…
Två halvgamla makar är uppflugna med arbete i var sin soffa. Hon som läser landstingshandlingar sa just något som oroar.
Inom de närmaste åren räknar allianspartierna med att det fattas 200 specialistläkare i norra regionen. Det är många viktiga mantimmar som inte kommer att bli gjorda.
Undrar hur många specialistsköterskors platser som kommer att gapa tomma?
…
Nu gör jag kanske en och annan ledsen, även av mina unga vänner. Det är inte illa ment, tvärtom.
Ett nutids- och framtidsproblem är att så många unga utbildas till arbetslöshet. Det är något som främst drabbar de unga själva, men som också kommer att drabba samhällsekonomin, branscher och pensionerna negativt. Även arbetsmarknaden i stort kommer att drabbas. Utbildade och arbetande människor ger nya verksamheter som ger nya jobb. Dessutom skatteintäkter och välfärd.
Olika grupper inom olika områden, inte minst vården, står infor stora och snabba pensionsavgångar. Bristen på t.ex. sjuksköterskor kommer snart att bli akut. Främst utanför storstadsområdena. Mycket snart kommer vi att tvingas "importera" sjuksköterskor om inget förändras snabbt och drastiskt. Vi tvingas redan ibland dra ner på vården p.g.a. arbetskraftsbrist. Nu talar vi inte om människor i allmänhet, utan människor med efterfrågade utbildningar.
Det är tragiskt att vi utbildar så många ungdomar till arbetslöshet. De som mer eller mindre förleds att ta en rätt lattjo utbildning som kittlar för stunden, men som för de allra flesta inte kommer att leda till ett arbete. (Ändå sämre läge är det förstås för dem som festar och/eller skolkar bort skoltiden eller faller igenom av andra anledningar i en tuff värld)
Under många år har vi lockat många unga att rätt enögt "satsa på sin dröm". För en del har det blivit hyfsat rätt, men för alltför många har det fått trista långtidskonsekvenser. Nu tänker jag mest på gymnasieutbildningar där det "bär iväg" bort från verklighetens arbetsmarknad med snabba steg. Jag har mött exempel även i senare utbildningsled.
Jag skulle vilja uppmana er som har ungdomar som snart ska välja till gymnasiet – försök göra en insats för deras framtid, inte bara för deras "nu". Försök att ge realistiska förväntningar och att hjälpa era barn, släktingar eller unga vänner in på en utbildning som kan leda till arbete och fylla ett behov.
SpecialIntressen, läggningar, förmågor, experimentlust och drömmar kan utvecklas ändå. Det kan t.o.m. gå mycket lättare om man har ett arbete att försörja sig på.
…
Har ätit frukost med en grupp ungdomar i 15-18-årsåldern. Vid vårt bord blev det tal om utbildning och jobb.
En tjej upplevde det så att gymnasieskolorna bara kommer till högstadieeleverna med "sockret". För att fylla sina platser lockar man mest med saker som har med nuet(eller mindre realistiska framtidsdrömmar) att göra. Man talar inte mycket om arbetsmarknad och framtid. Följden blir att alltför många ungdomar inte får med sig efterfrågade utbildningar ut i livet.
Nu talas det om att man kanske måste importera vissa sorters "hands-on"-ingenjörer, motsvarande dem somkom ut från våra tidigare 4-åriga gymnasieutbildningar. Det känns bakvänt med tanke på vår höga ungdomsarbetslöshet.
Det kanske är dags att få till en sorts "meritering" av våra gymnasieutbildningar?
En som visar utvecklingen för eleverna på 5 och 10 års sikt kanske vore något?
Jan
Senaste kommentarerna