Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: yrkesval

Ska pensionärerna rädda oss?

Av , , Bli först att kommentera 8


Jag har haft nöjet att anställa energiska pensionärer ett antal gånger de senaste åren. Kanske främst beroende på att det saknas lärare av olika slag, men också för att några verkligen velat göra samhällsinsatsen det handlat om. Jag har till och med ”lurat” några pensionärer att börja studera ett efterfrågat ämne efter sin pensionering, personer som fortfarande arbetar på sin väg mot de 70.
Ett par av dem jag anställt på senare tid har passerat den milstolpen. (Ska sägas att jag fått se även flera unga välja studier till viktiga läraruppgifter)

Det är inte bara lärare som fattas. Åtskilliga företagare jag haft att göra med på senare tid är gott och väl pensionärer. De får inga som tar över sina ofta verkligt lönsamma verksamheter.
I offentlig sektor får man damma av både läkare, sjuk- och tandsköterskor för att få verksamheterna att fungera. Senast ikväll fick jag glädja mig åt en välbekant röst när jag skulle boka om en tid. En som pensionerades för några år sedan.

Jag klagar inte och räknar själv med att jobba länge om jag får, men jag blir orolig för framtiden. Hur länge räcker pensionärerna i legitimationsyrken och annat?
Handlar det mest bara om att ungdomskullarna inte räckt till att ersätta dem som slutar? Är det för lite lockande med yrkena som oundvikligen behövs? Vad beror det på att så många verksamheter inte klarar sig utan dem som inte bara valt att jobba till 67, utan faktiskt hunnit lämna arbetslivet på riktigt?

Lärarkallet

Av , , Bli först att kommentera 8

..,
Retar säkert någon med överskriften, men det är inte det sämsta. 😉
Vill understryka att läraryrket är ett av de allra viktigaste.

Har tittat vidare i nyhetsflödet och ser att allt fler vill bli lärare. Bra och fullt förståeligt. Kloka dras till områden där det finns jobb och där uppgifterna är meningsfulla.

Högstadiets ämneslärarutbildning har få sökande, delvis beroende på att inriktningen mot gymnasiet även ger behörighet på högstadiet.

Att få är intresserade av högstadiet känns tråkigt och är svårförståeligt för mig. Skulle jag ha blivit lärare hade jag sökt mig till högstadiet. En rolig och utmanande ålder där en engagerad och bra lärare som är intresserad av människor kan göra mycket skillnad, få betyda oerhört mycket och få massor tillbaka.

De överkvalificerade

Av , , 2 kommentarer 9


Har på sistone mött två personer som av olika och högst relevanta anledningar söker jobb ”under sin kompetensnivå”.
De är inte de första jag träffat i år.

Anledningarna kan vara så olika. Man kanske inte längre vill vara chef, vill ha ett jobb som inte följer med hem, vill ha mer tid med familjen eller vill gå tillbaka till ett tidigare kompetensområde. Kanske vill man jobba mer med människor, eller tvärt om.
Jag har träffat arbetslösa som faktiskt är ekonomiskt oberoende, men som vill göra nytta och ha en arbetsgemenskap på deltid.

Hur kompetent och behörig man än är kan man då få uppleva att man inte blir kallad på intervju trots goda referenser och högt ”nyttoindex”. Man blir ofta utrensad per automatik.

Rekryterarens tanke är kanske lite som så: Personen slutar säkert när man får möjlighet till avancemang. Det är något fel på en människa som söker sig ”neråt”. Kanske blir en mellanchefen själv orolig över att bli utmanad på olika sätt av någon med mer utbildning eller erfarenhet.

Jag ser att arbetsplatser för ofta går miste om veritabla guldkorn när man utan nyfikenhet går förbi välkvalificerade som inte följer gängse mönster. Det tycks mig mindre klokt.

Gymnasieval och framtid

Av , , Bli först att kommentera 7


De flesta ungdomarna är väldigt kloka och realistiska när det kommer till utbildningsval. En del som helt följer hjärtat i gymnasievalet hittar också rätt. Som många av oss vet hamnar man ibland på helt andra ställen än dit ens utbildning rimligtvis borde ha lett.

Samtidigt finns en känsla av att fler unga borde få hjälp till mer realistiska utbildningsval av vuxenvärlden. Jag tror de flesta som blivit yrkesmässigt framgångsrika med sina intressen startade med att odla dem som hobbies och fritidssysselsättning. Idag leds för många unga in på spår som lätt blir desillusionerande återvändsgränder. Man ”slår” inte inom ett smalt område med få yrkesverksamma för att man gick en gymnasieutbildning med den inriktningen.

Var har jag en bra chans att få ett jobb som jag kan försörja mig hyfsat på? Och som kan ge möjlighet att också göra en del av vad jag vill på fritiden?
Det är inte irrelevanta frågor direkt.

Sen måste både offentlig och privat sektor bli mycket bättre på att satsa på unga. Annars blir det många krokodiltårar när arbetskraftsbristen slår till.
Men även när den gör det behöver den sökande en fullbordad och efterfrågad utbildning.

Några fattas

Av , , Bli först att kommentera 9

Två halvgamla makar är uppflugna med arbete i var sin soffa. Hon som läser landstingshandlingar sa just något som oroar.

Inom de närmaste åren räknar allianspartierna med att det fattas 200 specialistläkare i norra regionen. Det är många viktiga mantimmar som inte kommer att bli gjorda.

Undrar hur många specialistsköterskors platser som kommer att gapa tomma?