Det var väl på tiden.. Eller.?

..kan inte fatta hur längesedan det faktiskt var sen jag droppade en rad här i bloggen?!

För i dessa tider när andra typer av sociala medier tagit över, så drunknar väl bloggformatet helt i geggan av superakuta statusuppdateringar i form av hur folk ser ut och vad de äter…?! Ehrm..

Men eftersom jag själv varit fast i bloggträsket för ex antal år sedan så borde jag ju rimligtvis INTE raljera över detta fenomen och ÄNDÅ… så gör jag just det!

Jag menar: Hur motsägelsefulla är vi inte?

För typ 40 år sedan så hade alla (vi) småtjejer en fysisk dagbok med hjärtformat lås på.. och gud NÅDE den som försökte glutta på de skrivna raderna som handlade om vem man ville pussa, eller vad man hade snattat, eller vilken lärare man gillade eller avskydde, eller hur förbannad man var på sin morsa för att man hade utegångsförbud för typ femte gången under den aktuella veckan… hahaha…

Ja fy fan! Numera är integriteten helt utsåld och alla tonårstjejer slåss i princip om det virtuella utrymmet för att högljutt skandera om vem / vilka man hatar.. eller vilken kille man legat med… eller vad man tycker om världsläget eller för all del vilken mamma eller pappa man hatar MEST!!

Men visst är det lite sjukt ändå? För numera när jag både är morsa och mormor och trots att jag fortfarande ibland känner mig som den stackars fjortis jag ändå var på åttitalet så kan det inte hjälpas… Jag ÄR en dinosaurie på många sätt. Men det gör inget.

Jag säger som min fina mormor brukar säga: ”Jag har levt i de bästa av världar”. För ja, det har jag faktiskt!

Och jag ska inte börja ranta eller raljera, men faktum är att jag har en hel del visdomspärlor att strö här innan jag försvinner igen. Till exempel att jag INTE alltid behöver tycka så jäähäävla mycket om allt möjligt och att allt som det (kanske) står mitt namn på inte alls är för mig!

Jag KAN faktiskt välja att hålla käften, att inte ALLTID säga vad jag tycker eller berätta om mina erfarenheter i vissa situationer etc.. osv.. blablabla..

För helt ärligt: Att tala är silver och att tiga är guld är ju en av de sanningar man uppdagar när man levt ex antal år och inte är så jävla självupptagen längre som man var då man var i den åldern då man trodde sig veta allt om tamejfan ALLT (och alla) på denna jord.

För konstigt nog så blir man ju aningens mer ödmjuk och lugnare i sinnet ju äldre man blir.. och tack och lov för det liksom.

En annan grej som man också blir mer medveten om ju äldre man blir är att man behöver ta sig en och annan funderare på vad och vem man omger sig med. Till exempel så kan det vara bra att spara på sin tid och sin livsenergi ju mer tiden lider.. Därav min bortavaro i denna blogg! För helt ärligt.. det pågår så himla mycket saker i mitt IRL-liv och jag har inte tid att varken dokumentera det i skrift i en dagbok med hjärtlås på, eller att skriva ner det här på VK..

Och jag har numera inte heller viljan eller orken att berätta.. varken på papper eller i virtuell skrift.. MEN… jag har en bunt IRL-människor som vet exakt vad jag gör nästan varje dag  och som är med mig i både vått och torrt.

De ser och hör mig när jag mår som bäst, och de finns där för mig när jag gråter och mår som sämst.. Och om jag ska vara helt ärlig så tror jag inte att en enda av dem ens läser här i min blogg längre.. och det känns helt rätt. Mitt blogg-jag är lite förlegad och den nya versionen av mig är ju numera ganska okänd. Åtminstone offentligt ( Vad Du än tror)

Livet är trots allt det som händer här och nu.. Och på tal om ”Här och nu” så finns det ändå en smått spännande story för mig att berätta:

Jag har blivit lämnad!

Japp! HAN lämnar mig och är på väg att flytta ut… och VAD kan jag göra åt detta? Inget! Inte ett jäkla skit.. Så jag försöker att bejaka framtiden och gör allt vad jag kan för att göra detta till en så smidig separation jag bara kan: Jag köper prylar, planerar logistik, håller möten, gråter och skrattar vid rätt tillfällen och bara gör allt jag kan för att ”Go with the flow”

Jag har till och med påbörjat tankeprocessen med att sälja den älskade lägenheten här på Sagovägen, men Nej.. jag bara MÅSTE bo här i ca tusen dagar till.. Sen får vi se!

”Att vara eller… inte vara…”

(Huvudsaken att vinet är vitt… annars får du ont i huvudet)

😉

Ja fy fabian.. vad finns det att säga? Egentligen? Var sak har ju som bekant sin tid i livet och just därför behöver jag vara så chill jag bara kan just nu. Det finns SÅ mycket jag vill säga… och så mycket jag vill göra.. men jag väljer just nu att bara vara tyst och betrakta saker från sidlinjen.

Men oavsett vad som händer i framtiden så har jag massor att glädjas över: Jag är frisk & stark, jag har fantastiska vänner, min bil är nyservad, jag ska bli mormor (igen), jag har nya sneakers från adidas, jag har tömt ALLA garderober hemma på ”icke-använda-plagg”, jag har flera nya vänner, jag har världens bästa jobb (trots att jag just nu har semester) och jag har.. (tro’t eller ej..) helt nya infallsvinklar om vad och vem som är viktig för mig…

Så egentligen kvarstår ju bara att säga: Tack å Hej! Jag kanske hinner skriva en liten rad till innan 2025, fast jag tror inte att folk är så intresserade så vi får väl se haha…

Strävar fortfarande efter fullständig hand-stand..

Men ärligt: Visst är jag både snygg o duktig?

*Se-mig-hör-mig-bekräfta-mig*

Kanske blir mitt IRL-life lättare om jag får några virtuella hejjarop? Haha.. och om inte: Fuck it! Det får gå ändå..

❤

Nu har jag inte så mycket mer att säga.. så vi ses och hörs när vi möts och störs!

Kram H

PS: TIKTOK betyder: ”Ticktack..ditt liv rinner iväg” *second by second*