…
Jag har kombinerat nytta med nöje under torsdagskvällen. Lite förberedelser för morgondagen kombinerades med en nostalgitripp på två hjul i södra Västerbotten.
Kameran har hängt runt halsen. Jag har försökt styra den bakom ryggen, men den har kommit fram och dödat något tjog mygg ändå.
Första stoppet efter det jobbrelaterade var hos en vän som köpt ett hus med smedja på tomten. Smedjan har stått ganska orörd sedan tillverkningen av doningar och annat las ner för snart 60 år sedan.
Det var välutrustat. Förutom de fabrikstillverkade gamla svenska kvalitetsverktygen fanns många tänger och annat man gjorde själva.
Arbetsmiljöverket hade haft synpunkter. Det var bara att slå på strömmen så drog remmarna och maskineriet igång.
Man kan nästan se de sotiga arbetarna/uppfinnarna/teknikerna/företagarna framför sig och ana hur det kan ha låtit i smedjan vid full drift. Ässjans, stångjärnshammarens, remmarnas, hjulens och borrarnas musik.
En handhållen borr, urfader till våra tiders lättviktare vägde säkert 20 kilo. Den imponerande tvåtumsborren hanterades nog av pelarborrmaskinen.
Smedjan lämnades kanske när traktorn började komma och kunnandet och produkterna inte längre efterfrågades på samma vis.
Smedjan ”säger” flera saker. Man kan inte stoppa utvecklingen och man kan inte konservera tillverkning av saker som inte längre efterfrågas. Däremot är det roligt att vissa gamla arbetsplatser kan ”konserveras”.
Senaste kommentarerna