Jan Nilssons blogg
En välda blandning...

Etikett: historia

Dessa dagar

Av , , Bli först att kommentera 10

…

Jag hör till minoriteten som firar Kristi himmelsfärds dag. Dagen som firas till minne av att Jesus enligt Bibeln återvände till himlen som människa och "VD" efter att ha sonat synderna och gett sin fullkomlighet och evighet som gåva åt en värld som inte frågat efter den.

Även om jag inte firade dagen skulle jag sannolikt vara glad för att den finns. Den och andra kristet historiska helgdagar som varit en del av vår kultur i ett sekel och som ger året rytm.

På olika håll poppar det upp röster som menar att vi ska ta bort alla helgdagar som rubbar produktionsrytmen, eventuellt ge några som "helgpool" åt varje arbetande. Man understryker också att en helgdag mitt i veckan kostar drygt 500 per svensk i BNP. En del vill ha bort dagarna av kristofobiska orsaker eller nervös strävan att ett av världens mest sekulariserade land ska frånsäga sig resterna av sin kristna historia. Några helt enkelt för att man vill trimma produktionsapparaten. Vissa kan t.o.m. säga att det beror på "lathet" att vi har dem kvar. 

Vi behöver sannerligen producera om vi nu vill kunna behålla välfärd och levnadsstandard, men vi behöver också leva. Helgerna är värda vad de kostar. Vår omvärld och våra konkurrentländer håller sig med liknande inslag. Människor  pressade i privat- och arbetsliv, ibland tyngda av t.ex. undanträngda existensiella frågor, sjukdomsbekymmer eller dåligt samvete för relationer man försummar, många "far väl" av ett par veckor där vilan vinner lite på arbetet. Veckor där ganska många får en extra ledig dag samtidigt.

Själv saknar jag annandag pingst, nu är den helgen mer en helg ibland andra. Vi kan unna oss 30-50 uppsättningar per arbetsliv av våra kristna helgdagar. Och av första maj.

Jag tror de ger mer än de tar.

Inte underligt man inte vet

Av , , 2 kommentarer 7

…

Igår länkade jag till en artikel om Raoul Wallenberg av Olle Wästberg. Idag hittade jag en som Claes Arvidsson i SvD skrivit med anledning av det Wallenbergår som nu avslutas – "Ett Wallenbergår väl värt att minnas"

Det är inte så underligt att våra unga inte känner till denne märkessvensk som räddade tiotusentals liv och därför förlorade sitt. I Arvidssons artikel står det att läsa:

"En läromedelsundersökning som har gjorts visar att Wallenberg bara nämns i åtta av de 23 läroböcker för gymnasiet som har granskats. Bara i två är han viktigare än ett par meningar och endast en ger en mer utförlig redovisning av hans gärning. I högstadiet är han omnämnd i en av nio böcker."

Oj så uselt.Det här handlar inte bara om den svensk som förmodligen uppmärksammats allra mest internationellt i år, det andlar om något mer än honom och Sverige. Som det står i artikelns nästa stycke:

"Men att Wallenberg får ta plats handlar inte bara om att hedra minnet av en svensk hjälte, utan också – och det har också varit ett underliggande tema för minnesåret – att verka för tolerans och mot främlingsfientlighet och antisemitism. I Sverige. I världen. På så sätt tillhör Raoul Wallenberg också framtiden."

Det står mer i den koncentrerade arikeln. Klicka på länken på tredje raden och läs.

 

Glömd och uppmärksammad

Av , , 8 kommentarer 8

…
Det är en väldig lyx att få en dag eller två då man i hyfsad lugn och ro kan göra det ogjorda. Rensa datorer och temporärt rädda bilder och dokument till separata hårddiskar till exempel.

Det är också lyx att få tid läsa de där artiklarna man annars i bästa fall skummar. Helst på prasslande papper vid bordet, i soffan eller sängen.

Idag föll ögonen bland annat på "Decembertankar" i dagens VK, en krönika skriven av Olle Wästberg

Den handlar om årets internationellt mest uppmärksammade svensk. Den andre i världen som blivit hedersmedborgare i USA. Om mannen som räddade så många till så högt personligt pris och som sveks så grundligt av några av sitt lands dåvarande och närmast efterkommande ledare.

Jag påmindes härom dagen om vilket hot Sovjet var också mot Sverige. Vilken påverkan man hade genom delar av vänstersociteten, mediers talande och tigande och hur allt detta tillsammans ofta framkallade krypande. Ibland av sådana som Palme, fast det får man inte säga. Absolut i fråga om ockupationen av Estland, Lettland och Litauen och inte minst när det gäller årets minnessvensk, Raoul Wallenberg.

Hans år 2012 inleddes i Ungern där var tredje röstar på ett parti som vill registrera alla judar. Det ena oerhört skrämmande och det andra lite löftesrikt. Trettiotalsvibbarna påminner om att historiens lektioner måste hållas i minne, repeteras och schemaläggas för nya generationers livselever.

Jag är nämligen ganska övertygad om att för få unga vet något om en av de svenskar det finns störst anledning att vara stolt över.

Många tusen timmars arbete

Av , , Bli först att kommentera 6

…

Så är det då beslutat och nästan verkställt.

Min pappa Tore Nilsson la ner ett oräkneligt antal timmar på sin stora, stora hobby, släktforskningen. I hans lämnade källarrum står fortfarande ett antal hyllmeter med pärmar där resultatet av hans intresse, nyfikenhet och mödor finns samlade.

Innan det mesta här i världen digitaliserades satt han när tillfälle gavs vid kyrkböcker, på Riksarkiv, Krigsarkiv, Landsarkiv och andra ställen och dokumenterade släkter, personer och bygder. Amatörforskningen blev både till material för studiecirklar och några hembygdsböcker. Men framför allt handlade det om ett geniunt eget intresse av historia  och levnadsöden.

Idag finns det fantastiska digitala resurser om man vill följa släkter bakåt, men i de inte alltid så lättlästa pärmar pappa lämnat efter sig finns mycket mer än födelsedata och fastighetsbeteckningar. Levnadsteckningar, uppslag, inte sällan en dikt, en bild eller en bön.

Pappa dog 1998 och Forskningsarkivet vid Umeå universitet ville ta hand om de många pärmarna redan dessförinnan, men det har inte blivit av. Det har funnits olika tankar hos oss och en viss separationsångest. Och sen har tiden flutit iväg. Till veckan kommer man i alla fall från Forskningsarkivet och hämtar pappas pärmar.

Nu har jag en vädjan. Pappa Tore delade gärna med sig och var duktigt på att låna ut material till den som ville läsa om sin by, bygd eller släkt. Vi har anledning att tro att alla pärmar inte kommit tillbaka. Om någon vet om någon eller några Tore-märkta pärmar med släktforskningsmaterial någonstans så är det väldigt tacksamt om de kan återbördas. Ingen skugga faller över den som glömt eller kanske t.o.m. dött bort från sina lånade pärmar. Sånt händer som bekant.

Materialet kommer framöver att finnas på Forskningsarkivet i Umeå och den som vill kommer att kunna ta del av det i original eller kopior.

Fem anställda i kommunen

Av , , Bli först att kommentera 7

…
På ambassadörsträffen i Bjurholm berättar just 50-talets kommunkamrer Karl-Erik Axenström minnesklart och smyghumoristiskt om hur det gick till i gamla dagar. Ibland var det spännande och företagsamheten var ibland duktigt stor när man snabbt måste lösa praktiska och juridiska problem.

Lite lustigt är det att höra att kommunen hade cirkus 5 anställda på 50-talet. När kommunen hade kring 1500 fler invånare än idag.

Professorn som duger till lärare

Av , , 2 kommentarer 11

Det är långt ifrån alla professorer som skulle klara den uppgiften, men Martin Hårdstedt från Vännäsby gör det med besked. Han hade ledigt grejjat historielektionerna i nästan vilken högstadieklass som helst.

För dagen var han klädd i fänriksuniform han fått från Oravais i Österbotten, av 1808 års förlaga. På bilden ovan har han Napoleon i näven. Nedan drog han nästan vapen, andra gånger höll han upp en shigellabakterie i kollossalformat (orsakade rödsot bland soldaterna – dysenteri) och sen ett druvhagel modell större som svenskarna öste in över ryssarna från kanonsluparna i Ratan 1809.

Däremellan talade han bl.a. om författningen som tog bort enväldet och som vi firar 6:e juni, vanligt folks ganska goda omvärldskunskap kring 1809, dåtidens våldsamhet, vad Napoleon gjorde våren för precis 200 år sedan och hur hedern kunde fungera på den tiden. Besegrade soldater kunde sändas hem efter ett slag om de lovade på heder och samvete att inte gå ut i kriget igen. Intressant var det, alltihop.

Jag hade unnat eleverna på Castorskolan en dag i Ratan med den här läraren. Många hade fått en ny syn på mycket i både forntid, nutid och framtid.

 

Det blev en över huvud taget en givande dag i hembygdsgården på Hemberget i Vännäsby. Det var som tidigare sagt Västerbottens läns hembygdsförbund som hade årsmöte, den här gången i Vännäsbygdens hembygdsförenings regi.

Jag visste inte så mycket om förbundets verksamhet tidigare, men man tillvaratar tillsammans med medlemsföreningarna vårt västerbottniska kulturarv och stöttar föreningarna i kontakten med samhället i övrigt. För en väldigt ringa penning måste jag säga. Förutom det föreningarna och förbundet drar in på egna arrangemang tycker man att förbundet borde få minst en krona per västerbottning till sitt förfogande varje år. Arbetet blir allt viktigare i vår ganska historielösa tid.

En sak utgick tyvärr ur programmet. Titten i bergrummet innuti Hemberget kunde inte genomföras pga diverse hinder. Det hade varit intressant att se detta minnesmärke från kalla kriget, som under extrema omständigheter också kan bli ledningsplats för  kommunens krisledningsgrupp.

Riktigt glad blev jag för boken jag fick för min lilla insats idag. Sune Jonssons samlingsbok – "Och tiden blir ett förunderligt ting". Det finns en nästan smärtsam skönhet i många bilder.

Tankar kring Titanic

Av , , 4 kommentarer 12

…
Trots att en del unga trott att Titanic bara var en film så har fartyget som gick under idag för 100 år sedan av olika anledningar levt kvar i mångas tankar och medvetenhet. En mig närstående minns sin farmors berättelser om Titanics undergång på 60-talet. Minst 4 000 böcker har skrivits om fartyget om händelsen runt om i världen.

Namnet Titan kommer från grekiska mytologin. Den första generationens gudar, födda efter himlen och jorden, kallades där titaner. Den nu väldigt döde rumänske kommunistdiktatorn Ceausecu brukade låta kalla sig titanernas titan mot slutet när han alldeles tappat verklighetsorienteringen.

Att kalla ett fartyg osänkbart är också ett exempel på det övermod som små människor ska försöka undvika. Det är lätt att hamna i nästan religiös hänförelse över både det ena och det andra framställt av människohand, eller över människor, men det är ingen bra idé. Min övertygelse är att det vi gör, har, hör och ser här under solen förändras, föråldras och slutar. Inte alltid på jungfruturen som Titanic, men förr eller senare. Det gäller också världsriken och ideologier och ibland går det fort där också.

Att man är medveten om det behöver inte stå i motsättning till vilja och strävan att utveckla, vårda och förfina det vi har runt omkring oss. Eller uppfinna nytt.

Personligen hör jag till minoriteten som tror på Bibelns Gud och på den Jesus som efter brödundret också befallde lärjungarna att samla ihop maten som blivit över så att den inte skulle ”förfaras”.
De saker som i evighetsperspektiv är små är inte betydelselösa för den som tror. Tvärtom kan tron ha med sig ett starkt driv att få ”jordsakerna” att fungera.

Viktigt arv räddat

Av , , Bli först att kommentera 4

…

Trollhättans kommun, SAAB AB (Försvarskoncernen) och en av Wallenbergarnas minnesfonder har räddat SAAB:s bilmuseum med dess 120 bilar för 28 miljoner. Det får förbli intakt och det får stanna i hembygden.

Det är på ett sätt ingen stor sak i vår problemtyngda värld, men ändå mycket glädjande. Det handlar om ett industriellt och entreprenöriellt arv, om formgivningshistoria, om en del av Sveriges historia och om respekt för vad olika kategorier av människor har utfört genom tiderna. Mångas förhållande till bilar är ju heller inte bara rationellt, det handlar mycket om känsla och nostalgi också. Det gör det t.ex. för mig.

Man kan undra hur vår kvarvarande fordonsindustri, och övrig industri också, ska klara en osäker framtid. Hur vi med entreprenörskap, innovationskraft, utbildning och kvalificerad arbetskraft ska kunna konkurrera med omvärlden. Jobb och välfärd handlar om det.

Presentation

Tomas o Emelies bröllop 60 D 1284 - Kopia (2)

Jan  


Blogg listad på Bloggtoppen.se

 

 

 

 

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se