen hade det senare varit en fin plats att ge en vigselring. Däremot finns det ingen chans i världen att jag skulle låta en så dyr ring vänta på oss i skogen. Rädslan tog över på olika sätt. Tänk om jag inte skulle hitta gömstället igen? Och även om det hade skett: Tänk om någon av alla fåglar skulle ta min vigselring? Detta är inte alls osannolikt. De har stulit en väldigt massa saker och puttat upp i sitt bo i granen. Det glimmar ordentligt när solen ligger på.

Jag måste sticka. Lovar dock att återkomma med ytterligare tankar och rapport nästa vecka. Vi hörs då!