…är en sån där fras som dyker upp i mitt huvud just nu.

Jag blir väldigt förvånad varje gång jag hör att någon snckar skit om mig faktiskt. Inte för att jag är så självgod att jag tror att jag är perfekt och att det inte FINNS nåt skit att prata om mig, utan för att vuxna människor borde vara så pass modiga att de VÅGAR stå för att de tycker att jag är "dum i huvvet" och allt möjligt annat haha…

Om man hörs och syns för mycket så träder den så kallade "Jantelagen" in. Det känner ni till va?

För vi lever trots allt i landet "lagom" och här ska man "faan inte tro att man ÄR något"

Men det finns inget värre än vuxna människor som smilar upp sig och är sååå trevliga när man träffar dem, för att sedan spy galla bakom ryggen på en så fort man vänder sig om. Ni som håller på så är ju bara så tragiska så det är ju synd om er bara för att ni är NI! Men ett tips till alla falska skitstövlar är ju att ni tänker på att den här staden är liten och att det ALLTID finns någon som känner någon och så vidare. Speciellt viktigt kan det ju vara att se till att hålla sina hoppande grodor då det vankas fest och alkohol.

Hursomhelst så har jag hört en hel del rykten om mig själv genom åren. En del ganska hemska saker som jag för mitt liv inte kan fatta var de kommit från eller hur de uppstått. Men skit samma. Ingen idé att undra över frågor man aldrig kan få svar på.

Jag väljer att ta det som en komplimang helt enkelt. Jag måste alltså vara en relativt intressant person som en och annan gärna lägger ner tid och energi på att prata om. Rätt häftigt ändå får man ju säga. Det måste betyda att jag är…

…någon..?