…

Jag deltog på Academedias samhällsmarknadsdag i onsdags, en intressant träff med ett antal tunga ledarskribenter och samhällsdebattörer.

Under dagen kom jag att sitta bredvid en kvinna som är en av Lärarförbundets ”bevakare” av utbildningsföretagen i Sverige. Det blev flera intressanta samtal kring inslag och debatter under dagen. Hon beskrev på ett intressant och klargörande sätt fackets ”resa” i synen på de stora utbildningsföretagen, deras kvalitet och betydelse. 

Per Kornhall, med starka synpunkter på skolvals- och finsnsieringssystemet, nämnde en sak vi kom att prata om. Detta att företagen sysslar med En sak, utbildning. Detta ger förstås i längden vissa fördelar. Utbildningssfärens nuvarande (och sannolikt framtida) huvudaktörer är kommunerna där vi har väldigt många strängar på lyran. 

Academedia är med sina 140 000 dagliga barn, elever och vuxendeltagare ”Sveriges näst största kommun”. Bara Stockholms kommun är en större utbildningsanordnare. Academedias verksamhet sträcker sig däremot från Kalix till Ystad.

Allt är inte problemfritt. Av 450 enheter finns 10-15 där man har betydande svårigheter av olika slag. Men med fokus på utbildning och med centrala stödfunktioner finns möjligheter att arbeta målmedvetet med kvalitet och utveckling över tid.

Facket generellt verkar gradvis ha ändrat synen på utbildningsföretagen. Hoppas det sprider sig allt snabbare i samhället. Att låta nidbilder styra ryggmärgsdriven utveckling av regelverk som riskerar att slå sönder så betydande delar av det som fungerar i utbildnings-Sverige – det har vi verkligen inte råd med.

Sen skulle jag personligen vilja se en utveckling där utbildningsföretag med resurser, struktur Och eldsjälar tar sig an riktigt segregerade problemområden och problemskolor och på det sättet understryker det samhällsansvar som redan finns och verkar.