Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Öreälven

Nationaldagsfirande

Av , , Bli först att kommentera 8


Igår hann vi med lite olika firande. Mellan andra engagemang hann vi fira Sverige i både Vännäsby och Vännäs, även om det blev kort på ”hemmaplan”. Jag ska återkomma till en del av det som skedde på Hemberget i ett eget inlägg.
Så här såg utsikten ut lite söderut från hembygdsgården igår:

20140607-102819-37699884.jpg

I Vännäs blev det nog ”för mycket Vännäs” för mig personligen när man nu träffade centrala politiker och tjänstemän. På måndag timar ett mycket viktigt KF.
I nationaldagsprogrammet stack en punkt ut. En 18-årig nysvensk som utstått mycket innan han kom till vårt Vännäs berättade sin strapatsrika historia på god svenska. Hans syn på mycket i Sverige var annorlunda än mångas, både ungas och äldre. Till exempel var synen på skolans förmån och möjlighet lite eljest. Han kommer att märkas av i Sverige, det är jag säker på.

20140607-105329-39209885.jpg
Efter att Sverige firats blev det firande av två femtioåringar, rätt nära en av Sveriges vackraste golfbanor i Sveriges minsta kommun.

20140607-105455-39295039.jpg

Transporterande trotjänare

Av , , 2 kommentarer 9

Stellan Olofsson i Näsmark brukar ha vädret på sin sida. Mer än han hade idag. Något regn blev det mot eftermiddagen.

Jag gillar tilltaget ”Näsmark Trophy”, utställningen på åkern i byn. Bilar som används i dagligt arbete för att göra vårt liv möjliga och samtidigt är fina arbetsplatser. Några rent konstnärligt dekorerade, andra ”bara” snygga eller med viss patina.

Ett exempel på det sista är denna Peterbilt från USA och Robertsfors. Efter dryga 40 år och bortåt 150 varv runt jorden är de aktiva åren över. Många ”kilokilometer” har det blivit.

Under överskådlig tid och så länge vi inte går tillbaka till självhushållet är vi beroende av lastbilen. Inte minst vi i norr.

20130810-152611.jpg

Lunch with a wiew

Av , , 8 kommentarer 12

Från mobilen

Det gick inte att motstå att ta ut lite flex och sträcka ut lunchen till Agnäs idag.

Det blev inte bara vacker vy över barndomsbyn, utan mycket god mat i Agnäsbacken. Soppa och kycklinggryta till "stadsdagenspris". Kompanjonen åt Agnäsburgare på Anguskött.

När man ser ut över backarna blir man onekligen lite skidnödig.

Sommarlängtan

Av , , 2 kommentarer 14

Från mobilen

Tittade in hos Skogsägarna i Bjurholm på ett litet ärende härom dagen. På väggen bland foton på älg, lo, storskog och skogsmaskin finns den här. Öreälven mellan Bjurholm och Agnäs.

Nästan varje krök har sin egen sandstrand. Hyr man kanot och paddlar sig nedöver är det ingen konst att få en egen strand även den finaste av dagar. Det ska man göra om man inte gjort det. Och har man det kan man göra det en gång till.

Om att flytta till Bjurholm

Av , , 2 kommentarer 11


Vid dagens sista möte hade det mesta av energin förbrukats. Dagens tankar, ord och intryck och många snabba kast hade gjort kroppen trött och förberedelsen var inte optimal. Jag tänkte att den oförtröttliga förskolepersonalen hade förtjänat en bättre chef, mer skickad att utveckla och stötta i deras viktiga arbete.

När vi var inne på ekonomin tog jag upp lite orosmoln borta vid horisonten och påminde om det viktiga i att vi får fler som flyttar till Bjurholm, människor som bor, arbetar och betalar skatt här. Genast var det en snabbtänkt en som tyckte att jag kunde börja och fler höll med.
Det kändes bra att man i alla fall tyckte så. Hade inte varit lika käckt om de tyckt att man skulle flytta längre bort. 🙂

Roligt är det också när man hör om mer och mindre unga människor som är på väg att flytta tillbaka eller komma till Sveriges minsta kommun för första gången. De är välkomna.

Det är alldeles för sent enligt etikettboken, men jag önskar alla de självgående pärlorna på förskolan Örnen och Dalabo, fritidshemmet Grenen, i dagbarnverksamheten, på fritidsgården och SFI:n en riktigt god fortsättning på det här året. En hel hop andra som underlättar liv och arbete också.

Norrland är mer

Av , , Bli först att kommentera 15

Det satt ovanligt mogna elever i klassrun 5 på Castorskolan härom dagen. Närmare bestämt 30 lärarstudenter från tyska Würzburg. Staden är en bayersk universitetsstad och en av Umeås vänorter. De blivande lärarna hade mycket olika studieinriktning, men delade intresset för Sverige.

Man var vid slutet av en två veckors vistelse i Umeå och ville se en skola på en mindre ort. De stackarna hade knappt kommit utanför universitetsområdet om man fick tro vad de sa. Man hade sett en liten sjö vid universitetet. Jag hann fundera på om det var dammen på Campus, men det måtte väl ha varit Nydalasjön.

Nu var man på väg till Älgens hus och ville gärna besöka Castorskolan. VI har inte haft den enklaste veckan, varken skola eller skolledning, och kunde inte ge dem det program de borde ha. Det hade varit roligt att få dela upp dem i deras ämesområden och låta dem möta våra lärare och elever, men det blev ett enklare program.

Deras handledare på universitetet hade förberett dem en del. Bl.a. hade man gått igenom Skolinspektionens senaste tillsynsrapport från Castorskolan. Jag fick svara på en del frågor kring hur vi ser på Skolinspektionen och vad vi hade gjort utifrån tillsynen.Det var så beviljat att jag hade Claudia Wieczorek till hjälp, hon både jobbar med turismen i Bjurholm och kommer från Tyskland. Jag höll mig mestadels till svenskan och lämnade grovjobbet till henne. Min skoltyska är tyvärr inte vad den borde efter sex studieår. Skulle ha underhållit den.

Lite roligt var det när vi träffade tyska Anne i köket och när de såg Dagmar Schröders namn och bild när vi gick genom kommunhuset och de hörde att kommunens oppositionsledare kommer från Tyskland. Jag sa att vi gärna tar emot fler tyskar.

Vi hade förstås tagit väl hand om 30 städare eller civilingeniörer också, men lärare är ju något speciellt. De här ska förmodligen komma i kontakt med 20-30 000 elever innan de går i pension, lågt räknat. Om de minns sitt besök i Sverige med värme och hälften av dem talar väldigt väl om norra Sverige och fem berättar vitt och brett om Älgens hus och Bjurholm så kan det bli riktigt bra. Förutom att det hör till hyfs och folkvett att ta emot långväga människor som vill se våra verksamheter. Här blev det både skolbesök, fika i kommunhuset och en liten tur till Agnäs – inklusive lite synpunkter på glesbygd och nordisk glesygdspolitik – innan man mötte älgarna.

Här skulle jag ha velat säga mycket om tyskan som borde vara mycket större på våra skolor, men det får bli en annan gång.

Däremot vill jag verkligen understryka det kloka i att värdar på universitetet tar sina besökare till Umeåregionens olika delar. Många är säkert stadsbor och vill och behöver se något annat än Campus och Umeå. Norrland är mer, mycket mer, än städerna.

Bjurholm skulle behöva ett ställe där en busslast också kan övernatta. Det här sista säger jag som Bjurholmsambassadör, inte som tjänsteman. 😉

 

Barndomens skola och lärare

Av , , 4 kommentarer 7

Idag har jag varit på besök i min barndoms skola som nu vikarierar som bönhus. Förutom många andra fick jag träffa en av min barndoms lärare. Hon som var vikarie under en del av terminen jag gick i skolan vid älven i Agnäs. Hon sa jag var väldigt snäll, men jag misstänker att det beror på att hon själv är väldigt, väldigt snäll. Alternativt glömsk. 😉

Nio elever var vi, sju i ettan, en i tvåan och en i trean. En av klasskamraterna i ettan, som förresten döptes i samma vatten som jag, har jag fått som medarbetare på Castorskolan i höst. Vi var fyra Agnäsbarn som döptes samtidigt hösten 1959 när mycket i världen såg annorlunda ut.

Några meter från skolans ena hörn flyter Öreälven och ett par hundra meter nedanför ligger byns lilla kraftverk. Det kanske fanns ett staket mot älven på den tiden, jag minns inte riktigt. Säkerhetstänket hörde i alla fall till det som var annorlunda 1959. Att någon alls överlevde kan tyckas märkligt idag.

Vi som tillbringade barndomen bilfärder liggandes på hyllan vid bakfönstret eller ståendes på kardantunneln mellan stolarna minns att det var eljest på sextitalet.

Det gyllene året 1959 var Volvo Amazon annars först i världen med trepunktsbälte som standard och ansågs då som en av världens säkraste bilar. 1969 blev det lag på att trepunktsbälte skulle finnas i framsätet på svensksålda bilar. 1975 blev man tvungen att använda det, från 1986 även i baksätet.

En viss utveckling har man varit med om när man tänker efter.

 

Hemfärden

Av , , 2 kommentarer 3

Det fattades några bilder från Näsland härom veckan. Sakerna skulle ju inte bara dit, de skulle hem också.

Det gick ju ganska "geschwinnt" för det som hade måttligt med saker med sig. En traktor kan man helt enkelt köra hem, som Lars Lindkvist gjorde.

De som hade mer "gwal" fick vara mer uppfinningsrika.

Här ser man lite mer vad som finns efter traktorn. Längst bak traktorn jag fick köra.

Den här unge mannen tävlar under andra tider på året i seniorklassen på SM-nivå. Men då är det lägre vikt och fler hästar som gäller.

 

Stort och smått

Av , , Bli först att kommentera 0

Sätter in näst sista inlägget med anknytning till Näsland. Har ju kvar lite från Västra Vänfors också. Innan det kanske börjar komma andra fordon till helgen.

Några av de gamla pärlorna som i lördags visades en bit från Öreälven var skogsmaskiner. Den första här nedanför hade så krångligt namn att jag inte kunde registrera det, men den tjänade visst i Sikeå på slutet.

Där lämnades den i skogen och växte så småningom fast i en gran. Trädet fick sågas ner för att man skulle kunna frakta iväg traktorn. Entusiastfordon har i regel en historia. Föraren är som synes inte direkt samåldrig med fordonet.

Den röda traktorn nedan var med på en av de första bilderna från dagen. Sätter in en bild till på den för att visa skillnaden i storlek på BM:s "urskogstraktor" och en någorlunda modern. Antagligen ganska stor skillnad i både kapacitet och skogsskador. Den "moderna" ÖSA:n kommer i rakt nedstigande led från den lilla "Bamsen" och är förresten snart ett kvartssekel gammal den också.

Intressant är att tillverkningen av de mindre skogstraktorerna för gallring och mer privat bruk, exempelvis Vimek, påverkades ganska lite av finanskrisen. För de stora blev det ett tag nästan tvärstopp, men de små sålde.

Så till det lilla. Arnold Ulander, numera mestadels bara tekniskt geni, hörde tidigare till dem som servade pappas bilar på Volvos märkesverkstad i Bjurholm. I lördags kom han till veterantraktorutställningen med en motor-cykel.

I början på 30-talet kunde man köpa en sats med bl.a. motor, tank, extrabromsar och gaffelförstärkning m.m. från Rex för 275 kronor. Satsen förvandlade en vanlig herrcykel till en nästan 100 kubiks motorcykel utan någon som helst fjädring som med sina smala hjul gick alldeles för fort på de dåliga grusvägarna. Hjälm hade ingen hört talas om. Märkligt att någon enda ägare överlevde.